Helena Wahlström Henriksson driver ett forskningsprojektet om hur ensamstående föräldrar framstår i svenska medier.
Helena Wahlström Henriksson, professor i genusvetenskap vid Uppsala universitet, driver ett forskningsprojekt tillsammans med Disa Bergnehr, professor i pedagogik vid Linnéuniversitetet. De är båda redaktörer för boken "Enförälderfamiljer" som är en del av forskningsprojektet om ensamstående föräldrar i svenska medier.
– Det är en bok som vi skrivit för att vi tyckte att den saknades, säger Helena Wahlström Henriksson.
Vi träffas på morgonen på ett av kaféerna i Uppsalas stationsbyggnad. Tågresenärerna rör sig målinriktat och kafépersonalen har ännu tid att småprata med gästerna.
Boken "Enförälderfamiljer" är en samling berättelser och intervjuer skrivna av främst forskare och journalister. Poängen med boken, enligt Wahlström Henriksson, är att visa på den bredd som finns i hur en ensamstående förälder, singelförälder eller vad man nu kallar sig, lever sitt liv.
I boken finns en intervju med Mattias som blivit tvillingpappa genom surrogatmödraskap i Thailand. Författaren och journalisten Maria Sveland skriver om sina upplevelser när hon skilde sig och det blev tydligt för henne att "... kraven på en mamma är fundamentalt annorlunda än de som ställs på en pappa".
Författaren Maria Sveland har skrivit en text i boken "Enförälderfamiljer"
Ensamstående kan ibland klumpas ihop till en grupp som behöver stöd. Det är också en sann bild förstås, särskilt ensamma mammor är ofta ekonomiskt utsatta, menar Wahlström Henriksson. Men gruppen är mera heterogen än så. Det finns ett brett spann av klass, ålder och familjesituation, om föräldern har ett eller flera barn, om föräldern varit ensamstående sedan barnet föddes, hur föräldern ser på sitt ensamförälderliv, och hur de definierar sig själva.
– En del är obekväma med att kalla sig ensamstående eftersom de inte känner sig ensamma.
Disa Bergnehr, professor i pedagogik vid Linnéuniversitetet.
Projektet kom till när forskarna såg att det inte fanns så mycket forskat om detta i Sverige. De startade projektet om ensamstående familjer och hur de framställs i svenska medier, eftersom de är övertygade om att mediebilden har stor inverkan på hur vi förstår ensamförälderfamiljer i samhället. De har tittat på dagspress, tv, film och litteratur och då främst biografiskt skrivande.
– Vi har studerat sju stora nyhetstidningar under tio år. I dagspressen dominerar bilden av att både ensamstående mammor och pappor kan ha det kämpigt men att de klarar det bra. Det finns absolut ingen stigmatisering av gruppen i dagspressen utan den bild som ges är ganska positiv, säger Helena Wahlström Henriksson och läppjar på sin dubbla espresso.
– Det vuxna barnet kan i intervjuer i dagspress säga "Min pappa stack", men ingen mamma tar såna ord i sin mun i en tidningsintervju, att mitt ex var en skitstövel eller att han stack. I dagspress är alltså ensamföräldrar lyckade. Det vi tycker oss se är att pressen skriver i linje med den svenska familjepolitiken och jämställdhetspolitiken, det finns inte motsträviga föräldrar i media, allt fungerar.
I film framställs däremot ensamstående föräldrar som problematiska, med dysfunktionella relationer till sina barn och medföräldrar, som till exempel i filmen "Charter" av Amanda Kernell. Där får problemen ta plats.
– Problem som vi vet finns kommer fram i film och i litteratur. Vi hade förväntat oss att se någonting om det även i pressen men det har vi inte gjort, säger Helena Wahlström Henriksson.