När vi delar vår oro med andra får vi perspektiv på tillvaron.
Omvärlden är mörkare än vanligt med krig som rasar omkring oss, en ekonomisk kris med inflation, skyhöga matpriser och räntor som slår i taket. För att inte tala om klimatkrisen, och vad kommer att hända i världen om Trump blir omvald? Scenarierna hopar sig och det är lätt att oron går på högvarv.
– Vi är tack och lov förprogrammerade att känna rädsla och oro. Utan de känslorna hade vi inte kunnat förstå vad som är farligt och hur vi ska kunna skydda oss. Vi hade helt enkelt inte överlevt, säger Anna Kåver, leg psykolog och leg psykoterapeut i Uppsala.
Anna Kåver skiljer på den konstruktiva oron som många gånger tar sig uttryck som empati, och som vi ska vara rädda om, och den giftiga oron.
– Baksidan med den här överlevnadsförmågan är att den kan feltända. Många människor lever tyvärr med en lågintensiv förgiftande oro över kommande katastrofer.
Och det värsta är att oro föder oro. Ju mer du ältar och grubblar desto fler liknande tankar sätter du igång.
Varför oroar sig en del människor mer än andra?
– I grunden handlar oro om rädsla, och kontroll över den. Vi är födda med olika grader av sårbarhet när det gäller att stå ut med ovisshet.
Kanske kan det faktumet i sig lugna ner en orolig själ – jämför dig inte med någon annans grad av oro.
– Din oro är inte onormal, tvärtom. Är man en medveten människa är det svårt att inte känna empati och oro för det som pågår i världen.
Att känna oro handlar alltså om att vi känner oss hjälplösa och maktlösa när vi inte har kontroll.
– Men tyvärr måste vi försöka stå ut, och göra det till en drivkraft.
Det är också vara värt att tänka på att oron kan vara blandad med andra känslor som ilska och sorg.
– För mig personligen handlar det om att jag sörjer att världen håller på att avhumaniseras och att tilliten mellan människor raseras.
Om oron är blandad med ilska kan den få oss att agera, och fungera konstruktivt. Handlingskraften kan få oss att engagera oss politiskt eller skänka pengar till behövande. På så sätt kan vi återta kontrollen en aning.
– Vi kan försöka skapa ett närsamhälle som känns mänskligt. Då kan det kännas lättare att hantera de globala fasorna.
Det gäller alltså att sortera i vad som är möjligt och omöjligt att förändra.
– Gå till din egen närmiljö och ge ditt bidrag till en lite mer empatisk värld. Det är svårt för var och en av oss att lindra lidandet för barnen på plats i Gaza och Ukraina men du kan måna om det lilla som du har omkring dig.
Att kommunicera med andra kan också vara en nyckel till att må bättre. När vi delar vår oro med andra får vi perspektiv, och kanske tröst, men också hjälp att sortera och idéer till nya sätt att hantera känslorna.
Ett konkret råd när det gäller att hålla oron stången är att begränsa nyhetsintaget. Det innebär inte att man ska undvika omvärlden, bara pausa den då och då.
– I dag har vi hela världen i fickan. Det är såklart svårt att hålla sig borta, men det kanske räcker att du läser nyheterna en eller två gånger om dagen.
Oron kan få oss att fungera konstruktivt. Genom att agera kan vi till viss del återta kontrollen. "Gå till din egen närmiljö och ge ditt bidrag till en lite mer empatisk värld", säger Anna Kåver.
Psykologisk flexibilitet är ett uttryck som enligt Anna Kåver är viktigt i sammanhanget. Det innebär bland annat att ha flera perspektiv i medvetandet samtidigt. Fruktansvärda saker pågår i världen – men också bra.
– Vi får inte glömma att fattigdomen i världen minskar, liksom barnadödligheten. Jämlikheten mellan män och kvinnor ser bättre ut och cancerforskningen gör framsteg. Det kan hjälpa att en liten stund ägna sig åt sådan optimism.
Ska vi välja glädje?
– Kanske, men den typen av diffusa råd är ofta svåra att följa. Försök i stället att acceptera och leva med orostankarna till en viss grad och led dem till konstruktiva handlingar om det är möjligt. Gör bra saker för dig själv och andra.
Anna Kåvers övertygelse är att de flesta har mycket klokskap och vet redan hur de ska hantera sina inre reaktioner.
– Vi ska akta oss för att överdriva människors hjälplöshet eller göra oron till ett sjukligt allmäntillstånd hos befolkningen.
Det är inte ovanligt att man känner skuld för att man själv lever tryggt när andra människor lider. Men enligt Anna Kåver ska man inte känna dåligt samvete för det.
– Distrahera dig med dina njutningskällor, allt som ger dig glädje i livet. Världen blir inte bättre för att du själv går under. Skratta och njut utan skuld och skam.