Sedan 2017 utser den ideella verksamheten Volontärbyrån årets volontär, där Inéz Arvidsson Delgado stod bland finalisterna 2023.
På ett kafé i centrala Uppsala beställer Inéz Arvidsson Delgado en ostmacka och en kaffe. En till synes oansenlig handling, men faktum är att hon för mindre än två år sedan transplanterade hela magen. Dessförinnan led hon av ätstörningar under 13 års tid – och hade inte ens kommit på tanken att äta en ostmacka.
Inéz, som är född i Uppsala, har varit väldigt fysiskt aktiv under hela sin barndom. I tolvårsåldern började dock en ätstörning smyga sig på. Att dansa balett och samtidigt ha dålig självkänsla är en kombination som gjorde att hon lättare föll dit, tror Inéz.
– Först ville jag ha magrutor, så jag gjorde ett schema för sit-ups hemma. Sedan slutade jag fika. Det blev bara mer och mer efter det.
Till en början svalt hon sig själv (anorexi) och några år senare hetsåt hon och kräktes sedan upp maten (bulimi).
Inéz med sin mamma och lillasyster. På bilden är hon åtta år gammal, bara fyra år senare började ätstörningen som gjorde att hon slutade med något hon älskade – att dansa.
22 år gammal, efter ett decennium av svält, hetsätning och stark ångest vid varje måltid, hade hon nått en punkt där hon kände att det inte längre gick att fortsätta leva som hon gjorde.
– Jag har alltid tyckt om fysisk aktivitet, men då orkade inte min kropp mer. Musklerna ville inte och jag kände mig svimfärdig.
Efter flera misslyckade försök att få hjälp av vården infann sig hopplösheten:
– Jag kände att jag skulle dö av det här om jag inte tog mig ur det, men jag visste inte hur. Där fick jag välja – vill jag leva eller inte?
Hon valde det förstnämnda men insåg att hon själv behövde ta stort ansvar för sitt tillfrisknande. Ett besök hos en privat dietist, som lät henne långsamt trappa upp mängden mat och även förklarade rent fysiologiskt hur kroppen behöver maten, blev vändningen.
Tre år senare kunde hon kalla sig frisk och fri från ätstörningar.
– Jag tänker att man är frisk när man kan äta så att kroppen mår bra, och att man är fri när man kan äta utan att styras av ångest.
Men det slutade inte där.
Inéz opererade magen åtta gånger under en sexårsperiod innan hon till slut fick transplantera tarmarna, magsäcken, levern och bukspottkörteln. Här är hon efter en tarmoperation.
Bara något år efter att hon återhämtat sig från ätstörningarna, fick hon veta att hon hade en allvarlig och ovanlig tarmsjukdom som var på väg att kosta henne livet. Hon hade haft den sedan födseln, och visade sig i form av en uppblåst mage och svåra buksmärtor i barndomen. I vuxen ålder blev hon till slut sängliggande – innan hon i början av 2022 transplanterade fem organ: tjock- och tunntarmen, magsäcken, levern och bukspottkörteln.
– Det känns som att jag har kommit ur ett fängelse. Nu är det lite som att jag upptäcker livet på nytt, säger hon och fortsätter:
– Det är så jäkla skönt att kunna äta, det kunde jag ju inte förut för att det gjorde så ont i magen. Jag bara njuter och njuter.
Den stora transplantationen av flera inre organ gav Inéz ett nytt liv, som nu kan äta fritt från smärta och ångest. Här tränar hon på sjukhusets gym några veckor efter transplantationen.
Inéz Arvidsson Delgado tror att tarmsjukdomen förvärrade hennes ätstörningar, eftersom hon redan då gick runt med en uppblåst mage som dessutom gjorde ont när hon väl hade ätit något.
– Jag kände mig ofta tjock och ful i tonåren och då åt jag ännu mindre.
Numera kan Inéz Arvidsson Delgado äta vad hon vill, utan vare sig ångest eller smärta. Hennes erfarenheter använder hon dessutom till att göra skillnad för andra som lider av ätstörningar. I januari började hon nämligen jobba som volontär för riksföreningen mot ätstörningar, Frisk & Fri i Uppsala.
"Drivkraften till mitt volontärarbete är att jag har erfarenhet av hur överjävligt jobbigt det är att ha en ätstörning, och att jag vet vilken skillnad i livskvalitet det blir när man blir av med den" säger Inéz Arvidsson Delgado.
Efter många samtal i telefonjouren har hon fått uppfattningen att det är vanligt att falla mellan stolarna eller inte få den önskade hjälpen av vården när det kommer till ätstörningar. Ofta uppmuntrar Inéz de som ringer att det går att bli frisk på egen hand.
– Egentligen är det jättesorgligt att jag ens ska behöva säga det. Jag önskar att alla skulle få den vård de behöver, men så ser det inte riktigt ut på grund av långa köer och låg kunskap inom vården om ätstörningar.
I dag jobbar Inéz Arvidsson Delgado som personlig assistent på heltid och lägger ungefär fem timmar i veckan på volontärarbetet inom Frisk & Fri i Uppsala. Till våren börjar hon också utbilda sig till psykoterapeut.
Till våren väntar fem och ett halvt års studier för Inéz Arvidsson Delgado. Målet är att bli psykoterapeut och kunna jobba heltid med att hjälpa andra med ätstörningar.
– Mitt mål är att kunna hjälpa personer med ätstörningar på heltid, och även förebygga att människor hamnar där.
Trots hennes korta tid som volontär har hon redan nominerats till årets volontär med motiveringen att hon "visat ett engagemang utöver det vanliga". Av tolv finalister gav arrangören Volontärbyrån utmärkelsen till någon annan, men hon är ändå glad för att de uppmärksammade hennes och föreningens viktiga arbete.
– Volontärarbete är något vackert, det är så rörande att se andra eldsjälar brinna för något.