Siffrorna talar sitt tydliga språk. Mathias Leclérs betraktelser av samtiden och livet har på bara några år blivit enormt populära. Antalet följare på Instagram är nu 250 000. På Facebook är siffran 178 000. I höstas släpptes hans senaste samlingsverk – "Självmodsboken". I den möter vi människor med "svart bälte i dålig stämning" och sådana som "placerar sig själva överst på hatlistan".
Hur ser din arbetsmetod ut? Eller som du själv troligen skulle uttrycka det: var i helvete får jag allt ifrån?
– Haha, ja, säg det. Nej, men så här är det: Det sker naturligt, jag tänker på det sättet, i villfarelser om man så vill. Det handlar nästan alltid om enbart två meningar, så jag behöver sällan klippa bort något. Ofta kommer formuleringarna när jag står i duschen. Att sätta sig ned och försöka jobba fokuserat fungerar sällan.
Du kryddar ofta dina betraktelser med svordomar?
– Jag svär nog ganska mycket när jag tänker och vill inte sila bort något i texten. Men det är ganska snälla svordomar så jag kommer kanske in i himlen ändå. Det blir sällan värre än "helvete", "jävlar" och "fan".
Vilket kommer först, bilden eller texten?
– Tidigare utgick jag från bilden och skrev en text som antingen samspelade eller skapade kontrast. Men nu gör jag tvärtom. Det ger en större frihet.
Varifrån kommer bilderna?
– Det är nästan uteslutande fotografier från 1880 till 1969 där upphovsrätten gått ut. Fotona kommer ofta från museer eller privata samlingar. Det kan vara både amatör- och proffsbilder.
Texterna är korta, kärnfulla och inte sällan väldigt drastiska. Speglar det din egen jargong?
– Jag har jobbat länge i restaurangbranschen. Mycket av min stil kommer från åren i köket. Vi pratade och skämtade på det sättet. Det finns ju en uppfattning om att det skulle förekomma mycket sexism och annat otrevligt i restaurangkök, men det är inget jag varit med om. Det beror också på vilka man hänger med. Jag har nog mest umgåtts med unga och cyniska människor.
Innehåller "Självmodsboken" spår av cynism?
– Nej, det skulle jag nog inte säga. Däremot har jag felaktigt anklagats för att vara cynisk eftersom många trott att min nya bok heter "Självmordsboken". Att få en massa skit för att folk läst fel var jag definitivt inte beredd på. Min bok handlar ju om det motsatta, att man ska stå ut och fortsätta trots att det är kämpigt.
