När SVT visade en dokumentär om illegala adoptioner från Thailand till Sverige fattade Camilla Östergrens föräldrar misstankar.
Uppsalabon Camilla Östergren växte upp på en bondgård i Sigtuna. Hon är nummer fyra i en syskonskara på fyra. Hennes adoptivföräldrar hade tre biologiska barn sedan tidigare.
När föräldrarna hämtade hem henne från Thailand så hade de ingen aning om att adoptionen kanske inte gått rätt till. Det var först när SVT några år senare visade en dokumentär som de började att fatta misstankar. De kände igen namnet på advokaten som figurerade i dokumentären.
Camilla Östergrens längtan till Thailand har alltid funnits där och hon har även uppmuntrats av sina adoptivföräldrar.
–De var trygga i sitt föräldraskap och hade sparat mina dokument om jag ville söka mina rötter, säger hon.
Det var först när hon var i 30-årsåldern och som hon gjorde slag i saken.
–Jag kände att det helade mig att få egna barn. Tidigare hade jag ingen som liknade mig själv biologisk så det betydde mycket att ha barn som liknade mig själv. Samtidigt började jag fundera på vilka deras biologiska mormor och morfar var. Om jag skulle hitta dem så var tiden inne nu och mina fyra barn var tillräckligt stora, säger hon.
När Camilla Östergrens egna barn var tillräckligt stora reste hon till Thailand för att söka sitt ursprung.
I Thailand fick hon veta att de som utgivit sig för att vara hennes biologiska föräldrar på pappret inte var det i verkligheten. De hade fått betalt för att skriva under, för att det krävdes för att kunna genomföra en adoption. Hon hittade aldrig sina biologiska föräldrar.
Idag är det ovanligt med internationella adoptioner från Thailand.
–I stället göms barnen på statliga barnhem, säger hon.
"Jag kunde ha varit ett av de utsatta barnen", säger Camilla Östergren.
Det var under en sol- och badsemester i Pattaya för åtta år sedan som Camilla Östergren av en händelse läste en artikel i Expressen. Den handlade om ett barnhem på orten som tog hand om barn som blivit utsatta för människohandel och som räddats från bordeller och fiskebåtar. Förutom att ta hand om barnen så arbetade barnhemmet, med föreståndaren Mr Ja i spetsen, även aktivt med polisen för att pedofiler och människohandlare skulle åka fast och lagföras.
Camilla Östergren besöker ett barnhem i Thailand.
– Där och då ville jag göra något konkret för att hjälpa till. Om jag bryter ned det så handlar livet om tillfälligheter. Jag kunde ha varit ett av de barnen, säger hon och fortsätter:
–Jag hade definitivt kunnat vara ett barn som hade haft oturen att inte bli adopterad.
Det började med en insamling till en bil för att kunna skjutsa de 35 barnen på ett säkert sätt till olika skolor. Sedan dess har Camilla Östergren genom sin ideella förening Gratefulmind Sweden initierat flera insamlingar till barnhemmet när ett behov uppstått. Barnhemmet har numera även en sjukstuga för enklare vård.
"Många av barnen där skulle antagligen må bättre av att bli adopterade", säger Camilla Östergren.
Hon har besökt flera barnhem i Thailand och kan konstatera att det inte råder någon brist föräldralösa barn.
–Många av barnen där skulle antagligen må bättre av att bli adopterade. Verkligheten för de flesta barnen, är att de blir kvar på statligt barnhem och sedan hankar sig fram resten av livet, säger hon.
Camilla Östergren har genom sin ideella förening Gratefulmind Sweden hållit i flera insamlingar till barnhem.
En anledning till det är att det inte finns kostnadsfri utbildning på samma sätt som i Sverige. Barnhem som drivs av hjälporganisationer har däremot bättre förutsättningar att erbjuda barnen högre utbildning.
– I allt det som är svårt att ta att ta in finns det ljusglimtar som eldsjälar. Även många thailändare bidrar med gåvor till barnhemmet, säger hon.
Hon märker att många människor bryr sig om barnhemsbarnen. Det känns hoppfullt.