Tre senare inkarnationer av Dracula. Till vänster: Bela Lugosi som den blodtörstige greven. I mitten: Marvels serietidningsversion av Dracula, tecknad av Gene Colan. Till höger: Christopher Lee i sin glanstid som Dracula.
Blek hud, slängkappa, huggtänder och blodtörst... "I don't drink ... wine".
Greve Dracula är odödlig. Inte bara inom skräckgenren eller populärkulturen, utan som ett evigt element i hela världens mytologi. Vi har honom i blodet, så att säga.
Kanske beror det mest på alla filmer. Dracula är den mest spelade karaktären på film, före Sherlock Holmes. Men det började förstås med Bram Stokers roman "Dracula", från 1897.
För några år sedan återupptäcktes en annorlunda version av den stora vampyrklassikern – i Sverige. Den hade gått som följetong i den svenska tidningen Dagen år 1899. Forskare förbryllades av var att den var dubbelt så lång som originalet.
I den svenska versionen sker saker som inte nämns i romanen. Här finns till exempel en kvinnlig femme fatale-vampyr och erotiska inslag. Nytt är även ett antifascistiskt tema, då Greve Draculitz (som han heter här) konspirerar för att skapa en fascistisk världsordning där vampyrsläktet är nästa steg i evolutionen.
Medeltidsfursten Vlad III avbildad på en glasmosaik i presidentpalatset i Bukarest. Berättelserna om Vlads grymhet gav hundratals år senare upphov till berättelserna om vampyren Dracula.
Rörde det sig om ett tidigt originalmanuskript av Bram Stoker? Inte omöjligt, enligt experterna.
Som medförfattare av texten i följetongen angavs vid sekelskiftet signaturen "A–e". Vem det syftar på är i dag okänt.
Däremot står det klart att illustrationerna i följetongen skapades av konstnären Emil Åberg från Uppsala. Han kan därmed ha varit den första att gestalta romanfiguren Greve Dracula i bild.
Emil Åberg växte upp i Uppsala och studerade i Stockholm. Till vänster: "Parti af Rundelsgränd med muren till Gustavianums trädgård och terass". Till höger; "Islandsbron med "Svartbäcksgubbar" samt en ovanligt starkt öfversvämning vid islossningen 1886", med den alternativa titeln "Flusterpromenaden våren 1886".
Emil Åberg (1864–1940) föddes i Uppsala och utbildade sig till grafiker i Stockholm. Hans arbetade främst med realistiskt tecknade porträtt och landskapsmålningar. Inte minst miljöer från uppväxtstaden Uppsala. Han illustrerade även flitigt i tidskrifter och äventyrsböcker som "De tre musketörerna" och flera böcker om westernstjärnan Buffalo Bill.
Han är också ihågkommen som en av Sveriges pionjärer inom animerad film. År 1916 gjorde han tre finurliga kortfilmer – "Mäster Tricks äventyr", "Lille Kalles dröm om sin snögubbe" och Herr Klot, herr Spindelben och lilla fröken Synål – som alla finns bevarade.
Ur "Mäster Tricks äventyr", av Emil Åberg. En animerad kortfilm där herr Trick radar upp tricks. Han skapar en sjö som han fiskar ur och råkar sedan trolla fram en björn under sig själv.
"Lappar som rådslår", av Emil Åberg.
"Bruksmiljö" av Emil Åberg. Olja på kartong.
Är Emil Åbergs bilder de allra första illustrationerna av greve Dracula?
– Ja, det verkar ju vara så, och det ger dem ett visst historiskt värde, säger Rickard Berghorn som driver Aleph bokförlag.
Det var han som återupptäckte följetongen och gav ut den på nytt i en samlad roman – "Mörkrets makter – Den unika versionen av Dracula" (Aleph förlag, 2023) – med Emil Åbergs illustrationer.
Redan år 2017 hade en isländsk roman vid namn "Makt myrkanna" (isländska för "Mörkrets makter") börjat cirkulera bland vampyrintresserade litteraturhistoriker.
– När den översattes till engelska 2017 väckte den sensation eftersom handlingen var helt annorlunda originalet.
Rickard Berghorn drog sig då till minnes en tidig sammanställning av fantastik på svenska, där den svenska Dracula-följetongen nämndes.
– Det slog mig då att också den första svenska utgåvan av "Dracula" hette "Mörkrets makter", men publicerades ett år innan "Makt myrkranna". Naturligtvis måste jag kolla upp det.
"Greve Draculitz" i sitt underjordiska tempel, tecknad av Emil Åberg, till höger. Bilderna är beskurna.
Han fann gamla årgångar av Dagen på Lunds universitetsbibliotek och sammanfogade följetongen. Fram växte verklig tegelsten i bokform. Den svenska "Mörkrets makter" är fyra gånger längre än den isländska versionen.
– "Makt myrkranna" visade sig vara inget annat än en våldsamt stympad översättning av den svenska följetongen.
Vad kände du när du läste texten?
– Det var absolut fascinerande. I sina bästa stunder är romanen till och med bättre än Bram Stokers original. "Mörkrets makter" är dessutom ännu mer antifascistisk än "Makt myrkranna", den kritiserar antisemitism och varnar för ett kommande "utrotningskrig" mot judarna.
Greve Draculitz övervakar ockulta riter i "Mörkrets makter".
Den svenska "Mörkrets makter" har översatts till engelska, portugisiska och tjeckiska översättningar och sprids nu över världen, ihop med Emil Åbergs illustrationer.
Den nederländske Dracula-entusiasten och forskaren Hans de Roos vill ge ut Emil Åbergs historiska illustrationer i en separat bok, "The Swedish Dracula Drawings", med digitalt färglagda och upputsade bilder. Brams Stokers ättling Dacre Stoker stöttar bokprojektet. Men Rickard Berghorn är tveksam.
– Emil Åberg var en skicklig konstnär och banbrytande som filmtecknare, men någon särskilt känsla för gotik eller skräck verkar han inte ha haft. Jag tycker hans illustrationer är ganska tråkiga, säger Rickard Berghorn som trots allt bidragit till att bilderna upptäcks av allt fler.
Första sidan ur "Mörkrets makter", som gick i tidningarna Dagen och Aftonbladets Halfvecko-Upplaga år 1899 och 1900. Versionen som gick i Dagen är den fullständiga versionen, medan den förkortades med hälften i Aftonbladets Halfvecko-Upplaga.
Ett stort mysterium kvarstår. Vem är signaturen "A–e"? Signaturen ska ha använts i artiklar och essäer i spiritistiska och teosofiska publikationer, enligt Rickard Berghorns efterforskningar.
– Jag har hundratals kopierade sidor med artiklar och essäer av A--e. Där uttrycks samma åsikter som i "Mörkrets makter" och i samma språkstil. Försvarstalen för spiritismen använder samma argument och signaturen är skarpt kritisk till antidemokratiska rörelser, rasfördomar och judeförföljelser.
Rickard Berghorn har en teori som faktiskt inbegriper två tidigare Uppsalastudenter, Frithiof Åkerberg och Victor Pfeiff.
– Religionsvetare hävdar att signaturen användes av tidskriftsredaktören Birger Landén, men jag tror att den kan ha delats av flera personer, speciellt hans vänner och medarbetare Åkerberg och Pfeiff.
Båda tillhörde det Teosofiska Samfundet och förenades i tron på ett universellt brödraskap, oavsett ras, kön, kast eller hudfärg. Liksom i sin förmodade avsky vad gäller en uppdiktad övervampyrs bedrövliga beteende.
