Sverige brukar lyftas fram som världens mest sekulära land men det kan lika gärna sägas vara det mest protestantiska. Enligt författaren och föreläsaren Katarina Barrling genomsyras vårt samhälle av kristendom, särskilt i en egen variant som hon valt att kalla svenskprotestantismen.
– Den präglas av arbetsmoral, tillit och samarbetsvilja, men också av stränghet, konformism, kravet att tro och tänka rätt, att vilja gilla lika, men ändå ha svårt att göra det, säger hon.
Svenskarna letar sig inte längre till kyrkan men Katarina Barrling har hittat kristna tankar i politiken, kulturen och till och med i sättet vi klär oss. Det är heller ingen slump att svenskar är världsmästare på att tro blint på sina experter, menar hon.
Hon tänker mycket på klasskillnader. Redan som barn kände hon sig avvikande. Bara det att hennes pappa kom från Ungern gjorde henne annorlunda i det Borlänge där hon växte upp. Hennes mamma arbetade inte eftersom hon var sjuk och pappan bodde inte med dem. Hon lärde sig tidigt att anpassa sig till olika miljöer och samhällsklasser.
– Jag fick tidigt en bild av hur lätt det är att avvika i Sverige. Vi var ingen kärnfamilj som bodde i en mexitegelvilla som andra. Jag tror att det gjorde mig intresserad av att förstå olika miljöer, vad det är som gör att människor kan vara så olika, säger hon.
Vad är det då som gör att det är så lätt att stämplas som avvikande? Hon tar Natofrågan som ett exempel, från att det vedertagna var att Sverige ska stå neutralt svängde det nästan över en natt, till att den som uttryckte oro mot inträdet löpte risk att ses som Rysslandsvän.
– Hur ska man förstå det? Jag uppfattar i grunden Sverige som konformistiskt och en hypotes är att Luthers idé om tron allena påverkar oss. Att det gäller att tro rätt, goda handlingar räcker inte. Det gör människor mer ängsliga för man kan aldrig kompensera fel tankar med goda handlingar, säger hon.
En annan del, enligt Barrling, är det långvariga nära förhållandet mellan kyrka och stat som gjorde att vi hade färre maktpoler, när de går i takt har man ingenstans att ta vägen. Prästen var den som förmanade och kontrollerade genom husförhör.
– Behovet av att tro på någonting finns kvar men ju mer vi har lämnat den traditionella religionen desto mer hamnar den i politiken. Där handlar det väldigt mycket om moral, om att ha rätt människosyn, att vara anständig och om värdegrunder, säger Katarina Barrling.
Hon menar att det finns tendenser i världen som går i den andra riktningen, att fler konfirmerar sig. Hon säger också att det ändå verkar som om religionen är på väg tillbaka, även om hon inte kan hänvisa till någon statistik, det är en känsla hon har, en spaning. För såna gör hon regelbundet i radioprogrammet "Spanarna" sedan fem år tillbaka då dåvarande programledaren Ingvar Storm frågade om hon ville vara med.
– Det var så hedrande att jag inte kunde tacka nej. Liksom min bok är det ett sätt att leka med tankar och det är väldigt roligt.
Har du någon spaning på gång?
– Jag har en hemlis, jag tycker att tatueringar är intressanta. Jag undrar om de kommer att överleva, men förr eller senare bleknar de, säger Katarina Barrling.