Han travar snabbt ned för Carolinabacken från Carolina Rediviva mot Ofvandahls för att hitta svart te och tystnad. Just den här backen och det här biblioteket är avgörande platser i Jonas Gardells nya roman "Ett lyckligare år" och startskottet för hela den moderna gayrörelsen i Sverige.
– Det var här i backen som den näst första demonstrationen för homosexuellas rättigheter startade 1971. Då ropades slagorden: "Se på mig som tågar här! Våga visa vem du är!" Och den satte igång vibrationer som skulle skaka om och förändra hela världens syn på homosexuella.
"Ett lyckligare år" består av två historiska berättelser om att leva som homosexuell i en tid när homosexuellas rättigheter var så inskränkta att nästan alla förnekande sin sexualitet. Boken är en roman men den skildrar historiska personer och historiska händelser. I den första delen har Jonas Gardell backat tillbaka till 1856. Filosofen Pontus Wikner lämnar Stockholm för att studera teologi i Uppsala och blir där handlöst förälskad i Herman. Deras kärlek blir en plågsam pendel mellan att ge efter för det förbjudna och vara lycklig för en kort stund, för att sedan drabbas av gudsskammen och hålla sig ifrån varandra.
– Det är också en viktig aspekt av boken och titeln, att homosexuella människor aldrig får skildras som lyckliga. De måste alltid dö. Gay guy must die. Och med aidsepidemin blev det ju så i verkligheten också.
Pontus, liksom många homosexuella män än idag, gifter sig sedan med en kvinna och får barn. Bröllopsnatten beskriver han som att "han går mot sin egen död". Men hans upprorshandling mot att han inte fick leva det liv han ville var att han skrev texten "Psykologiska självbekännelser" där han berättar om sina förbjudna känslor till män. Han skriver i sitt testamente att det ska lämnas in Carolina Rediviva med direktivet att det inte får läsas förrän om 50 år. Hans fru lämnar in det i en blecklåda efter hans död 1883.
– Pontus Wikman är den första motståndsmannen, och han förstår att den här kampen kan inte föras i den tid han lever i, därför skickar han det in i framtiden i en tidskapsel.
Andra delen av boken utspelar sig i Örebro i början på 1970-talet där en man som i boken heter Ronny startar Sveriges första gayklubb Gay Power Club 1. Genom efterforskningar lyckades Jonas Gardell få tag i den man som kallas Ronny i boken och Ronny berättade då om det lesbiska paret Vanja och Kerstin som var två helt avgörande personer i HBTQ-kampens historia, men som aldrig nämnts någonstans tidigare.
– Om det var ensamt att vara bög på 70-talet så var det ingenting mot att vara lesbisk. Det existerade inte. Men Vanja och Kerstin gick från att vara rädda och ensamma till att vara med i tv och vilja ha sin förlovningsannons i tidningen.
Genom att skriva om de här människorna vill Jonas Gardell ge dem upprättelse för alla år de levt gömda och olyckliga och han vill ge alla homosexuella människor en förankring i historien. Det är också en bok för att hålla kampen levande.
– Så sent som igår hade jag kontakt med en ung man som sedan han kom ut för sina föräldrar, har tvingats be tillsammans med dem för att det ska försvinna. Till slut bad hans mamma till Gud att ta bort homosexualiteten och om det inte gick, kalla hem sonen. Det vill säga döda honom.