För att vara alldeles korrekt heter boken Lennart Lordis Loggbok - Utsikt från livets planet. Och före loggbok står ordet Dagbok överstruket. För det är så det är. Lennart har, som han själv skriver, snott syrran Inez dagbok.
Men även om han gillar rosa, är dagbok ett för tjejigt ord, så det får bli loggbok i stället.
Lordi är en begåvad pojke med lätt att formulera sig och talang för teckning. Livet går upp och ner, ibland står han på händer för att få koll på läget. Han blir kär och livet blir svart-vitt eftersom Maria är från Kenya och han vitblek efter att nyss ha varit sjuk.
Tove Berggren har skrivit boken till och från vid sidan av annat jobb under några år. Hon har haft en särskilt bra läsare med sig i processen, säger hon:
- Min son har varit ett riktigt bollplank och en inspiration. Han har följt boken, läst manus och kommenterat. Och känner sig delaktig i den.
- Den är inte Harry Potter direkt, men den är bra på sitt sätt. Så sa han. Det var en jättebra respons som gladde mig mycket, säger Tove Berggren.
Liksom många andra författare började hon skriva som barn. Sagor, men också regelrätta uppsatser utanför skolan.
- Men jag vågade nog inte tänka eller säga att jag ville bli författare.
En litterär framgång hade hon dock redan som barn:
- Jag skickade in en saga om en loppa till serietidningen Bobo - och vann!
Författarkarriären lät trots det vänta på sig. I stället utbildade hon sig till läkarsekreterare. Då hade hon först gått turistutbildning och varit reseledare i tre år.
- Min resa till författande är lång, säger hon och berättar om en imponerande rad skrivarutbildningar från journalistutbildning 1995 på Nordiska folkhögskolan i Kungälv, via skönlitterära fortsättningskursen Tag och skriv! på samma skola, till TV3:s femmånaders utbildning i manusskrivande för TV-såpor, sommarkurs på Biskops Arnö och till slut ettårig kurs i skrivpedagogik på Skurup 2010-11.
- Jag skrev ett antal reportage, bland annat för UNT, efter journalistikkursen. Fast journalistiken var inte min grej. Inte såpaskrivandet heller, även om det var coolt att jobba som avsnittsförfattare och manusredaktör till serien Vita lögner i två år. Men jag ville ju skriva skönlitterärt. För barn.
Kurserna i att skriva skönlitteratur vände upp och ner på hennes värld. Att arbeta i ett sammanhang där ens texter förbehållslöst granskas är inte bara lärorikt. Det kan vara en chock också, att bli bedömd och få kritik.
En riktigt positiv kick och ett stort stöd fann hon i skrivarseminarier med Birgitta Östlund på Lövstabruk.
- Hon såg någonting i mitt skrivande. Trodde på mig. Vi var en skrivargrupp där som höll kontakten i flera år. Och jag lärde mig hur viktigt det är att vara varsam med andras texter.
Lennart Lordi hade hon haft i bakhuvudet i många år. Från början hette han Melker Mattsson, men allt eftersom han blev tydligare i konturerna, kändes det namnet inte rätt.
När manuset väl var klart, skickade hon det till fyra förlag. Ett av dem var Bonnier Carlsen.
- Det var det tredje största ögonblicket i mitt liv när förlaget sa ja till att ge ut boken. Det var magiskt!
Lordis loggbok släpptes i slutet av augusti, loggbok nummer två kommer redan i mars 2013 och är på det hela taget klar i skrivande stund.
- Det är en rolig bok med allvar i. Den aktualiserar frågor om liv och död och identitet, säger författaren själv.
Lordis marsvin dör; han sörjer men blir kär i Maria från Kenya, vars mamma är död; farmor önskar att hon hade nån med lika knarrig kropp som hennes till sällskap där hemma; mobbarna dyker upp på skolgården och Lordi gör något modigt fast han inte begriper det förrän dagen efter. Samt lär sig stå på händer. Det är smått och det är stort.
Och det skriver han loggbok om.
- Det finns en anledning till att han skriver, säger Tove Berggren.
- Han gör det för att inte tappa bort sina tankar.