Sedan flera år lever Anna gömd på grund av hot. Det enda hon kan säga är att hon bor i Uppsalatrakten.
Det är en komplicerad hotbild Anna beskriver. Enligt Skatteverket är det vanligaste skälet till skyddade personuppgifter att man upplevt våld i en nära relation. Anna är hotad av sin ursprungsfamilj, men också av en man. Två hotbilder – oberoende av varandra.
– Min familj är inblandad i kriminalitet och jag har vägrat hålla tyst. Min stalker är en man jag träffade via jobbet för längesedan. Han fick för sig att vi hade en relation, allt eskalerade och han började förfölja mig. Jag är egentligen inte rädd för att han ska döda mig, däremot för hoten och vad han är kapabel till.
Anna beskriver hur hon under de här åren har bytt stad flera gånger, hur hon tar ”fel” buss dit hon ska för att inte följa mönster i vardagen och bli lätt att upptäcka. Hon är säker på att mannen nu vet var hon befinner sig.
– Men jag orkar inte fly igen. Att flytta är en jätteprocess. Till exempel måste jag själv ordna med lägenhet, och att göra det med skyddad identitet är nästan omöjligt. Kontraktet jag har nu fick jag genom att skriva brev till alla privata hyresvärdar jag hittade i landet. Men det handlar också om den mentala biten – jag har äntligen lyckats rota mig lite och få några vänner, säger Anna och tillägger att när hon flydde första gången gick många tankar om den egna identiteten genom huvudet.
– Jag insåg att jag aldrig mer skulle bli den jag var. Skulle jag kunna vara ärlig mot någon igen? Att leva med skyddad identitet är fruktansvärt ensamt, jag lever i en lögn hela tiden.
Att leva med skyddade personuppgifter på den nivå som Anna har innebär bland annat hon är folkbokförd i en annan kommun än där hon bor och att det bara är Skatteverket som har hennes adress, inga andra myndigheter eller instanser. Skyddet finns på tre nivåer: den lägre graden som heter sekretessmarkering, den starkare som Anna har kallas skyddad folkbokföring och beviljas om man antas bli utsatt för brott och förföljelser. Den sista nivån är fingerade personuppgifter som är ovanlig och innebär att personen får helt nya personuppgifter.
"Min familj är inblandad i kriminalitet och jag har vägrat hålla tyst", berättar Anna som lever med skyddade personuppgifter. Bilden är arrangerad.
Förutom att leva under konstant hot är det svårigheten att ha ett normalt liv som är det tuffaste enligt Anna. Just nu är hon sjukskriven men hon längtar efter att kunna göra klart sin utbildning.
– Men i så fall måste jag ta bort min sekretessmarkering för universitetet, men det är jag inte beredd att göra.
Dessutom är det svårt för Anna att rent praktiskt ansöka om att komma in på kursen eftersom posten släpar efter.
– Samma sak gäller alla vårdkontakter, jag missar många läkarbesök eftersom jag får alla brev för sent.
Anna beskriver hur hennes tillvaro liknar ett limbo. Sedan förra året måste till exempel alla kontantkort till mobilen registreras hos operatören. Något som är omöjligt för Anna.
– Tack och lov har jag en vän som vet om min situation som vi kunde skriva kortet på.
Krediter och lån är omöjliga att ta.
– Det är utmanande när man är ensam och sjukskriven, vad händer om min hund behöver akut veterinärhjälp?
När man har skyddade personuppgifter släpar posten ofta efter. Anna missar många läkarbesök eftersom många brev kommer för sent.
Anna har bytt både sitt för- och efternamn och tagit bort sitt mellannamn. Något hon får ordna med själv. Nu sparar hon pengar för att kunna byta igen, för att fortsätta vara svår att spåra.
– Sjukvården har avslöjat mig flera gånger, jag har gjort anmälningar och informerat om hur viktigt det är att vi som lever gömda hålls skyddade. Till vardags har jag fyra–fem olika namn som jag alternerar mellan beroende på vilken situation jag är i och hur stor risken är att jag ska kunna avslöjas – om någon känner igen mig. Det är oerhört påfrestande, men jag har färdiga förklaringar och ursäkter.
Anna säger att hon är glad att hon ändå lyckats skapa ett litet socialt nätverk, men det är samtidigt förknippat med ångest och rädsla.
– Jag vill till exempel inte ha för nära kontakt med mina grannar, jag tycker jättemycket om dem men jag vågar inte utsätta dem för eventuell fara. Samtidigt vill jag få leva, i alla fall lite.
Det Anna längtar allra mest efter är att kunna leva sitt liv på sina egna villkor. Att plugga och jobba, att kunna släppa in människor i sitt liv, att ha en kärleksrelation.
– Mitt liv bara rinner iväg. Jag vill känna frihet, kunna ropa ut mitt namn! Om jag dör imorgon, vilket namn kommer att stå på min gravsten då?