Stoffet till romanen fanns i släkten

Romanen som ligger framför oss på kafébordet i Botaniska trädgården har tagit många år att färdigställa. Det beror framför allt på tidsbrist. En frilansande skribent kan sällan unna sig lyxen att tacka nej till uppdrag för att ägna sig åt ett ekonomiskt vågspel som en debutroman.

– Jag fick idén 2013 och satte i gång året efter. Men jag kom egentligen inte någonvart förrän 2018. Då bestämde jag mig för att rensa i kalendern och gå i mål, berättar Sebastian Johans.

"Broarna" bygger på människoöden och händelser som är en del av ålänningen Sebastian Johans egen släkthistoria. Huvudpersonerna Carl och Ida-Levina är Sebastians farmors föräldrar. De två blev ett par i USA, landet de i likhet med många andra ålänningar emigrerade till i början på 1900-talet. 

De har fått behålla sina namn i romanen medan andra namn har ändrats, bland annat för att författaren skulle kunna ta sig nödvändiga konstnärliga friheter. Att skriva en skönlitterär berättelse om sin egen släkt kan vara känsligt. De flesta av dem som stått modell för romanens persongalleri har visserligen gått ur tiden, men det finns förstås efterlevande att ta hänsyn till.

– Det kanske kan vara svårt att förstå att jag inte skriver en släktkrönika. Förebildernas historia intresserade mig förstås, men mest för att jag kände att det fanns en berättelse att utvinna ur den, i kombination med en massa andra historier, säger Sebastian Johans.

En av de personer vars namn han valde att ändra var Carls och Ida-Levinas äldsta dotter. 

– Hon heter Lydia i boken, men hette Helen i verkligheten. Henne har jag fått mycket inspirerande information ifrån. Hon var född 1915 och dog härom veckan, som det sista av Carls och Ida-Levinas alla barn, berättar Sebastian.

"Broarna" utspelar sig under 1900-talets första decennier. Carl och hans syskon Teddy och Aina lämnar Åland för att skapa sig en framtid i New York. Kontrasten kunde inte vara större. Mot det fattiga och stillastående Åland står den myllrande storstaden där det byggs skyskrapor och enorma broar i hög hastighet. Carl börjar i byggsvängen och blir en av alla dem som ser till att New York får sina nödvändiga broar. 

Fast Carl är bara brobyggare i strikt bokstavlig mening.

– Han är ganska stel. Egentligen hade jag tänkt göra honom ännu mer reserverad, men så började jag tycka honom och gav honom sympatiska drag också, säger Sebastian Johans.

Om Carl finner sig väl tillrätta i Amerika så är det värre för Ida-Levina. De två träffas under en ångbåtsfärd i sitt nya hemland, blir ett par, gifter sig och bildar familj. I takt med att barnaskaran blir större ökar Ida-Levinas längtan hem till Åland igen.

– Så kände många av de åländska emigranterna. Vissa av dem återvände också hem efter några år, berättar Sebastian Johans.

Han har ägnat mycket tid åt research för att skapa en trovärdig tidsskildring. Svenska Emigrantinstitutet i Växjö har varit en guldgruva, dessutom har han studerat New Yorks broar på plats för att få en uppfattning om Carls och hans arbetskamraters slit i början på 1900-talet.

Intervjun med Sebastian Johans görs några dagar före första recensionsdag. Han, som är van att recensera andra kulturutövare, medger att det är en smula nervöst att invänta "domen". Men visst är han nöjd med sin första roman, även om han skriver under på talessättet att man själv är sin hårdaste kritiker.