Elsie Johansson Uppsala 2016. Under sommarhalvåret bodde Elsie Johansson och hennes Thore i det röda huset på Vikstaheden, alldeles intill platserna där hon själv föddes och växte upp.
Genom Elsie Johanssons liv och författarskap löpte den uppländska åsen. Invid åsen i höjd med Vendel i Norduppland var hon född och uppväxt och språket som talades i trakten sjunger i hennes litteratur. Allra tydligast blir det i romanerna om Nancy, trilogin som kom att bli hennes breda genombrott. Här färgar dialekten texten på ett självklart vis, rytmen finns där och tematik, språk och landskap smälter samman till en helhet. Man är Nancy, befinner sig mitt i det slitsamma livet i fattig-Sverige på 1930- och 40-talet, står där i skumrasket i köket och ser morsan stöka med sina aldrig sinande sysslor. Ute ligger snödrivorna höga och mörkret är tätt. Och stugan står på ofri grund, pappan blev ju grundlurad vid köpet – och hånskrattad åt bakom ryggen.
Samtidigt finns en slående styrka i texten, en vrede som skjuter upp genom orden och en obändig tro på det egna värdet. Människovärdet. Föräldrarnas, och Nancys eget. Nancy själv beskriver det när hon cyklar genom samhället att det finns ”en salig blandning i mig av mindervärde och nackstyv självkänsla.”
Trilogin om Nancy är fiktiv, det var Elsie Johansson alltid noga med att poängtera: ”Nancy är inte jag”. Men hjärtat som bultar, och ilskan som fräser mot orättvisor var Elsie Johanssons egen.
Elsie Johansson hade ingen rak bana in i författarskapet. Språklusten, skaparglädjen och den poetiska ådran fanns där från början – men vad skulle hon göra av den, fattig-jäntan i rucklet? En skrivande bana fanns inte i föreställningsvärlden, det vore höjden av högfärd. Jantelagen var hård på bygden. Redan att hon gick på läroverket i Uppsala ansågs förmer. Så nej, hon gifte sig, fick barn. Jobbade på Posten. Men skrivandet erövrade sin plats till slut, och 1979 debuterade hon vid med diktsamlingen ”Brorsan hade en vevgrammofon”.
Elsie Johansson under en intervju med UNT 2024.
Trots sin relativt sena debut hann hon med att ge ut ett stort antal verk i skilda genrer – romaner, diktsamlingar, ungdomsromaner, dramatik – och bli en av Sveriges mest lästa och älskade författare. Elsie Johansson var också en fantastisk muntlig berättare, hon var snärtig, rolig och vass när hon berättade om sitt skrivande liv. Hon beskrev lite syrligt hur hon ibland blivit kallad ”vedspisarnas eviga besjungerska”. Och inte för att hon hade det minsta emot vedspisar men det fanns något harmlöst i det epitetet som störde henne.
Elsie Johansson var en djärv författare. Hon vågade borra i sin närmiljö och lyfte på ett självklart vis fram de sämst ställdas liv och erfarenheter. Hennes ord manifesterade: detta stoff är lika rikt, komplext och intressant som något annat. Hon var också modig i sina skildringar av kvinnors bultande lust. Hon tordes zooma in på passionen och den förtärande åtrån – och på den så skamliga ofrivilliga ensamheten.
I ”Min ensamma kropp” (2008) skriver hon om en åldrande kvinnas längtan efter närhet. Och i romanen ”Kvinnan som mötte en hund” förlorar huvudpersonen sitt jobb och sin nogsamt utmejslade vardagsstruktur. I ensamheten väller det okontrollerade fram: driften, galenskapen, skammen. Berättelsen suger läsaren rakt ner i mörkret. ”Kvinnan som mötte en hund” möttes av starka reaktioner när den kom ut 1984, här stod författaren Elsie Johansson fram i ny dager. Inga vedspisar så långt ögat kunde nå.
Elsie Johansson i sin lägenhet på Ritargatan år 2023.
Om sitt liv, och om vägen fram till författarskapet, har Elsie Johansson själv skrivit i självbiografin ”Riktiga Elsie”. I samband med att den kom ut i september 2016 intervjuades hon i UNT. Hon bodde då med sin sambo Thore i ett hus på Vikstabygden, mitt i barndomslandskapet och bara ett stenkast från platsen där hon själv växte upp.
”Livet flätar kringlor”, som hon sa.
Så småningom flyttade paret tillbaka till Uppsala.
UNT intervjuade henne våren 2023 hemma i deras lägenhet i Sala backe. Där bjöd hon in oss till det som de kallade "pratrummet", det vill säga vardagsrummet. Det var i samband med ett upphittat manus med 34 dikter från 1974. UNT ville reda ut om dikterna verkligen var skrivna av Elsie och om de var utgivna. Om en del av dikterna är opublicerade är fortfarande höljt i dunkel men att Elsie Johansson är författaren som skrivit dikterna råder det inget tvivel om.
"Ja, ja, betvivla mig inte! Det är jag som är jag!", utbrast hon och slog ut med båda armarna.
UNT intervjuade Elsie Johansson under våren 2023.