Yohio var den givna finalisten. Och visst kunde man hoppas att premiärkvällens sköraste röst skulle kunna vinna framgång. Ellen Benediktson framförde Songbird på en nivå som man inte riktigt är van vid i det här sammanhanget. Det tyckte uppenbart tittarna också. Kanske fanns en längtan efter något äkta och tämligen enkelt bortom allt av överproducerad elektronik.
Start Malmö. 32 inkvoterade beställningsjobb ska över sex veckor göra upp om en plats i Eurovisionsfinalen i Köpenhamn i maj. Men det sista är närmast ointressant. Just nu.
Insåg när programmet med bilder från fjolåret rullade i gång på lördagskvällen att vinnaren faktiskt hette Robin Stjernberg som sjöng You. När hörde du den senast? Just det.
Här är det resan som räknas inte målet. Sex veckor av tv-soffor, kringresande produktionscirkus, löpsedelsdrivor och artistplanering rakt in i ditt vardagsrum. Den enda av lägerelds-tv som finns kvar i landet håller vinterlördagarna i ett järngrepp ännu ett år. Men att alla verkligen längtat, som programledaren Nour El Refai påstod, gäller bara i SVT:s värld. Men man är samtidigt bra på att förvalta sitt största varumärke.
Om låtskrivarna är de samma år från år är nya programledare standard. Måttligt manus också. Kampen mot Danmark, flöjtuppgörelsen och röstuppmaningen var av klass som just bara Anders Jansson kan gå i land med. Han är rätt van med ihåliga repliker.
Nour El Refai lever högt och klarar sig väl på sin medvetet tveksamma ansats och självdistans. Tillsammans är de det udda par som planerats och första programmet gav dem en bra start. Förhoppningsvis får de lite bättre repliker på vägen.
Gladast och mest energi räckte inte långt för Mahan Moin och Aleo. Det samma gällde kvällens mest svängiga refräng med Alvaro Estrellas Bedroom. Alltför falska verser synade hans sångkompetens när han fick stiga fram som soloartist.
Att bygdens son och Sylvester Schlegel däremot kom distanserat sist var premiärens minsta överraskning.
Vidare bland de fem första tigs sig också den enda av gammelschlager som kunde skymtas, Elisa Lindströms upptempo i Casanova. En bitvis rätt genant text hjälptes inte långt av en säker dansbandsröst, det var för mycket det det-där-hörde-vi-igår.
Serietidningsprodukten Yohio, som fått av sig sina Michael Jackson-glasögon från repetitionerna, gjorde melodirockiga To the end så bra som man kunde vänta sig. Märkligt rutinerad, känns han, och fansen var redan sedan ifjol för många för att någon av kvällens övriga skulle kunna hota hans finalplats.
Också Linus Svennings avancemangt var väntat. Han lagom skitiga Bröder kändes ärlig och förtjänade platsen i Andra chansen.
Mest besviken över just Andra chansen var dock garanterat forna vinnaren Helena Paparizou. Men hon gjorde inte sin Survivor rättvisa. Överspel leder inte till slutspel. Inte ens i en tävling där prål gärna premieras.