När ytterdörren till Ak Welsapars röda tegelhus öppnas fylls hallen av ett gällt pipande.
– Vi brukade inte ha något larm förut, förklarar han och vänder sig mot en knappsats på väggen och slår in en kod, men sedan i somras har hotbilden förstärkts så pass att det har blivit nödvändigt.
Ljudet tystnar och vi sätter oss i vardagsrummet.
Ak Welsapar kom till Sverige 1994. Hans hemland, Turkmenistan, är en av världens mest förtryckande diktaturer. Efter sina regimkritiska reportage tvingades Ak Welsapar slutligen flytta till Sverige för att skydda sig och sin familj. Men han har inte låtit sig tystas.
– Skrivandet är en del av mitt liv. Det handlar inte bara om själva skapandet, utan om en strävan och ett behov av att granska livet och omvärlden.
I Ak Welsapars senaste bok, "Detta mörker är ljusare", får vi följa föräldralöse Aman-Sahad som växer upp i Turkmenistans karga öken och under sitt liv får kämpa för sina rättigheter och sin frihet. Han möter giriga släktingar, korrupta arbetsgivare och brottas med en hotfull regim. Boken är Ak Welsapars första roman på svenska.
– Tidigare har jag skrivit en kåseribok och en sagosamling på svenska, men att skriva en roman... Det är annorlunda. Jag har velat göra det länge, men det tog lång tid innan jag faktiskt vågade.
Särskilt svårt har det varit att använda sig av ordspråk som dels passar i sammanhanget, dels blir naturliga på svenska. Ak Welsapar skrattar och beskriver hur han tillsammans med sina språkgranskare hade en lång diskussion om han skulle använda uttrycket ”att kasta pärlor åt svin” eller inte. Sådana saker gjorde att arbetet drog ut på tiden.
Många inslag i boken är baserade på verkliga händelser. Huvudpersonen Aman-Sahad hette egentligen Bapba Gökleñ. Ak Welsapar går iväg till en välfylld bokhylla och plockar fram en smal diktsamling. På baksidan syns ett foto av en allvarlig man med kastanjefärgat, lockigt hår och stora polisonger. Han var en kär vän till Ak Welsapar. Precis som romanens huvudperson motsatte han sig det auktoritära styret och kämpade för mänskliga rättigheter. Hans liv fick ett tragiskt slut och han hann aldrig lämna Turkmenistan. Ak Welsapar tystnar ett tag efter att han berättat om sin vän.
– Han var en fin man. Han brydde sig verkligen om folket och stod upp för det som var rätt.
Stilen i Detta mörker är ljusare är inspirerad av ryska klassiker. Verket ramas in med en prolog och epilog, och historien sträcker sig över ett helt människoliv. Titeln syftar på känslan som infann sig hos den turkmenska befolkningen då Gorbatjov kom till makten i Sovjetunionen. Situationen var visserligen fortfarande mörk, ändå tändes en strimma hopp om ett bättre liv.
Ak Welsapar talar ryska och har tidigare givit ut ett 20-tal böcker på både ryska och turkmeniska. Han betonar vikten av litteraturen i en fungerande demokrati.
– Jag tror till exempel inte att Sverige hade varit detsamma utan sin litterära historia. Den är en del av landets framgång. Därför oroas jag över processer där resurser till bibliotek och andra kulturella ändamål skärs ner. De som fattar dessa beslut kanske tänker att pengar till kulturella mål är slöseri, men jag tror att alla människor blir bättre och rikare av allmänbildning. Människor behöver känna att de har möjligheter, och biblioteken förser folket med sådant.