En förolämpning på krogen utlöste en stark reaktion hos Kajjan Andersson. Sedan dess har hon vågat säga ifrån.
När Kajjan var i 20-årsåldern berättade hon en kväll för en vän om hur hon ofta blev utsatt för kränkningar på grund av sin vikt. Det här var inget hon brukade prata om, skamkänslorna hindrade henne även om hon visste att skulden låg hos mobbarna. Den här kvällen kände hon sig dock stark, hon hade vågat öppna sig. De gick till Snerikes för att festa, men väl där skrek en kille efter henne: ”För fet för att komma in!”.
– Där och då var första gången som jag agerade. Jag minns mängder av liknande situationer från dagis och skolan där jag inte hade gjort någonting alls. Men det här tillfället var annorlunda. Jag skulle inte behöva ta det där.
Kajjan gav honom en örfil.
Hon skriver i sin nya bok om händelsen, att hon ser tillbaka på den med såväl ilska och sorg som med stolthet.
– Jag hade aldrig sagt ifrån tidigare. Det var ett trevande försök att uttrycka att det han sa faktiskt skadade mig.
Sedan tio år tillbaka är Kajjan Andersson en del av en den kroppspositiva rörelsen. Den går delvis ut på det som Kajjan gjorde den där kvällen – att säga ifrån när någon kränks och hånas på grund av sin kropp. Nya boken ”Kroppskompass” är en handbok där Kajjan tar ett helhetsgrepp på allt som har med vår relation till kroppsvikt att göra.
– Den är skriven för alla – eftersom alla har en kropp och lever i samhället där vi värderar kroppar på olika sätt. Även om man inte är tjock kan man känna kroppsångest. En annan viktig funktion som en som inte är tjock har är att vara en allierad till de som utsätts för förtrycket. Alla behöver ha kunskap om hur vikten påverkar hur vi blir bemötta, säger Kajjan.
Att hon använder ordet tjock, som kan anses nedvärderande, är en del av kroppspositivismens grundidéer: Det är människors värderingar av att vara tjock som är problemet, inte att vara tjock. Att ha en tjock kropp är enligt rörelsen helt neutralt.
– Det finns en del grupperingar inom vården som menar att vårt sätt att se på tjocka människor skadar. Men vad vi är ute efter är att alla människor ska få bra vård utan att bli dömda och ifrågasatta. Att vara tjock anses ju vara självförvållat och därför är det så stigmatiserat.
Rörelsen talar ofta om fettfobin i samhället. Tjocka människor har svårare att få jobb, får sämre vård och diskrimineras på andra sätt.
Ytterst handlar det om ett grundläggande människovärde.
– Som tjock ska du inte behöva bevisa att du är frisk, och oavsett hälsostatus ska du bemötas med respekt och inte hat och hot.
Kajjan Andersson är bokaktuell med ”Kroppskompass”, där hon reder ut begreppen kring kroppspositivismen.
Mycket har hänt med attityderna under det decennium som Kajjan varit kroppsaktivist. Och det mesta har varit bra, även om det går långsamt.
– Förra våren var första gången jag såg att flera butiker på gågatan i Uppsala hade en mångfald när det gällde reklammodeller till sitt badmode. Det är ett kvitto på kraften i oss – att kommersiella aktörer snappat upp budskapet.
Inför sommaren uttrycker många vånda inför att klä sig i badkläder, men också helt vanliga plagg som shorts och t-shirts kan ge ångest.
– En tjock kropp som är avklädd kommer alltid att ses som mer naken än en normkropp. Känns det ångestfyllt kan man ta det i små steg – shorts den här sommaren, och bikini nästa. Själv har jag kommit så långt att för mig är det en manifestation att få framhäva min tjockhet. Jag vet att andra behöver se den för att bli stärkta. Jag ska njuta av sol och bad i mina sommarkläder.
Kajjan Andersson ser fram emot sol och bad i typiska sommarkläder. Hon vet att andra blir stärkta av att hon vågar visa sin kropp.