Vägen mot undergången

Växthuseffekten, försurningen av haven och vattenanvändningen – allt pekar mot att vår civilisation kommer att kollapsa. Det skriver David Jonstad i sin debattbok Kollaps. Gunvor Hildén läser intresserat, men blir inte helt övertygad.

25 januari 2012 08:03

När jorden värmts med 6 grader i slutet av 2000-talet återstår bara små grupper av människor, nomader i Arktis. Det är en av de framtidsvisioner som journalisten David Jonstad lanserar i sin bok Kollaps.

Författaren är chefredaktör på Klimatmagasinet Effekt, har ägnat en stor del av sitt liv åt miljöfrågor och har tidigare skrivit en bok, Vår beskärda del, om klimatfrågan. I sin nya bok beskriver han hur vår civilisation i likhet med alla andra kommer att försvinna, långsamt, inte dramatiskt. Människorna kommer att anpassa sig efter utvecklingen som så många gånger förr.

Det romerska rikets fall är hans favoritexempel, och då syftar han förstås på den västra delen, för den östra fortsatte som förut i ungefär 1 000 år till med Konstantinopel som centrum. Han understryker många gånger hur de som förutser framtiden nästan alltid har fel, men vågar sig ändå på att förutsäga att vår nuvarande civilisation med all säkerhet kommer att gå under. Klimatet, brist på energi och ekonomisk krasch samverkar. Kanske börjar det med energin, eftersom den industriella civilisationen bygger på billig olja som nu håller på att ta slut. Den kan inte ersättas med förnybar energi, tror författaren.

Vi har nu nått ett stadium när nästan alla viktiga tillgångar tar slut, även de oundgängliga jordartsmetallerna, som nästan alla finns i Kina och som Kina nu tänker behålla för sig själv. Växthusgaser, ozonlagret, markanvändningen, vattenanvändningen, förlusten av biologisk mångfald, försurning av haven, kväve och fosfor i haven – allt pekar mot en kollaps.

Att jordens temperatur skulle stiga med 2 grader är fel, snarare är det en fråga om 4 grader eller mer, tror författaren och åberopar flera forskare. Över huvud taget åberopar han många forskare som stöd för sina förutsägelser om katastrofer. Problemet är ju att forskarna är oense, att det går att åberopa forskare för nästan vilken framtid som helst. Påfallande är författarens underkännande av tekniska framsteg. Han tror inte på tekniken.

Samtidigt som jag läser hans bok kommer åtskilliga notiser i tidningarna och på nätet om olika tekniska nyheter. Här finns industrins förhoppning att koldioxid ska kunna avskiljas och lagras.

Man kan väl inte utesluta att det skulle kunna fungera. En annan dag kommer en rapport om återbrukssamhället, där ingenting förfars utan allt återanvänds på något sätt. I Nederländerna finns en rörelse som heter Cradle to cradle som arbetar för ett evigt kretslopp inom industrin. Och så en rapport om filter på dieselmotorer och rening av metangas från kol- och oljeutvinning som några av forskarförslagen mot den globala uppvärmningen. En källa till sot, en för människan farlig luftförorening, är ved för att laga mat.

För att minska soten krävs en speciell sorts spisar som skulle spela en stor roll i utvecklingsländer. Temperaturen har ökat med bara 0,8 procent de senaste 100 åren. Kanske stiger den med ytterligare 2-3 grader under detta sekel, skriver en professor i meteorologi, alltså långt från de 6 grader som David Jonstad skriver om. Och allt detta bara under några få dagar. Det visar hur aktuella hans frågor är men också hur omdiskuterade alla lösningar och framtidsvisioner är.

Hur tycker då författaren att man ska förbereda sig för den katastrof han så tydligt ser i en nära framtid?

Eftersom denna framtid innebär en kollaps för samhället så leder den till att den moderna staden inte har en chans. Distributionen och energin kollapsar vilket leder till matbrist. Städerna, och särskilt de stora städerna, förfaller. Framtiden tillhör små byar som lever av jordbruk.

Författaren har själv dragit slutsatsen att han måste förändra sitt liv och har tillsammans med ett antal likasinnade köpt ett par hektar jordbruksmark och skog i Södermanland och byggt små hus där. De äter det som jordbruket kan ge och skapar sin energi med vedeldning.

Det är så framtiden ser ut, tillbaka till det enkla och självförsörjande jordbrukssamhället. Slut på global handel och semester utomlands. Ta ut pengarna från banken, som säkert kommer att gå omkull, och satsa i stället på att köpa mark eller guld och silver. Jobba inte så mycket! Ransonera utsläppen och inför en personlig utsläppskvot! Så lyder författarens råd.

Han är oroad över framtiden men har en stark framtidstro. Han tycker att samhället bör erkänna civilisationens kris och uppmuntra en mental omställning som kommer att behövas.

Boken Kollaps är intressant läsning, men jag kan inte säga att jag blivit övertygad. Det finns för många motsägelsefulla forskningsresultat och för många åsikter grundade på politisk övertygelse i den här kontroversiella frågan.

Litteratur

David Jonstad

Kollaps – Livet vid civilisationens slut

Ordfront

Bäst: Författarens engagemang och beläsenhet.

Sämst: Författarens totala ointresse för tekniska lösningar.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Gunvor Hildén