Uppsalaförfattaren Ulrika Knutson ger sin syn på Sven Delblancs författargärning under Delblancsällskapets öppna sammankomst i Uppsala på söndag.
– Det är trångt på klassikerhyllan. Många författare som var enormt uppskattade under sin livstid ryms inte på hyllan efter några decennier, bland dem Sven Delblanc. Men rubriken på mitt föredrag är förstås tillspetsad, jag har inga planer på att gräva hans grav inför Delblancsällskapet, säger Ulrika Knutson.
Sven Delblanc bodde och verkade i Uppsala under hela sin tre decennier långa författargärning. I december har det gått 30 år sedan han gick ur tiden. Hans litterära arv består av en rik produktion av både korta, koncentrerade romaner och episka sviter, bland dem de fyra böckerna om Hedebyborna, som också blev en uppskattad tv-serie. Plus en hel del dramatik.
– Jag upptäckte honom i de sena tonåren. Romanen "Primavera" klubbade mig fullständigt, jag älskade den svarta humorn och språket med de tvära kasten mellan högstämt och plumpt, minns Ulrika Knutson.
Hon konstaterar att Delblanc var en litterär stjärna på 70- och 80-talen, lika älskad som PC Jersild, Kerstin Ekman, Per Gunnar Evander och Slas. Och de tv-produktioner som byggde på hans böcker minskade sannerligen inte populariteten.
Att Delblanc i dag ändå kan sägas tillhöra kategorin bortglömda författare finns det flera förklaringar till, förutom trängseln på klassikerhyllan, menar Ulrika Knutson.
– Många av hans böcker genomsyras av en svartsyn och bitterhet som är svår att förhålla sig till i dag. Vad ska vi egentligen göra av allt detta mörker? Han syn på kärlek och relationen mellan man och kvinna känns inte heller så upplyftande. Ofta är det så svart att man blir alldeles deppig.
Tidsandan spelar också in. I dag har vi andra problem att brottas med, och är vi ute efter 1900-talsnostalgi är det kanske inte Delblanc vi söker oss till i första hand, enligt Knutson.
Däremot tror hon inte att Delblancs eftermäle präglats av hans politiska hållning och kritik mot den samhällsutveckling som socialdemokraterna länge styrde.
– Nej, en skönlitterär författares politiska åsikter spelar sällan särskilt stor roll, se bara på Jan Myrdal. Och även om några tyckte att Delblancs kritik av socialdemokratin ljöd en smula entonigt, var det ju många andra som höll med honom!
Jan Malmsjö (t v) var en av de skådespelare som satte färg på tv-serien "Hedebyborna", här tillsammans med Delblanc inför sändningsstarten av sex nyinspelade avsnitt 1982.
Ulrika Knutson är ändå inte helt kategorisk när hon betraktar Delblancs författarskap i backspegeln. Hon framhåller att den glömska som drabbat Delblanc trots allt är ganska orättvis. Många av böckerna har stått emot tidens tand bra, som de sena självbiografiska verken, ”Samuels bok” och ”Livets ax”. Och i synnerhet de kortare och mer koncentrerade verken som "Åsnebrygga", "Trampa vatten", "Primavera", "Zahak", och trilogin "Kastrater", "Speranza" och "Jerusalems natt".
– Den sistnämnda trilogin om människans ruttenhet är stark, samtidigt som litteraturhistoriens klassikerdomstol är stenhård. En jämförelse med verk av Pär Lagerkvist som "Bödeln" och "Dvärgen" blir oundviklig, och den konkurrensen är minst sagt tuff.
Söndagens evenemang "Samling kring Sven Delblanc" arrangeras på Humanistiska teatern intill Engelska parken i Uppsala med start klockan 17. Förutom Ulrika Knutson medverkar professor Lars Lönnroth, aktuell med boken "Parallella liv. Om Sven Delblancs och PO Enquists författarskap". Dessutom blir det musik med Cecilia Zilliacus, violin, och Ylvali Mc Tigert Zilliacus, viola.