– Jag hade en berättelse som utspelade sig under gymnasietiden och ville kolla om den höll hela vägen, och det gjorde den, säger Maria Frensborg, som tidigare har skrivit böcker för barn.
Bokens titel, ”Mina smala axlars längtan”, är ett citat ur dikten ”Dagen svalnar...” som är skriven av den finlandssvenske poeten Edith Södergran (1892–1923). Södergran är en poet som har varit viktig för Maria Frensborg och hon beskiver hennes poesi som ”bitvis briljant”.
– ”Dagen svalnar...” är en väldigt känd dikt och den fungerar faktiskt som en slags nyckel till vad min bok handlar om.
Södergrans dikt är en kärleksdikt, kanske främst en dikt om kärlekens besvikelser, skildrade ur ett kvinnligt perspektiv.
– Jag vill visa hur man kan hamna i sammanhang där man inte känner sig helt bekväm men där man ändå väljer att stanna kvar.
För huvudpersonen Magda handlar det om två sådana sammanhang, dels en gymnasieförening men också en slags kärleksrelation.
– Magda är upp över öronen förälskad i en kille som heter Jens, men han är inte en alltigenom sympatisk person, tvärtom faktiskt.
Sammanhang nummer två är en förening som påstår att de ägnar sig åt ”teater, konst och litteratur och emellanåt också festligheter”.
– Men det visar sig att de nästan bara ägnar sig åt festligheter, och det är inte vad Magda är ute efter. Samtidigt har hon svårt att lämna den.
Samma sak gäller hennes fascination för Jens. Snart går det upp för Magda att han inte är den perfekte killen, men förälskelsen släpper inte.
– Deras relation är väldigt ojämställd. Det är Jens som har makten. Det är han som dikterar villkoren. Så är det ofta i kärleksrelationer, säger Maria Frensborg.
Boken utspelar sig i en icke namngiven stad som påminner om Härnösand, staden där Maria Frensborg själv tillbringade sina tonår.
– Det finns likheter mellan mig och Magda, men också olikheter. Jag har stoppat ner min egen gymnasietid i en burk och skakat om, och det här är resultatet.
Tonåren är en märklig tid, fortsätter hon. Plötsligt är man vuxen, åtminstone juridiskt, man fyller 18 år är fri att göra vad man vill.
– Själv var jag både feg och modig som ung. Så här i efterhand kan jag ångra att jag ofta var alldeles för följsam. Jag skulle önska att dagens unga tjejer vågade ta den plats som de faktiskt är värda.
Det är mer än 20 år sedan Maria Frensborg gick på gymnasiet, men hennes roman utspelar sig inte då, utan mitt i vår egen samtid.
– Ska man skriva en samtidsroman är man tvungen att förhålla sig till sociala medier, men den saken är inte alltid så enkel.
Vad som är aktuellt i dag, fortsätter hon, kan vara hopplöst daterat redan i morgon. Som lärare är hon medveten om den saken.
– De som går i trean på gymnasiet har Facebook, men inte de som går i ettan. De tycker att Facebook är för tanter och gubbar.
Förutom att skriva så undervisar hon alltså också på gymnasiet, och den saken har varit till viss hjälp i arbetet med boken.
– Jag har rådfrågat eleverna om vissa ord och uttryck. Säger man verkligen ”ragga” nuförtiden, eller säger man kanske ”haffa”? Ska man ge röst åt en ung människa måste man använda ett särskilt språk, ett ungt och autentiskt, men man får akta sig så det inte låter tillgjort och töntigt.
Förhoppningen är förstås att boken ska bli ordentligt uppmärksammad, att den ska sticka ut. Samtidigt försöker Maria Frensborg vara realistisk.
– Det ges ut jättemånga ungdomsromaner, så konkurrensen är stor. Men jag hoppas åtminstone att de som läser boken ska se lite annorlunda på världen när de har läst ut den, det är min stora förhoppning.