Till det buddhistiska templet i Uppsala kommer Kim Sitthikesorn ungefär en gång i veckan. Det kan vara för att meditera, ha någon att prata med eller hjälpa munken med olika sysslor. "Jag har klippt gräsmattan här", säger Kim och skrattar.
Kim Sitthikersorn, som idag är 29, är lite stressad när vi träffas. Terminen är snart slut och dagen efter intervjun har han sin sista tenta. Han pluggar till ingenjör i informationsteknologi.
– Just nu är det mer än 100 procent av min tid som går åt till plugget. Det är det jag fokuserar mest på.
När jag frågar Kim vilken betydelse religionen har i hans liv blir han eftertänksam. Det är svårt att svara rakt på frågan, det kan lätt bli "missförstånd".
– Den har stor betydelse, men den kan inte få komma först innan man har tänkt igenom något. Jag är inte en sådan person som bara tar religionen på första plats och låter andras rättigheter eller känslor komma efter. Det går inte.
Kim var 14 år när han flyttade från Thailand till Uppsala med sin mamma. Hon är också buddhistiskt troende, men inte lika djupt som Kim.
– Det är ingen som har sagt till mig att jag ska göra det här. Det är mer jag som kanske sagt till min mamma att hon ska... läsa mer kanske, om vad som verkligen gäller. Det är liksom inte bara att tro på ytan och så gör man det man ser att andra gör, ibland kan det vara fel. Man ska testa först och tänka igenom, innan man tror på det.
Kim Sitthikesorn berättar att det största målet inom Buddhismen är att nå upplysningen, släppa egot, vinna över sig själv och inte följa efter känslorna. "Jag vill inte bli arg. Man förlorar mycket energi och kan tappa sig själv. Men det går inte att tänka så, känslor kommer och går. Men man kan lära sig att acceptera och hantera dem".
Den religiösa övertygelsen har inte alltid funnits där. Kim beskriver att den kom smygande, starkare för varje år.
– När jag var liten så tog min mormor mig till templet ibland. Jag tror det sitter något där bak i huvudet, man tänker på det när man har det jobbigt eller inte vet vad man ska göra.
Meditationen är en naturlig del av Kims vardag, men på grund av de intensiva studierna får det bli när han har tid över. Det kan vara under en promenad, på vägen till bussen eller just nu, när han sitter och pratar med oss.
– Det är inte att man måste sitta och blunda. Det handlar om att vara närvarande, bli medveten om andningen.
En dag hopps Kim Sitthikesorn kunna släppa allt och hänge sig helt åt den Buddhistiska läran. Meditera och leva i tempel. Men först vill han utbilda sig, få ett bra jobb och kunna försörja sig, för sin mammas skull. "Min balans just nu är att försöka leva i den riktiga världen och anpassa den buddhistiska läran efter det, tänker jag så känns det bättre att leva vanligt."
Att prata med folk om saker som rör tron kan vara svårt. Men annars ser inte Kim några utmaningar. Han känner sig säker i att det han gör är bra och att ingen kommer till skada på grund av honom.
– Ser jag en mygga så gör jag bara så här.
Kim ler lite försynt och viftar med handen.
Alkoholen har han också slutat helt med.
– I början var det självklart ganska svårt. Mina kompisar förstod inte då varför jag sa nej. Men då måste man vara bestämd och visa att man verkligen inte vill och att de ska respektera det, och det gjorde dem. Nu är det kanske åtta-nio år som jag har lyckats göra det här. Ingen alkohol alls. Och det känns bra, man känner sig stolt.
Att hitta någon att prata med om religiösa frågor kan vara svårt. "Det skulle vara kul om alla var öppna och tog emot. Men tänker man att man vill att alla andra ska tro på samma sak som du gör, då lider man. Det är onödigt. Det är inte möjligt att få alla att tro på samma sak, så då ska man inte försöka", säger Kim Sitthikesorn.
Oftast vänder han sig till munken när han vill diskutera saker som har med tron att göra.
– Jag är ganska försiktig. Man känner ju vilka man kan prata med om vissa saker. Jag tror många tror att man är dum om man pratar om religion, att religion är något som är kul men inte klokt. Men om någon undrar och frågar mig så berättar jag, jag tycker det är kul att prata om.
På den fritid som finns kvar utöver studierna tycker Kim Sitthikesorn om att träna. Allt från att motionera, simma, gymma och lyfta. "Jag sitter ganska mycket framför datorn så man vill röra på sig. Jag är liten också, då är det bra att träna för att bli stark, så man kan lyfta grejer och så."
Kim berättar att en del av Buddhas lära handlar om att hitta sin egna balans. Och för honom är balansen just nu att anpassa den buddhistiska läran för att kunna leva "i den riktiga världen".
– Jag har ju mamma som vill att jag ska plugga klart, jobba, leva utan att hon ska behöva oroa sig. Så det vill jag gärna göra först. Sen kanske, i värsta fall när man blir pensionär, då får man väl bli någon munk eller så. Leva i tempel, släppa allt och bara meditera.