I ateljén där takhöjden är flera meter sitter Maja Larsson när hon spelar in sina undervisningsvideor i AI eller bildskapande.
– Hemma i torpet är ullen religion. I ateljén spelar jag in mina AI-lektioner och där bearbetar jag mina illustrationer digitalt, säger Maja Larsson.
Torpet ligger i Skuttunge norr om Uppsala. Det är klassiskt med vedspis, vit murkåpa, lågt i tak och knarrande trägolv. En smal trappa upp och där regerar yllet. Lådor fulla med garnnystan och ospunnen ull är staplade uppåt väggarna. En bildväv står vid fönstret.
Några steg bort från torpet ligger den nybyggda ateljén som en kontrast. Där inne är det högt i tak, ljuset flödar in och studioprylar som fotolampor och mikrofon sätter en tydlig teknikprägel ihop med skanner, skrivare och dator. Här sitter Maja Larsson när hon arbetar som illustratör eller spelar in sina lektioner inom artificiell intelligens, AI.
– Jag jobbar analogt, målar och tecknar på papper, och digitalt. Jag har alltid rört mig mellan olika verktyg och då kommer AI väldigt naturligt, det är bara ytterligare ett, säger hon.
Att spinna är ett långsamt arbete. Maja Larsson behöver det för att få till ett tomrum då tankar och känslor får röra sig fritt.
Det är ordning och reda i ateljén. Kreativiteten får fullt fokus när var sak har sin plats.
Att spinna hör till Maja Larssons vardag. Hon säger att hon behöver det som kontrast till sitt digitala arbete.
Hon upplever att många i hennes bransch, visuell kommunikation och illustration, är rädda för AI. Själv anammar hon den och tänker att tekniken är här för att stanna. Av den anledningen har hon börjat undervisa om att skapa AI-genererade bilder på det digitala utbildningscentret Moderskeppet. Utgångspunkten är hur en kan arbeta med AI och ändå vara den som styr den kreativa processen.
– AI kommer att påverka allt i samhället från hur tjänster ser ut som hur vi beställer mat, till skola, äldrevård och text och bild, säger Maja.
UNT skrev tidigare en artikel om "Loab", en fiktiv kvinna som blev viral 2022 skapad i en AI-generator. Konstnären Steph Swanson menar att AI minskar mängden mening i vår kultur och om den tar mer plats i konstskapandet kommer de nya estetiska möjligheterna att bli färre genom att AI upprepar mönster i konst gjorda av verkliga människor.
Maja Larsson håller med. Faran i tekniken är att vi förstärker redan befintliga strukturer och fördomar. De här begränsningarna ser man när man använder AI-verktygen, det kan vara svårt att få mångfald även med tydliga i promptar, menar hon. Men om vi inte är där kommer vi inte att kunna påverka hur AI utvecklas.
– Varför är det enbart teknik- och naturprogrammen som får AI på schemat, varför får inte samhällsvetare och alla andra det? Det kan inte bara vara "Peter, 27", jag menar en ganska ung lite hipp person inom it som styr utvecklingen, då hamnar vi fel. Digitaliseringen är en tillgänglighetsfråga för alla grupper i samhället. Framför allt med tanke på den nya tillgänglighetslag som kommer 2025, säger hon.
Hon menar att vi alla har ett ansvar att kliva in och använda AI, att det enbart är genom användning som en kan förstå verktyget.
"Jag vet egentligen inte varför vi har så bråttom eller om det är någon som egentligen vet vart vi är på väg. Många är vi som känner stor oro för samhällsutvecklingen. I vår jakt på att effektivisera får vi allt mindre utrymme för reflektion", säger Maja Larsson.
Ullen och datorn sida vid sida, det är så Maja Larsson trivs bäst, då hon får flest idéer.
Maja Larsson med sin hund Milo, en jack russel terrier.
Vid bilväven kan Maja Larsson få utlopp för sin kreativitet och samla tankarna inför sin digitala arbetsuppgifter.
Var kommer ullen och spinnrocken in?
– Jag behöver det långsamma för att få balans. Den digitala tekniken är väldigt uppslukande, min kreativitet påverkades och jag behöver lugn och ro för att odla den. Därför raderade jag mina sociala medier och fick mer tid över. Varje dag spinner jag, stickar och tar långa promenader för att hålla mig klarsynt och då funkar det jättebra, säger hon.
Går du miste om mycket när du raderat sociala medier?
– Nej, inget alls. Vinsten är att jag har fått så mycket tid och att jag är lugnare inombords. Nu har jag också lättare att koncentrera mig på djupet, stanna kvar i det jag jobbar med. Tidigare blev det ofta upphackat och flimrigt. Även när man inte har mobilen i handen ligger tanken kvar i hjärnan, det blir som en passiv användning, säger Maja Larsson.