En av de första riktigt somriga dagarna i maj sammanfaller med att Farah Bayoudh för en gångs skull är ledig. Annars tar Dramatenföreställningen ”77 meddelanden till framtiden” och teaterstudier nästan all hennes tid.
– Jag går upp sex på morgonen och kommer hem efter midnatt, fyra timmars pendling varje dag. Ibland gråter jag av stress men samtidigt gör mig teatern så lycklig, säger Farah när vi möts bland sollapande Uppsalabor vid Fyrisån.
För bara några år sedan hade hon aldrig tänkt tanken på att skådespela. När Farah 2019 lämnade hemlandet Tunisien för studier i Sverige var planen att bli pilot, efter att hon lärt sig svenska.
– Man kan ta sig runt i Sverige på engelska men för att förstå kulturen måste man kunna språket, säger hon.
Idag är Farahs svenska så gott som felfri men det är något hon har kämpat för. Bara några månader efter att hon kommit till Sverige bröt pandemin ut och SFI-undervisningen förvisades till datorskärmar. Men Farah var besluten om att inte ge upp.
– Jag såg svenska filmer med undertexter, lyssnade på radio och läste böcker. Det är jättebra sätt att lära sig. Man får börja med en barnbok om det känns svårt, säger hon.
En extra skjuts fick inlärningen när Farah träffade sin nuvarande man. De matchade på Tinder.
– Jodå, det går faktiskt att hitta kärleken där, säger hon med ett skratt, och berättar att han tidigt gjorde klart att de skulle prata svenska med varandra – för hennes skull.
– Han har iransk bakgrund men är uppvuxen i Sverige, så han visste hur viktigt det är att kunna språket. Han har verkligen fått mig att känna mig trygg, sedd och älskad.
Det var också Farahs man som fick henne att söka teaterutbildning. Förutom att hon spelade piano som barn hade hon aldrig sysslat med kultur.
– Däremot har jag alltid blivit starkt påverkad av musik, teater och andra konstformer, säger hon.
Maken förstod att Farah hade en artist i sig innan hon insåg det själv. ”Du borde satsa på att bli skådis, inte pilot”, sade han en dag. Och Farah tänkte att hon inte hade något att förlora på att söka teaterutbildningen på Kulturama i Stockholm.
– Det har inte varit lätt. Vi har läst Shakespeare och Strindberg, texter på gammaldags svenska, och jag hade bara bott i Sverige i två och ett halvt år när jag började. Men lärarna och kursarna har varit underbara, säger Farah.
Hon är övertygad om att det till stor del är tack vare teatern hon har lärt sig svenska så snabbt. På samma sätt som språket är nyckeln till ett lands kultur, kan kultur vara en stor tillgång när man lär sig ett nytt språk, menar Farah.
– Teater borde ingå i SFI. Jag tror verkligen på kulturen. Alla kanske inte brinner för just teater men kultur i olika former är bra sätt att komma in i samhället.
I juni tar Farah examen. Som många andra drömmer hon om att leva på konsten men tycker att skolan har gett en realistisk bild av hur verkligheten ser ut för kulturarbetare.
– Det är ju antagligen inte så att Dramaten ringer när man tar examen. Men det finns annat man kan göra, som att starta en egen teatergrupp, säger hon.
När mamma i Tunisien fick veta att Farah tänkte bli skådespelare i stället för pilot var hon först skeptisk. Nu är hon jättestolt.
– Det jag vill säga till alla som är nya i Sverige är, tro på dig själv och stå upp för dina drömmar. Du kommer att ramla, men res dig igen, säger Farah.