Tredje våningen i futuristiskt fulsnygga företagskomplexet Juvelen på Stationsgatan. Här finns panoramautsikt mot Uppsala centrum i ett kontorslandskap med flödande dagsljus. Fina fruktkorgar, mjuka mattor, bra kaffe. På marknadsföringsbyrån Viva Media har många av de hundratalet medarbetarna valt att jobba hemma den här dagen men vd Arash Gilan är på plats. Han visar runt med ett ständigt leende.
– Och här har vi podcaststudion. Praktiskt för oss att ha en egen. Eftersom vi var den första hyresgästen här kunde vi bestämma mycket hur vi ville ha det.
Arash Gilan, entreprenör och eldsjäl inom ny teknologi, har just fått sin fjärde bok från tryckeriet. "I❤️AI – Hur du tar tillvara magin med AI” är en mix av manual, manifest och kärleksförklaring.
– De tiotal böcker jag läst om AI har antingen varit väldigt tekniska eller dystopiska. Jag ville skriva en bok jag själv ville läsa. Om AI kopplat till filosofi, AI kopplat till ledarskap, och rent konkret – hur gör jag och vad innebär AI för mitt liv? Boken bygger på mina 20 års studier av mina stora intressen: teknologi, filosofi och psykologi.
En vanlig attityd till AI är skepsis: vad ska det här vara bra för? Och bland källkritiska testpiloter: "Chat GPT bara killgissar ju". Andra reagerar med oro – för ökad kontroll, intrång i integriteten och "deep fakes" med fejkade bilder, röster och video – eller ren fruktan för att en empatibefriad superintelligens ska utrota hela mänskligheten.
Först och främst, varför är AI så viktigt?
– Efter hemdatorn, internet och smartphones är AI den fjärde fasen i vår moderna teknologiska evolution. Vi har nu en maskin som kan respondera och interagera med oss. Jag förstår att många tror att det här är en fluga men man sade samma sak om datorn, internet och smartphones. Googles vd Sundar Pichai, en fåordig man, kallar AI "den största evolutionen för människan sedan eld och elektricitet". Då tycker jag att man ska lyssna.
Ser inte du risker med AI?
– Teknologi i sig är amoralisk. Moralen utgår ifrån människors sätt att använda teknologin. Elektricitet är fantastiskt men det kan också användas till en elektrisk stol. Självklart kommer AI också att användas till hemska saker. Men jag har inte den dystopiska synen där en ond AI-gud styr mänskligheten.
Arash Gilan talar om två sätt att se på människan:
1. Mekaniskt. Människor är inte mer än atomer i en kropp och vårt känsloliv är bara kemiska reaktioner.
– Med den livsåskådningen blir AI extremt hotfullt för då är det inget speciellt med att vara människa. Då är vi mekaniska varelser som kan byggas och kodas, säger Arash Gilan.
– Jag brukade ha en sådan transhumanistisk syn på människan och trodde att människan i slutändan skulle evolvera till en "tekno sapien". Sedan läste jag på mer och ändrade uppfattning.
2. Humanistiskt. Vi är mer än maskiner. Du tror på begrepp som själen och medvetande.
– I dag har jag den livsåskådningen och tror inte att vi kan koda fram något som liknar själen eller ett medvetande. AI kan aldrig bli levande. Ju mer jag lär mig om teknologi desto mer imponerad blir jag av människan.
Han ser kärnkraft som relevant jämförelse. Fördel: energi. Nackdel: möjlig miljöförstöring och atombomber.
– Nu ser vi att kärnkraft kan vara en ganska bra grej för miljön. Atombomben var det värsta och bästa som uppfunnits. Den gav oss terrorbalansen. Jag är inte naiv i min tro på teknologi. Vi har ett stort personligt ansvar.
Kanske har rädslan för AI blivit förstärkt genom kulturen, där människans uppfinningar ofta vänder sig emot oss. Arash Gilan kallar sig själv sci-fi-nörd. I boken duggar referenser till filmer som "The Terminator", "Blade runner", och "The Matrix", liksom till författare som Isaac Asimov ("Stiftelsen"), Arthur C Clarke ("2001") och Douglas Adams ("Liftarens guide till galaxen").
– För mig började det redan med "Knight Rider", "tänk om det kommer en tid när vi kan prata med vår bil eller vår klocka."
Han håller sin smartwatch mot örat och skrattar.
Kan man lita på en sådan optimist? I en sci-fi-thriller hade en sådan lättsinnighet slutat illa. Kanske hade han varit en av "dem"...?
Men nu är vi i Uppsala, på planeten jorden och Arash Gilans optimism omfattar även hur han ser på sin sjukdom. År 2017 drabbades han av talsvårigheter under Almedalsveckan. Han visade sig bära på den ovanliga sjukdomen Myastenia gravis.
– Det är en kronisk neurologisk sjukdom som gör att jag måste gå på medicin hela tiden. Jag får skov som påverkar tal och sväljförmåga. Neurologi är en otroligt fascinerande och komplex grej. Jag har en konstant dialog med min AI om det. På ett sätt känns varje dag i mitt liv som ett mirakel, säger han.
Leendet försvinner.
– Jag är inte bra på att vara sjuk. Jag vill inte vara min sjukdom utan kör på med företaget, podden och skrivandet och har svårt att ta det lugnt. Samtidigt så måste jag få vara jag.
I ett nytt avsnitt av Arash Gilans podcast "VD-podden" intervjuar han sin mamma Soheila Fors. Hon berättar om sin flykt från kurdiska Iran, om att lämna patriarkalt förtryck bakom sig för att hamna i en destruktiv relation i sitt nya hemland, på flykt från en våldsam man. Hon uppfostrar Arash på egen hand och det framstår som tydligt att en styrka och positiv livssyn har gått i arv.
– Jag kunde lätt ha blivit bitter och hamnat i att världen är skyldig mig något. Men jag skulle uppmuntra alla att i stället intressera sig för resan inåt och att bli sitt bästa jag, säger Arash Gilan som förra månaden tog emot pris av Kungen och blev ¨Årets nybyggare i Mälardalen".
Arash Gilan tog tillfället i akt att slå ett slag för alla svenska företagare med utländsk bakgrund. "Det blir ofta negativa rubriker kopplade till ordet "invandrare", men vad sägs om den stora tysta majoriteten som dagligen bidrar till landets välfärd?", skrev han på Linkedin.
– Att vi gör invandrare till en homogen grupp är livsfarligt. Faktum är att 20 procent av det här landet är invandrare. Det är det nya Sverige. Jag ser allt mer polarisering men det vi behöver mer av nu är att komma samman.
Han återknyter till intervjuns tema:
– En dystopi säljer så enkelt. Den skapar rubriker och politiska slagord. Tanken på en utopi säljer inte. Men är det något den här världen behöver är det hopp. Ju mer digital världen blir desto mer behövs av det mänskliga, fysisk interaktion och dialoger.