På naturismens dag, den 17 juni, bjöd konstnären och naturisten Cristian Quinteros Soto med Luthagsborna på en resa ut till Fjällnora naturistbad. Aktiviteten var en del av ett konstprojekt där fem konstnärer utforskade det offentliga rummet.
När Cristian tilldelades stadsdelen Luthagen och bekantade sig med området insåg han snart att stadsdelen främst var en plats för boende.
– Jag pratade med en person från området som först var intresserad av projektet men som sa sig vara i skärgården på det utsatta datumet. Det fick mig att tänka att så är det både i Luthagen och bland oss svenskar: Vi bor i stan men vill till naturen på sommaren.
Så föddes idén att förflytta deltagarna från boendeplatsen ut till naturen och Fjällnora naturistbad.
Naturismen som livsfilosofi och umgängesform har en lång historia. Den fick sitt stora genombrott under senare delen av 1800-talet, med förespråkare som Leo Tolstoj och Henry David Thoreau, men även svenska storheter som Carl Larsson, Ellen Key och Gustaf Fröding hyllade rörelsen. Då som nu handlade det om att befria kroppen från inlärda konventioner, men det fanns vid den tiden också hopp om att naturismen skulle leda till större förståelse mellan kvinnor och män.
Det finns i dag klara etikregler för den organiserade naturismen. Allt handlar om respekt för andra och för omgivningen, men också för det egna välbefinnandet.
Cristian Quinteros Soto är utbildad vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Under tiden där fick han ibland nog av det mörkare, terapeutiska skapandet och för att pausa från allt brukade han söka sig till bastubad.
– Jag har alltid tyckt om att basta, atmosfären i en bastu, där alla pratar naturligt med varandra och kroppen inte är det viktiga, berättar han.
Efter hand började han fundera över om det skulle vara konstnärligt möjligt att dra ut känslan från bastun i större skala, förstora den som i Photoshop, och om naturen skulle kunna fungera som den större skalan.
Workshopen i Luthagen fick namnet "En dag av Omsorg" och deltagarna tog bussen till Fjällnora.
- Alla fick agera efter sitt eget välbefinnande. Hela idén är ju att alla ska trivas och närma sig upplevelsen på sitt eget sätt. Grundtanken är att få, men också ge, omsorg och respekt.
Några valde att vänta med att klä av sig, andra kände sig omedelbart obesvärade utan kläder, men det slutade med att alla var nakna.
Cristian hade med sig en pastasallad och på plats på nakenbadet bjöd han in alla som ville att vara med och äta.
– Jag tyckte dagen väckte massa tankar. För egen del tänker jag sedan dess mer på vad jag känner att min kropp behöver och mår bra av och försöker vara inkännande med mig själv. Och det kan vara svårt då de flesta av oss har för vana att tvärtom försöka passa in kroppen och våra behov i mallen för vad vi bör behöva utifrån sociala normer men också inre föreställningar, sa en kvinnlig deltagare som vill vara anonym.
- Jag tycker att det var en härlig dag, man känner sig fri utan kläder och framförallt av att bada naken, sa en annan deltagare som även hon vill vara anonym.
Och Cristian Quinteros Soto menar att det är just det här han vill undersöka i sin konst.
– Den enkla glädjen, omsorgen om oss själva och varandra. Det inspirerar mig att nysta vidare i tankar som: Vad händer med oss när vi är i en grupp där vi känner oss trygga, där vi slipper förutfattade meningar och där vi omges av alla sorters kroppar?