"Tid" är ett av orden som Antje Jackelén vrider och vänder på i boken.
– Jag skrev boken på uppmaning från människor men också av en övertygelse om att vi behöver öka vår förståelse för de stora orden och idéerna. Jag har vridit och vänt på dem under ett långt yrkesliv, både i personliga samtal i det lilla rummet och i det offentliga rummet, säger Antje Jackelén om sin bok "Tio tankar för själens hunger" som kommer på Romanus & Selling förlag.
I boken reflekterar hon över existentiella frågor som ångest, skam, försoning och hopp och hävdar även att kunskapsnivån i samhället om just tro och existentiella frågor är låg. Hon menar att det finns vissa frågor vi kallar eviga som varje generation på nytt ställer sig och anser därför att det är viktigt för oss att känna till dem för att inte tappa bort den kunskap som generationer före oss har samlat.
– Släpper vi ut unga människor i livet utan att de har nycklarna till denna skattkista då berövar vi dem något. Jag är övertygad om att de här idéerna är bollplank och guider för oss här i livet. Vi behöver både humaniora och naturvetenskap, säger Antje Jackelén.
Hon poängterar att hon inte skrivit en självhjälpsbok med fem minuters snabba fixtips som ska lösa allt, men hon går ändå med på att plocka ned några av de stora orden och konkretisera dem än mer.
Vi börjar med ordet tid.
"Den moderna människan har liksom låst in sig i tiden och rentav kastat bort nyckeln till det som är något annat än tiden, det vi vanligen kallar evighet", skriver Jackelén i sin bok.
Hur ska en ensamstående trebarnsmamma som jobbar heltid tänka kring tid?
– Jag tror att grundtanken behöver vara att tiden inte är allt, att det också finns något annat som ger en jordmån där goda råd och vanor kan gro och få så djupa rötter att de håller även när det blåser. Det är min grundhållning om det konkreta, de stora orden och tankarna ger just den här jordmånen. Den här trebarnsmamman skulle även kunna dra nytta av tanken på söndagen, att det hör till mänsklig värdighet att ha ett utrymme som handlar om något annat än att prestera, att det finns en mänsklig rätt till vila, säger hon.
Hur då?
– Genom att vara lyhörd för dessa stunder och inte bara scrolla bort dem på smartphonen. Jag har också varit en arbetande småbarnsmamma, det är lätt att hamna i känslan att det skulle vara ett misslyckande att bara sitta ner och göra rakt ingenting, när det i själva verket kan vara ett uttryck för att värna om sin egen och andras mänskliga värdighet.
Antje Jackélen har valt ut tio begrepp: jag, tid, förnuft, Gud,
ångest, avgrundskunskap, frihet, skam, försoning
och hopp som hon vänder och vrider på i sin bok.
Ett annat ord Antje Jackelén vrider och vänder på i sin bok är förnuft.
Hur får vi förnuftiga barn?
– Det brukar sägas att barn inte gör som vi säger utan som vi gör. Min tanke är att vårt förnuft är sammansatt både av "ratio", den kontrollerande, mätbara delen av förnuftet, och av "intellectus", insikten, som kan förhålla sig konstruktiv också till det vi inte kan veta. Det tror jag är något som är levande just i samtal med barn som ställer raka frågor.
Vad ska vi svara?
– Ta till "Vad tror du själv" eller "Hur skulle man kunna göra för att få kunskap om det här, skulle man kunna lägga det under ett mikroskop?" Och inte gå i fällan att allt kan reduceras till siffror, säger hon.
En bild från oktober 2022 då Antje Jackelén efter drygt åtta år lade ner kräklan, ärkebiskopens symboliska herdestav och blev ärkebiskop emerita.
Antje Jackelén bor i dag i Lund och har inte ofta återvänt till Uppsala, även om hon hade flera ställen där hon tyckte om att vistas som längs Fyrisån, i Domkyrkan, i stadsskogen eller skogarna runt om staden.
Under sin tid i ärkebiskopsgården – som den första kvinnan att inta posten – blev hon stundtals kritiserad. Tonläget mot Svenska kyrkan var högt. Kritiker ansåg att kyrkan blivit elitistisk och tappat markkontakt. Antje Jackelén blev bland annat beskylld för att politisera och "islamisera" Svenska kyrkan genom att inte upprätthålla vad kritikerna såg som en nödvändig gräns mot islam.
– Jag har alltid sagt att det är självklart att tron får konsekvenser i det offentliga rummet och på det viset är tro också alltid politisk men inte partipolitisk, och kyrkan har tagit samhällsansvar långt innan det fanns politiska partier. Detta att sortera in kyrkans teologiskt grundade ståndpunkter i ett politiskt höger eller vänster är ett ganska sent påfund. Kyrkan ska ta samhällsansvar utifrån en kristen grund, säger hon.
2001 flyttade delar av Antje Jackeléns familj till Chicago för att hon skulle forska och undervisa. Då slog ångesten till i henne. Destruktiva tankar fick fäste, som att hon i själva verket var en bluff som dessutom hade lurat familjen att flytta över Atlanten.
Tillbaka till boken. När det gäller det för många välbekanta ordet ångest menar Antje Jackelén:
”Ångest och frihet tycks vara motsatser, men på ett djupare plan hör de ihop.”
Hur ska dessa ord hjälpa den som vaknar upp klockan fyra med ångest som inte lägger sig förrän framåt förmiddagsfikat? Hon menar att det är en allmänmänsklig erfarenhet. Att den vuxna människan ofta fått livserfarenhet och vet att det som är fullständigt olösligt klockan fyra på natten ofta är något mera lösligt klockan nio på morgonen.
– För mig själv var det betydelsefullt att begripa mig på sammanhanget mellan ångest och kontrollförlust, att förstå att det hänger ihop. Utifrån det går det att fråga sig själv vad man kan planera lite bättre så att man slipper ångesten men också inse när man aldrig kommer att kunna ha kontrollen och då släppa den.
"Med tiden har jag blivit alltmer övertygad om att
förståelsen för de stora orden och idéerna behöver
öka. Alternativet är ett kortsiktigt, visionsfattigt och
modlöst liv tillsammans. Och vem vill leva så?" skriver Antje Jackelén i förordet till sin bok.
Varför behöver vi förståelse för ordet skam?
– Bland annat därför att ordet skam är så lätt att missbruka. "Du borde skämmas" kan vara en välförtjänt uppmaning men det kan också vara ett övergrepp. Om vi förstår ordet bättre hjälper det oss att skilja på det ena och det andra.
Antje Jackelén menar att skam tillhör den mänskliga grundutrustningen, att vi skyler oss med en badhandduk på stranden är ett bevis på det. Skammen hör också ihop med samvetet, enligt Jackelén. Hon anser att en kultur som gör sig av med intellectus, med förståelsen av skam, till sist hamnar i ett samhälle med enbart regler, rutiner och policyer. Hon sitter i bilen och tar därför trafikregler som ett exempel.
– De är alldeles nödvändiga samtidigt som det ideligen finns situationer där trafikregler inte räcker då det krävs hänsyn, samarbete och kommunikation mellan trafikanterna, så är det i allt annat också. Annars blir vi bara maskiner som ska bocka av och fylla i rätt box.
Hur ska en människa göra för att inte tappa hoppet?
– Det är viktigt att inse varför hoppet är hotat, att förstå kriserna, faran. Hopp är inte att blunda för det svåra och bara vilja se det positiva, utan det kan härbärgera vreden och sorgen över det som är fel. I de flesta situationer har vi fortfarande valmöjligheter och hoppet väljer den modigare vägen.