Elsie Johansson var en av de mest lästa och älskade svenska författarna. Hon debuterade först vid 48 års ålder med diktsamlingen ”Brorsan hade en vevgrammofon”. Tidigare hade hon under 30 års tid jobbat på Posten. Elsie Johansson har även studerat på realskolan i Uppsala, och tog examen 1948.
Hennes största framgångar kom med den självbiografiska romantrilogin om Nancy, som inleddes med ”Glasfåglarna” och följdes av ”Mosippan” och ”Nancy”.
År 2022 skapade Studiefrämjandet utmärkelsen Elsiepriset i samarbete med Litteraturcentrum i Uppsala län. Det tilldelas årligen den författare i Uppsala län som skriver i Elsie Johanssons anda. Mottagare i fjol var poeten Krister Gustavsson. Priset delas ut på Elsie Johanssons födelsedag – 1 maj.
Uppsalaförfattaren Anisur Rahman, som är med och driver Litteraturcentrum i Uppsala län, hade under många år tät kontakt med Elsie Johanson.
– Jag har förlorat en nära vän och mentor. Uppland och Sverige har förlorat en stor författare, säger han.
Han träffade Elsie Johansson första gången 2011, inte så värst många år efter att han kom till Uppsala som fristadsförfattare.
Anisur Rahman beskriver Elsie Johansson som en generös och prestigelös person. Hon gästade ofta Litteraturcentrums skrivarverkstad och delade med sig av råd, samtidigt som hon intresserade sig för deltagarnas alster.
– Hon ville aldrig ha något arvode. Jag vill ju hjälpa er, sa hon alltid, berättar Anisur Rahman.
Han betonar Elsie Johanssons bredd som författare.
– Hon behärskade både prosa och poesi och var i sanning radikal, både som författare och människa, säger Anisur Rahman.
Han får medhåll av författarkollegan och Uppsalabon Ola Larsmo, även han engagerad i Litteraturcentrum.
– Elsie Johansson var en djärv författare, vilket kanske inte så många som tänker på. Hon är ju mest känd för Nancytrilogin, och den är förstås väldigt bra. Samtidigt är hon så mycket mer än en uppländsk Moa Martinson.
Ola Larsmo skulle också vilja lyfta fram hennes sista diktsamling "Då nu är jag" från 2011 och debutroman "Kvinnan som mötte en hund" från 1984.
– Den är verkligen djärv till sin form. Elsie tar ut svängarna i skildringen av sånt som är obehagligt. Det gör den extra intressant.
Anna Williams, professor emerita i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet, kallar Elsie Johansson för en viktig författare. Enligt Anna Williams, som bland annat har forskat på klass- och genusperspektiv inom samtidslitteraturen, har Elsie Johansson en given plats i en svensk litteraturkanon.
Om hon tvingas välja ett verk blir det Nancytrilogin.
– Då blir det ju tre böcker att läsa och det kan ju inte skada.
Anna Williams ser en tydlig koppling mellan Elsie Johansson och de äldre svenska arbetarförfattarna, kanske främst Moa Martinson. Hos både finns ett fokus på arbete och kvinnors erfarenheter.
Anna Williams ser också likheter mellan Elsie Johanssons författarskap och den samtida autofiktionen, där författare utgår från sina egna liv.
– Samtidigt kunde hon värja sig mot att betraktas som arbetarförfattare. Hon uttryckte viss skepsis mot klassbegreppet och sa en gång att vad det handlar om är "troheten och förpliktelsen mot det tilldelade jaget". Det tycker jag är fint uttryckt.
Anna Williams minns när hon inom ramen för Nätverket för nordisk arbetarlitteraturforskning bjöd in Elsie Johansson till en konferens i Uppsala 2018.
– Det kändes självklart att be henne vara med. Hon gjorde ett väldigt fint framträdande och berättade om sitt eget författarskap. Jag upplevde henne som en anspråkslös person med fin framtoning.