Längst fram i mappen med sina 40 så kallade traumamålningar har Claire lagt in en utskrift av UNT-artikeln från den 9 april 1966.
"Ett familjedrama i Uppsala tidigt på långfredagens morgon krävde fem liv då en 42-årig akademiker med en yxa dödade sin 39-åriga fru och parets fyra barn, två 10-åriga tvillingdöttrar, en 7-årig flicka och en ett år och ett par dagar gammal pojke. Dådet tycks ha orsakats av tillfällig sinnesförvirring."
Så lyder de första meningarna av artikeln på UNT:s förstasida den 9 april 1966, dagen efter mordet.
Claire Lundström Arvidson, i dag pensionerad sjukgymnast, var elva år när dådet skedde. Hon bodde i ett lägenhetshus som delade innergård med prästfamiljens och var vän med tvillingdöttrarna och deras lillasyster.
– De var vanliga, gulliga, snälla barn i den där åldern. Vi hade kul ihop och brukade leka på gården eller hemma hos dem. Jag var med dem någon gång i skogen. De gjorde en hel del skogsutflykter, säger hon.
Det senaste halvåret har Claire målat 40 så kallade traumamålningar om mordet. Tillsammans bildar de en berättelse om hur Claire föreställer sig att mordet kan ha gått till, utifrån hennes minnen och efterforskningar.
En av de första målningarna föreställer lägenhetshuset där familjen bodde. Claire hade ringt på under skärtorsdagens eftermiddag för att få leka med döttrarna.
– Prästen öppnade med sin son i famnen och jag gullade lite med honom. Då sa prästen "Rör honom inte, han kan få basilusker". Jag minns att jag tänkte ”Vad knäpp han är”.
Claire brukade leka med döttrarna i prästfamiljen, antingen på gården eller hemma hos dem. "Trots att de bodde trångt, sex personer i tre rum och kök, var vi alltid hos dem, aldrig hos mig", minns hon.
Innan dess hade hon aldrig tyckt att någon i prästfamiljen var konstig.
– De var trevliga och snälla. Jag tyckte väldigt mycket om både familjen och prästen, han var lugn och fridfull.
En av tvillingarna och sjuåringen kom så småningom ut och lekte med Claire på gården. I målningen finns en svart skepnad vid lägenhetsporten som Claire kallar liemannen. Det är prästen, som kom för att hämta in sina barn för kvällen.
Episoden som följer i målningarna är Claires fantasi. Hon minns att hon på skärtorsdagens eftermiddag såg prästen köra iväg i sin bil. Hon föreställer sig att han åkte till kyrkan för att prata med gud.
Mannen som mördade sin familj kallas i UNT-artikeln för akademiker, eftersom han nyss hade doktorerat i teologi. Men han var också präst i Vaksala kyrka, på vars kyrkogård familjen ligger begravd.
– Han blir sjukare och sjukare. Sedan åker han hem och lägger sig. På natten vaknar han och hör hur gud säger till honom: "Ge mig de du älskar mest, så ska du bli belönad".
I UNT:s artikel sägs bakgrunden till dådet vara att mannen, som förutom att vara präst i Vaksala kyrka nyss hade doktorerat i teologi, "känt sig mycket trött och deprimerad" och bott trångt med familjen. Prästen ska ha haft tankar på att döda familjen även tidigare och inget tyder enligt artikeln på att "piller eller alkohol" hade varit inblandade.
På natten mördade sedan prästen sin familj med en yxa, som han enligt artikeln hade införskaffat inför en skogsutflykt. Han dödade först sin fru och deras ettåriga son, sedan tvillingarna.
Nästan sextio år har passerat sedan mordet. Claire blir fortfarande känslosam när hon pratar om det. "Det är så fruktansvärt. Jag har försökt förtränga det, men det har kommit tillbaka under livets gång", säger hon.
Målningarna som föreställer mordet är mörkt röda och fulla med kors, yxor och blod. En heter "Inte fullbordat".
– Då har sjuåringen ännu inte dött. Prästen har själv beskrivit i förhör att flickan hade vaknat och att han tröstade henne. Då var alla andra redan döda. Det var bara hon kvar. Och sen dödar han henne så fort hon har somnat igen, säger Claire.
Hon går för att leta upp en näsduk för att torka bort tårarna.
– Jag har lärt mig att kunna prata om det här, men... Det är hela situationen. Det är så brutalt, hur de blev mördade. Det känns så grymt, säger hon.
Prästen ska ha försökt ta sitt eget liv efter morden. Först hade han tänkt dränka sig i Fyrisån, men beslutade sig sedan för att skära sig. Han överlevde sina skador och ringde själv räddningstjänsten på morgonen. Efter att ha vårdats på Akademiska sjukhuset blev han överförd till mentalsjukhus.
En av de många målningar som gestaltar mordet heter "Inte fullbordat". Nere i högra hörnet ser man en svart gestalt som sitter vid en sängkant. Det är prästen som tröstar sin sjuåriga dotter innan han dödar henne.
På långfredagens morgon blev 11-åriga Claire varse om mordet. Genom lägenhetsfönstret såg hon en polisbil på gården.
– Sedan knackade en kompis på och sa: "Vet du, min pappa fick in på polisradion att det har skett ett mord på Murargatan."
Claire och kompisen listade snart ut att det handlade om prästfamiljen. Resten av dagen beskriver Claire som en pina, då hon satt i fönstret och tittade ut över gården där ambulans, polisbil och folksamlingar kom och gick.
– Jag var jätteledsen, så min syster tröstade mig. Sedan pratade man aldrig mer om det, varken i min familj eller någon annanstans. Det tystades liksom ner. Jag vågade inte ta upp det heller, för det var så jobbigt.
Mordet traumatiserade henne och ledde till mycket ångest genom hela tonåren. Men även i vuxen ålder har det gjort sig påmint.
– Jag var livrädd för att min pappa skulle komma och mörda mig. Jag har förträngt mycket, men det har kommit tillbaka till mig under livets gång. När andra mord har blivit uppmärksammade i media har jag börjat drömma mardrömmar igen.
I dag är Claire pensionär, men hon har ett långt arbetsliv som sjukgymnast bakom sig. Målandet började hon med under arbetsterapin i sin smärtrehabilitering. Hon upplevde att hon fick så bra respons från andra deltagare i hennes grupp samt personal att hon ville fortsätta.
Det var inte förrän Claire började gå i smärtrehabilitering vid Akademiska sjukhuset för ett halvår sedan som hon motvilligt öppnade upp sig och började bearbeta traumat. Då hade hon lidit av ryggsmärtor i 25 år och av traumat i nästan 60.
Som en del av terapin började hon måla.
– För varje målning kändes det som att något lättade hos mig. Jag hade så mycket inom mig att jag höll på att explodera. Bilderna i sig känns också så oerhört viktiga för mig. Jag tittar ofta på dem för att bearbeta.
I Claires målningar kommer familjen till himlen, medan prästen är på väg att dras ner i underjorden. Den återkommande kristna symboliken förklarar Claire bero på mannens yrke.
Den 3 mars 1967, nästan ett år efter mordet, dog prästen. Han ska då ha dränkt sig i Fyrisån. Målningarna som gestaltar prästens död har titlar som "Befrielsen" och "Förlåt mig".
Den gula målningen är en av flera som föreställer barnens och fruns färd till himlen. Claire är inte själv troende men har använt sig av mycket kristen symbolik i och med prästens sysselsättning.
– Jag tror inte att han blev förlåten. Det är han som orsakade den här förödelsen, säger Claire.
En detalj av den tragiska händelsen som upprör henne särskilt är att prästen begravdes med resten av familjen på Vaksala kyrkogård, i juli 1967. Då hade frun och de fyra barnen varit döda i nästan ett och ett halvt år.
"Återförenade R.I.P" är titeln på Claires gestaltning av graven.
– Det är en hemsk bild, den är väldigt mörk. Jag kan fortfarande inte acceptera att han ligger i samma grav som de gör.
Claire vet inte vad det kommer bli av målningarna, men hon känner sig stolt över dem.
– Jag är ingen konstnär, men jag vill visa de här bilderna. Med mina målningar vill jag levandegöra familjen, framförallt barnen som aldrig fick något liv. Så att de inte blir bortglömda.
Det senaste halvåret har Claire Lundström Arvidsson målat varje dag.