Jonas Gardells roman "En komikers uppväxt" fick Kadir Meral intresserad av skönlitteratur. Hemma fanns inga andra böcker än Koranen.
Kadir Meral växte upp i de rödvita tegelhusen på Bandstolsvägen i Gottsunda-Valsätraområdet. Det är ett av de områden som kommunen inte vill ha fler asylsökande till eftersom andelen utrikesfödda är hög och det finns vad man kallar en "social oro" i området.
Dessförinnan levde Kadir Merals familj i den kurdiska delen av Turkiet. Hans pappa var politiskt aktiv och flydde som så många andra kurder till Sverige för att inte bli fängslad. Efter följde Kadir Meral, hans mamma och sju syskon.
– Jag var 14 år och insåg tidigt att jag behövde lära mig språket för jag mötte landsmän som bott här länge som fortfarande var utan jobb och helt segregerade för att de inte kunde någon svenska. För mig var det en mardröm att ha bott så länge i Sverige utan att komma in i samhället.
I gymnasiet läste hans klass Jonas Gardells "En komikers uppväxt" och den fick honom intresserad av skönlitteratur. Hemma fanns inga andra böcker än Koranen. Hans mamma är analfabet och hans pappa har bara gått i skolan i fem år. Trots det hittade han till Gottsundabiblioteket där han började låna hem stora mängder böcker och tidningar.
– Jag minns att jag lånade "Sommaren med Monika" av Per-Anders Fogelström, den var början på min resa in i det svenska språket. Det är också läsandet av skönlitteratur som skapade suget efter att själv börja skriva böcker.
Han är nu aktuell med sin andra roman "Mullbärsträdet i Aleppo". Huvudkaraktären Tareq har förlorat hela sin familj i ett bombanfall och yezidiska Zahra har varit i fångenskap hos IS som sexslav. Båda bestämmer sig för att fly till Sverige. Deras relation fördjupas och samtidigt närmar sig en svensk IS-återvändare flyktingförläggningen för att av Zahra ta det han tycker är hans.
– Som samhällslärare på Komvux mötte jag många krigsoffer som uttryckte sin rädsla för att träffa IS-återvändare som skulle utsätta dem för fara här i Sverige. Då fick jag den här skönlitterära idén. När jag gjorde research och pratade med polisen sa de att det som händer i boken mycket väl kan hända i verkligheten.
Författaren Kadir Meral växte upp i Gottsunda/Valsätra som han idag har ett dubbelt förhållande till.
Men det dröjde många år från det att han ville börja skriva tills han kände att hans svenska var så bra att det skulle vara möjligt.
– Att vara duktig och verbal i talspråket är en sak, men att skriva längre skönlitterära texter krävde ett annat djup i språket. Det slutade med att jag lade skrivtankarna åt sidan några år. Men läsandet av skönlitteratur fortsatte jag med.
Romanen "Mullbergsträdet i Aleppo" utspelar sig på en flyktingförläggning i Vänersborg, inte långt från Göteborg där Kadir Meral bor idag. Gottsunda, som han lämnade efter studierna, är en plats som han har dubbla känslor för. Där fanns kompisarna i barndomen som han kunde prata kurdiska med, där fanns tryggheten och familjen, men det var också en plats som gjorde honom till någon han inte ville vara – invandraren som talade invandrarsvenska.
Gymnasiet och så småningom universitetsstudierna i Uppsala öppnade ett nytt Sverige för honom. Här tvingades han prata svenska med kompisarna och lära sig svenska normer.
– Över en och samma dag kastades jag mellan de båda världarna och det var påfrestande för man var hela tiden tvungen att läsa av. Vad kan jag göra och säga här? Vad gäller i det här forumet kontra det där forumet? Vem är jag egentligen? Är jag kurd eller svensk?
Från familjen ställdes krav på att Kadir Meral skulle studera hårt och lära sig bra svenska. Samtidigt ville de att han skulle leva enligt kurdiska traditioner och gifta sig med en kurdisk flicka. Om detta, det så kallade mellanförskapet, handlar också hans debutroman ”Pojken som följer sin skugga”.
På gymnasielärarprogrammet i Uppsala hände det som inte fick hända. Han blev kär i en svensk tjej.
– Min pappa sa att jag var tvungen att välja kärleken eller familjen. Det var ett tufft val för jag älskar familjen och i min tradition är familjen jätteviktig. Men jag följde hjärtats röst och vi är gifta och har två barn.
När Kadir Meral blev far för andra gången, fyra år efter uppbrottet med föräldrarna, hörde pappan av sig och ångrade sig. I dag har han en fin relation med sina föräldrar, trots att de för tre år sedan flyttade tillbaka till Turkiet. Men ingen av dem har läst någon av hans böcker.
– Det är så tragiskt. De bodde i Sverige i 30 år men inte kan läsa sin sons böcker för att de är på svenska.