"Farvel, Torvald. Jeg vil ikke se de små. Jeg vet de er i bedre hender enn mine. Således som jeg nu er, kan jeg ingen ting være for dem."
Henrik Ibsen var knappast först med att porträttera en mor som bryter från normen. Men när Nora lämnade både man och barn i "Ett dockhem" höjdes många röster i samhället under 1800-talets slut.
– Nora gör det av emancipatoriska skäl, för att hon inte får vara en riktig människa i sin familj. Hon behöver utbilda sig och bli en fullvärdig människa innan hon kan vara mamma, säger Jenny Björklund.
Hon är docent i litteraturvetenskap och universitetslektor i genusvetenskap vid Uppsala universitet och har precis publicerat en studie om varför mödrar i 2000-talets böcker lämnar sina familjer.
Det kan konstateras att det inte beror på brist på jämställdhet i relationen, såsom för Nora. Jennys forskning visar däremot att 2000-talets moderskaraktärer lämnar för att de känner sig kvävda av kärnfamiljen, av barnen eller av samhällets krav på att skaffa barn. Studien utgår bland annat från Kristina Sandbergs "Ta itu", "Borta bäst" av Sara Kadefors och "Happy Sally" av Sara Stridsberg.
– I svensk samtidslitteratur är det en trend med mammor som lämnar och därmed bryter mot normen. Det är däremot det värsta man kan göra som mamma. Papporna har alltid varit frånvarande, men det har aldrig varit en stor grej. Vi har kommit långt med jämställdheten, men det här är som den sista bastionen – att inte vilja vara mamma.
I Viktoria Myréns "I en familj finns inga fiender" har Marie kommit överens med sin man om att hon behöver en paus från barnen. Men när hon väl åker ändrar han sig.
Jenny läser högt ur romanen: "Jag kommer att se till att de får veta. Jag ska berätta för dem vad du gjorde, att du bara stack. Lämna sina egna barn. Fy fan. Han spottar fram orden."
– Det här är ett praktexemplar på hur en "dålig mamma" porträtterats – Marie är dålig för att hon inte kan hantera sina barn.
Jenny menar att vi har sett så mycket av den goda modern i litteratur skriven före sekelskiftet, att det nu finns ett behov av att bryta normen.
– Litteratur sträcker sig ut i samtiden och både speglar och formar våra bilder av vad mödrar kan och får göra. Det blir också ett rum där man kan utforska mer tabubelagda ämnen och det är det jag tänker att den kan användas till.