Lovisa är en så kallad solitär utövare av häxkonst. ”Men vi brukar träffas i ett kompisgäng och fira högtidernas antågande – nu den 20 mars firade vi till exempel ostara, vårdagsjämningen, genom att ses och äta mat och plantera frön för att fira att våren betyder pånyttfödelse", säger hon.
– Jag är uppväxt i en kristen familj så religionen har alltid funnits där men inom wicca så pratade de om en kvinnlig gudinna istället för en gud och det tyckte jag var så fint, säger Lovisa Selinus som är 35 år, bor i Uppsala och kallar sig för häxa.
Hon var 15 år när hon hittade wicca – som är en slags natur- och fruktbarhetsreligion. I samma veva blev Lovisa intresserad av kristaller, tarotkort och aromaterapi.
– Jag drogs till att det var nytt och annorlunda. Dessutom tyckte inte min mamma att det verkade så bra och det fick mig som rebellisk tonåring att bli ännu mer intresserad.
Nu för tiden handlar dock Lovisas identitet som häxa mer om att hon vill uppfostra sin dotter till en stark kvinna.
– Det är svårt att som kvinna våga hålla huvudet högt och säga emot men att syssla med modern häxkonst hjälper mig med det. Att kalla sig häxa är också att omvandla ett skällsord till något positivt och ett sätt att sparka tillbaka mot patriarkatet.
Lovisa Selinus tror att hon dras till tarotkort och horoskop eftersom hon är nyfiken och vill veta vad som kommer hända i framtiden. Hon tar det dock inte förutsägelserna allt för allvarlig utan får hon till exempel ett ett dåligt horoskop spår hon sig i korten också.
Cristoffer Tidelius är doktor i religionssociologi vid Uppsala universitet och disputerade i februari med avhandlingen ”Paranormal Sweden?” i vilken han studerat övernaturliga trosuppfattningar och praktiker i dagens Sverige.
– De enkätundersökningar som gjorts på detta ämne visar att såväl tron på astrologi, förutsägelser om framtiden och spöken har gått ned och tycktes nå en peak på 90-talet.
”Tidigare studier tyder bland annat på att social osäkerhet kan göra att intresset för det paranormala och nyandlighet ökar”, menar Cristoffer Tidelius, doktor i religionssociologi vid Uppsala universitet – som här är fotad i butiken Vattumannen i Stockholm.
Däremot har paranormala praktiker blivit mer omtalade och mindre stigmatiserade. Och man kan tydligt se att det är fler kvinnor än män som lockas av det övernaturliga.
– Över 50 procent av alla kvinnor men bara 37 procent av män tror på ett paranormalt fenomen. Jag tänker att det har att göra med könsroller – att kvinnor i högre grad uppfostras till att ägna sig år omsorg om sig själv och andra och att försöka förstå sitt känsloliv.
I tidigare studier kan man också bland annat se att människor som känner vanmakt i högre grad tror på det paranormala. Däremot har man inte kunnat hitta några större skillnader mellan socioekonomiska klasser eller mellan stad och land i Sverige.
”Jag har alltid funderat på meningen med livet och i detta har jag hittat min", säger Jenny Ehlde som läser till medium via det spirituella communityt Livskällan i Uppsala.
För Jenny Ehlde som är 36 år och bor i Uppsala har modern magi varit ett sätt att läka trauman.
– Jag har levt med posttraumatisk stress och smärta och gått till psykolog och vanlig sjukvård vilket hjälpt. Men det var först när jag hittade healing som jag började känna att jag kan lägga mina trauman bakom mig.
När Jenny gick till ett medium första gången sa hon saker som Jenny menar att ingen annan kunde veta.
– Bland annat sjöng hon en ramsa som min mamma brukade sjunga för mig varje kväll, då började jag störtgråta.
Jenny Ehlde mediterar varje dag, något hon fick lära sig i compassion-terapi på Akademiska sjukhuset. Hon sysslar även med tarot, kristaller, rökelse och healing. ”Det ger mig lugn och klarhet”, säger hon.
När Jenny deltog i seans första gången såg hon för sin inre blick en liten pojke som behövde hjälp och hon kände att hon fick ett kall. Nu läser hon därför till medium och hoppas kunna använda sin utbildning till att hjälpa andra.
– Jag har känt mig tokig av och till men känner mig i grunden säker på mitt val, att syssla med detta gör mig varm i hela kroppen och att jag känner ett högre syfte.
Hur ser du på risken att folk går till medium i stället för att söka vård?
– Man kan ju som mig göra båda. Men jag tänker att folk ska göra det som känns rätt i deras hjärta, säger Jenny.
Per Johan Råsmark är doktor i fysikalisk kemi och leder kursen "God och dålig vetenskap" vid Uppsala universitet – men han arbetar också som mentalist, ett slags trollerikonstnär.
– Problemet med tron på det övernaturliga är att det inte finns några vetenskapliga belägg för att teknikerna fungerar.
"Förlita dig inte på en auktoritet, var källkritisk och kolla om metoden blivit testad på något tillförlitligt sätt”, det är Per Johan Råsmarks bästa tips till dig som vill testa modern magi.
Men hur bevisar man att något till exempel hjälpt en komma över ett trauma? Det är väl svårt att visa även inom psykodynamisk terapi?
– Jag tänker ändå att bevisbördan ligger på den som menar att det övernaturliga hjälpt, säger Per Johan Råsmark.
Han menar att fler borde lära sig tricken medium kan använda sig av för att övertyga folk.
– Det är bland annat vanligt att säga att personen man talar med själv har en förmåga, att gissa saker om personen baserat på dens kläder och att göra flera påståenden samtidigt och sedan bara följa upp det som gav positiv respons.
Så varför vill du arbeta med att luras?
– Det är kul att visa människor att de inte vet allt. Och så menar jag att det är stor skillnad om man som utövare är öppen med att det man gör är lurendrejeri, säger Per Johan Råsmark.