Stina Wollter har drygt 300 000 följare på Instagram. Hon är författare, musiker, kroppsaktivist och har tävlat i "Let´s dance".
– Hej, får jag komma in i köket och ta en intervju, jag behöver ladda?
Stina Wollters mobil har för lite batteri så hon går resolut in på Akademibokhandeln med UNT:s reporter i luren.
– Jag ska ju hit och signera min nya bok i november, säger hon lite bedjande och glada skratt hörs från personalen.
Den nya boken hon ska signera heter "Godnattsagor för vakna vuxna". En novellsamling med 18 olika berättelser, "Miraklet i Flogsta", "Sälen", "Pilgrimen" och "Doften" för att bara nämna några.
– Mitt mål med varje berättelse är att hur konstigt eller sorgligt det än må vara ska det ordna sig på slutet. För faktum är att livet oftast ordnar sig och det är också vad sagor handlar om, säger Stina Wollter och nämner att det kommer att bli två sagoböcker till med samma omslag men i olika färger.
Idén med boken är inte en utan många. Stina Wollter svävar lite på målet, letar efter orden, uttrycken och kommer fram till att hon ville göra en bok för såna som likt henne själv har svårt att sova.
– Livet har förändrats så mycket de senaste tio åren. Man är så otroligt uppkopplad och invaderad på något sätt ... men varför jag skrev den? ... Det är en cocktail av olika saker, säger hon.
Anledning nummer ett: Sista kapitlet i författaren Herman Hesses bok "Knulp". Stina Wollter återvänder till det när hon känner sig ledsen och vilsen. Texten gör henne lugn och påminner om när hon som barn ville höra sagorna om och om igen. Nummer två: Folk berättar för henne att de brukar lyssna till hennes röst för att kunna somna, det gör henne glad. Tre: Hon har läst en studie om att diktsamlingar och sagor är de böcker som tas ut ur en bokhylla flest gånger. Fyra: Barbro Hörbergs "Vaggvisa för vakna", en av de finaste sånger Stina Wollter vet.
Hon får mellan 50 och 200 meddelande från sina följare på Instagram, dagligen, och måste lägga undan mobilen emellanåt. "Det säger kanske mer om hur vårt samhälle ser ut i dag än om mina följare och mig".
– Alla de här sakerna tillsammans och att jag ville skriva något skönlitterärt som varken hade med min kropp eller min konst att göra gjorde att boken blev till. Jag är ju knökfull av liv och människomöten, många av de här sagorna är kombinationer av två eller tre människor blandade med mig själv, säger hon.
Hon har haft roligt, väldigt roligt när hon skrivit novellerna, säger hon och det märks även i intervjun med henne. Hon verkar svämma över av sagor tagna från det verkliga livet. Mitt i intervjun börjar hon energiskt att berätta en historia om en mamma men slutar tvärt.
– Det här får du inte skriva för det ska bli en saga i nästa bok! Du förstår, de finns ju överallt, berättelserna står och hoppar i hallen under tiden jag pratar med dig. Men de måste få ett format också, innan ligger de ju bara och simmar runt som i ett stort hav.
"Godnattsagor för vakna vuxna" ska så småningom bli en serie om tre. När Stina Wollter var liten lyssnade hon mycket på inspelade sagor på skiva lästa av Allan Edwall och Beppe Wolgers.
Så var det det här med helvetesnätter, gryningspanik och huvudet fullt av snurrande tankar i vargtimmen.
– Min öppenhet är min välsignelse och min förbannelse, jag har svårt att stänga av, jag är en baddare på helvetesnätter och gryningspanik. Att läsa är det bästa för mig, men jag löser även korsord i sängen, gör avslappningsövningar och ..., ja herregud. Men det går i vågor, säger hon.
Vem läste sagor för dig när du var liten?
– När jag hälsade på farsan läste han en som hette "Poas sagobok", det glömmer jag inte och vissa lov var jag hos farmor, hon läste och sjöng för mig. Annars var jag ganska ensam eftersom min syster blev sjuk, så sagorna lästes av Allan Edwall och Beppe Wolgers på skiva. Jag satt i en fåtölj vid skivspelaren mitt i stöket omkring mig. De där plattorna var livsavgörande för mig, säger Stina Wollter.