Sextiotalsvillan i Nåntuna ser ut som ett i mängden längs den prydliga villagatan. Men här bor fantasyförfattaren Erik Granström. Vid hans matbord växer berättelser fram om en fantasivärld, Trakorien, befolkad av människor, trollkarlar, havskvinnor och andra varelser.
Berättelserna eller krönikorna om den femte konfluxen (se faktarutan) är ett mer än tjugoårigt projekt med rötter i rollspelsvärlden.
Erik Granström visar kartongen till ett rollspel han konstruerade 1987 och som fick namnet ”Svavelvinter”. Spelet kom ut i fem delar. Och det blev utgångspunkten för hans böcker, krönikan om den femte konfluxen, där den första delen som kom 2004 hette just ”Svavelvinter”. Andra delen heter "Slaktarna små".
Egentligen romandebuterade Erik Granström redan som 24-åring med ”Smolles varuhus”, en roman som utspelas på Wessels i Uppsala, där han brukade extrajobba som tonåring. Skrivit berättelser har han gjort ända sedan han var liten.
– Jag började med att rita serier med pratbubblor som barn, berättar han medan han stökar med att bjuda på kaffe och wienerbröd.
Den bärbara datorn är uppslagen på matbordet. Om Erik Grundström bara lyfter blicken där han brukar sitta och skriva, ser han kartan över sitt fantasiland, Trakorien, på pergamentliknande papper och inramad på väggen. Om han vänder sig om finns en fantasyriddare i modellstorlek på en byrå.
I hallen står en av döttrarnas flyttkartonger. Erik Granströms egen värld är tämligen prosaisk, medan hans fantasivärld är befolkad med en mängd figurer med egensinniga namn, som till exempel prästen Ammisadu, vindhäxan Silva Miranda, draken Blatifagus och hjälten Praanz da Kaelve.
– Flera av persongalleriets namn är skapade ur anatomisk terminologi. Namnet på landet Trakorien är inspirerat av namnet på luftstrupen på latin, trachea, säger Erik Granström.
Han är utbildad veterinär, men har nästan aldrig jobbat med djursjukvård.
– Jag har lite svårt för att se djur lida. Men jag har jobbat med livsmedelshygien och med information istället.
Det gjorde han när han blev tillfrågad av en god vän om han inte ville arbeta på it-bolaget MySQL som sysslade med databashantering. Där blev han kvar i åtta år, tills bolagets såldes till ett större amerikanskt företag. Här fick han göra lite allt möjligt, lära sig internetjuridik och ekonomi.
– Vi blev jättestora, växte samtidigt med internet och hade kunder som Google, Wikipedia och Youtube. Jag fick ut såpass med pengar när firman såldes att jag kan avlöna mig själv på en blygsam nivå för att göra drömmen verklig och skriva på heltid under några år.
De flesta andra fantasyromaner utspelas i en diffus sagomedeltid, men Erik Granström inspireras av maktspelen i renässansens Italien.
– Jag vill göra en egen grej och till exempel särskilja mig från Tolkien, även om han åstadkommit ett beundransvärt romanbygge i "Sagan om ringen".
Renässansfilosofen Machiavelli och berättelser om familjen Borgias maktspel är några av Erik Granströms inspirationskällor. Han är också intresserad av historia och ekonomi och läser vad han kommer över om nordisk folktro, assyrisk kilskrift och filosofi. Två av hans diktade figurer bär drag av filosoferna Nietzsche och Wittgenstein.
De tidigare rollspelen om Trakorien tycker han är en guldgruva att ösa ur vad gäller handling. Erik Granström har också kontakt med läsekretsen via sin blogg. Där diskuterar han med dem om hur berättelserna kan utvecklas. Han har en whiteboardtavla i sovrummet där han skriver upp de olika intrigtrådarna för att hålla reda på dem.
– Det händer att jag vaknar klockan tre och har kommit på något nytt som händer i berättelsen. Då måste jag skriva ned det på en gång, berättar han.
För att koppla av från skrivandet spelar han gärna tv-spel, favoriten är "The last of us", mest för dess intelligens och filosofiska undertoner, men också för att ena huvudpersonen är 50 plus. Han menar att tv-spel och dataspel blivit bättre där dramaturgin har fått utvecklats. Men han tycker också att det är kul att rollspel och brädspel håller på att få en comeback.
Men allra mest tycker han om att skriva, läsa, hellre historia än fantasy, och att ta reda på spännande och udda saker att använda i böckerna, som till exempel ett medeltida recept på hur man kan konstruera en artificiell människa, homunculus.
– Man får roa sig medan man skriver!