I ett helgreportage 2006 besökte UNT lekterapin på Akademiska barnsjukhuset. Huvudpersonen blev en sexårig cancersjuk flicka som hette Ebba.
Det är våren 2006. Ett reportageteam från UNT har begett sig till Akademiska barnsjukhuset för att uppmärksamma att det gått 50 år sedan den första lekterapin öppnades på ett svenskt sjukhus. Det dröjer inte många minuter innan de har fått en liten guide, som naturligt blir huvudperson i reportaget. Hon heter Ebba Sellberg, är sex år och sjuk i akut lymfatisk leukemi.
– Jodå, jag tog chansen att vara med på det mesta jag fick vara med på. I samma veva var jag också med i ett reportage i Barncancerfondens tidning, säger Ebba Sellberg och skrattar när vi 18 år senare träffar henne hemma i lägenheten i Nyby.
Hösten 2005 var hon en helt vanlig femåring som bodde i Storvreta med föräldrar och storebror. Men så började föräldrarna märka att Ebba ofta var väldigt trött, och dessutom började få en massa blåmärken på kroppen. Läkarna trodde det var lunginflammation, men behandlingen hjälpte inte. Till slut, en morgon när Ebba hade kräkts upp sitt penicillin, tog hennes mamma med henne in till akuten.
– Det var den 16 november 2005. Jag minns att det var en väldigt lång dag. Det var provtagningar och en massa väntan, berättar Ebba.
När läkarna väl lyckats diagnosticera henne var det bråttom att få i gång behandlingen med cytostatika. Sedan väntade två år med tuffa behandlingar. En tid som Ebba idag har dubbla känslor kring
Lekterapin på Akademiska sjukhuset. En plats där Ebba Sellberg trivdes. Ur UNT-reportaget från 2006.
– Det är klart att jag mådde jättedåligt och lite känns det som att barndomen togs ifrån en. Men samtidigt blommade jag ut de här åren. Jag gick från att ha varit en väldigt blyg tjej till att börja ta plats och våga uttrycka mig.
Platsen som gav Ebba chansen att blomma ut, samtidigt som den erbjöd en paus från behandlingarna var just lekterapin.
– Där behövde jag inte vara den sjuka Ebba som stack ut, utan de såg mig och mina styrkor.
Oftast satt hon och målade gipsfigurer medan hon pratade med personalen. Hon kunde också leka med andra barn, något som var svårt att få till på hemmaplan där infektionsrisken ofta var för stor.
Lekterapin på Akademiska sjukhuset. Ebba Sellberg leker med sjukhusclownerna. Ur UNT-reportaget från 2006.
Även för föräldrarna blev lekterapin en fristad där de kunde få ventilera sina problem eller bara andas ut medan de visste att dottern hade roligt. På ett sätt tror Ebba att de åren var värre för föräldrarna än för henne själv.
– Sen tror jag även att de tyckte det var jättejobbigt när allt var över och jag skulle börja gå i skolan som andra barn. Plötsligt skulle de släppa taget om det barn de varit med konstant i två år och varit så rädda för att mista.
Ebba blev frisk av cellgiftsbehandlingen men gick under hela uppväxten på regelbundna kontroller för att kontrollera att cancern inte kom tillbaka.
Ebba skulle vilja använda sina erfarenheter åt att stötta sjuka barn och deras föräldrar, och ser det här reportaget som ett sätt att göra det på. Det här hade hennes föräldrar mått bra av att läsa då, menar hon. Som barn funderade hon på att bli sjuksköterska, men nu läser hon i stället till förskollärare, med ett år kvar till examen.
– Min dröm är att få jobba på lekterapin. Både för att jag vill ge tillbaka lite av allt jag har fått av dem och för att jag tror att jag kan ha väldigt nytta av min bakgrund där. Både att ha koll på hur barnen verkligen känner och för att kunna trösta en förälder med att jag vet hur jobbigt de har det, eftersom jag själv varit där.
Beträffande sina egna föräldrar och brodern tror hon att hennes sjukdom stärkte dem som familj. Varje år den 16 november, Ebbas diagnosdatum, äter de middag tillsammans och firar. Firar att sjukdomen upptäcktes så att Ebba fick chansen att bli vuxen.
Ebba Sellberg är idag 24 år och bor i Nyby. Hon pluggar till förskollärare och drömmer om att själv få jobba på lekterapin.