– Det är förstås hedrande och inte minst bra för självförtroendet, säger Nils Håkansson. Samtidigt känner jag att jag nu måste skriva något riktigt bra nästa gång. Å andra sidan finns det inget ont i att känna sig förpliktigad till något.
Nils Håkansson är förutom författare också förläggare, översättare, redaktör och doktor i slaviska språk vid Uppsala universitet. Han är uppvuxen i Sunnersta i södra Uppsala, men bor numera i Stockholm.
Uppslaget till "Ödmården", som förresten är namnet på ett större skogsområde norrut som en gång i tiden hörde till Uppland, fick Nils Håkansson på väg till en svensexa i skogarna bortom Österbybruk.
– Det var på vårkanten, snön hade smält men tjälen hade inte gått ur marken, så landskapet var översvämmat och liksom overkligt, säger han. Där och då fick jag en slags vision om ett Uppland som står under vatten.
I "Ödmården" ställs gängse stilregler åt sidan. Språket löper fritt och resultatet är en vild och fantasieggande roman.
Nils Håkansson är en litterär mångsysslare, men de senaste åren har han mest varit redaktör för Svenskt översättarlexikon, ett projekt som synliggör den svenska litteraturhistoriens översättare med biografi, porträtt och verkförteckning.
– Översättarnas betydelse har blivit mer uppmärksammad de senaste åren, säger Nils Håkansson. De lämnar ett personligt avtryck efter sig, ingen översättning av en och samma bok är den andra lik, det är lite vad min avhandling handlar om.
Varje år ges det ut massvis med nya böcker i Sverige, och de flesta är faktiskt översättningar.
– Ju mindre språkområde, desto mer översatt litteratur, säger Nils Håkansson. Sedan kan man ju ha åsikter om att nästan alla böcker som översätts är skrivna i ett engelskspråkigt eller skandinaviskt kulturområde.
Om man vänder på steken och tittar på hur många svenska titlar som översätts varje år finns det en genre som dominerar.
– Det är mestadels deckare, den ställer sig i vägen för andra svenska böcker, säger Nils Håkansson. Men det är ofta så att ett land förknippas med en viss genre, eller med en viss typ av inskränkt skildring. Det är därför nästan alla ryska böcker på svenska handlar om hur jobbigt och eländigt allt är i Ryssland.