I Mats Jonssons barndomshem fanns en svepask som aldrig fick öppnas. Inte förrÀn hans farfar gick bort togs locket av, och inuti "spanna" hittade familjen bland annat renmÀrkesbevis och brev frÄn lappfogden i VÀsterbottens lÀn. Tio Är gammal fick Mats Jonsson veta att han hÀrstammar frÄn skogssamer i MalÄtrakten.
Men hans pappa vÀxte upp som svensk och har alltid tonat ned det samiska arvet.
ââHan sade "nog kunde pappa lite samiska" men jag hade kĂ€nslan av att det inte betydde sĂ„ mycket. Det var vĂ€l förstĂ„s nĂ„got som grundade sig i farfars skam, den dubbla skammen över att "vara lapp" och över att ocksĂ„ ha övergivit sin kultur.
Har flyttat tillbaka
Mats Jonsson Ă€r kĂ€nd för sina sjĂ€lvbiografiska serier som har fĂ„tt en allt tydligare politisk udd. Förra serieromanen "Nya Norrland" skildrade den ökande klyftan mellan stad och landsbygd. NĂ€r vi nu ses Ă€r han pĂ„ besök i Stockholm: han har slutligen flyttat tillbaka till barndomsorten Kramfors. Irritationsmomenten frĂ„n huvudstaden â som han ofta har hĂ„nat i sina serier â har tystnat.
ââDet Ă€r som ett tinnitus som bara tar slut. SĂ„ mycket av det som debatteras Ă€r inte ens en frĂ„ga i Kramfors. DĂ€r finns inga friskoleföretag, privata vĂ„rdgivare eller budfirmor för mat, för det finns för lite folk, sĂ€ger Mats Jonsson.
Idén till den nya boken, "NÀr vi var samer", har han haft i 20 Är. Han ville berÀtta om sin pappas barndom pÄ 1950-talet, som i dennes skrönor snarare lÀt som tagna ur 1800-talet, tycker Mats Jonsson.
ââUte pĂ„ nybygget var det sĂ„ fattigt och kĂ€ndes sĂ„ lĂ„ngt frĂ„n samhĂ€llet och moderniteten, sĂ€ger han, och berĂ€ttar att det gick rykten om att det vid Arvidsjaur fanns nĂ„got svart och hĂ„rt pĂ„ vĂ€garna.
ââUngarna visste inte ens att det hette asfalt.
Berövats sin historia
Men boken tog en annan vÀndning. I takt med att fler samiska berÀttare nÄdde ut bredare började Mats Jonsson vilja nysta i tystnaden kring sin slÀkt. Det var inte förrÀn dÄ han insÄg vad han hade förlorat.
ââJag har berövats halva min historia men jag har samtidigt levt ett fullvĂ€rdigt liv, sĂ€ger han, och menar att den filosofiska frĂ„gan dĂ„ uppstĂ„r: ska man Ă€ndĂ„ rota dĂ€r?
Det ville han. Och han minns ögonblicket dÄ sanningen sjönk in i honom, under ett samtal med pappans kusin. Denne hade kommit pÄ sin pappa, Mats Jonssons farfars bror, med att sitta och jojka pÄ Àldre dagar.
ââNĂ€r jag fick veta det var det som att jag förstod att de verkligen var samer. Farfar hade renar in pĂ„ 40-talet, umesamiska var deras modersmĂ„l. Den samiska kulturen var oerhört stark oerhört lĂ€nge i min familj.
Familjehistorien Àr sammantvinnad med Sapmis öde, och Mats Jonsson kastade sig in i en ambitiös research. Hans drivkraft var till en början nyfikenhet, men den förbyttes allt mer i ilska.
Skogssamer tystades
Mats Jonsson upptÀckte att hans familj levde i en enklav av skogssamisk kultur som bevarats mitt i den nya svenska bondebygden. Medan fjÀllsamer exotifierades med devisen "lapp ska lapp vara" betedde staten sig tvÀrtom mot skogssamerna, sammanfattar han. De tvingades att flytta pÄ sig och assimilerades till slut.
ââDen politiken var sĂ„ lyckad att ingen kommer ihĂ„g att de fanns, trots att vi fortfarande finns!, sĂ€ger Mats Jonsson.
Som serietecknare och journalist tycker han det det Ă€r anmĂ€rkningsvĂ€rt att den svenska staten bedrev ett vad han kallar "kulturellt folkmord" â och att sĂ„ fĂ„ vet om det. Med sin bok vill han förĂ€ndra genom att folkbilda.
ââI och med att sĂ„ mycket Ă€r okĂ€nt för de breda folklagren behöver jag inte ens sprida Ă„sikter. Fakta i sig Ă€r sĂ„ upprörande att det rĂ€cker ganska lĂ„ngt.
Kan berÀtta
SjÀlv har Mats Jonssons klasstillhörighet komplicerats av den exotifierande instÀllningen till samer. Han skildrar en middag i Stockholm som ett slags urscen:
ââI det intellektuella övre medelklassammanhanget, som jag pĂ„ nĂ„got plan har blivit en del av sedan jag har gjort kulturkarriĂ€r, var jag, min familj och min slĂ€kt ointressant. Det enda vi hade att komma med var det samiska â och det vet jag inget om. Det var lite förnedrande pĂ„ flera plan.
Nu "arbetar han ihop" till en samisk identitet. Han vill inte vara en person som slÀktforskar lite och "sedan fÄr en kolt uppsydd och springer runt och Àr same". Dessutom tror han att vi egentligen Àr för fixerade vid vÄrt identitetsbyggande.
ââNĂ€r jag funderade pĂ„ allt det dĂ€r slog det till slut knut pĂ„ sig sjĂ€lv och jag blev sĂ„ less. Man kan formulera det sĂ„ hĂ€r: frĂ„ga inte vad SĂĄpmi kan göra för dig utan vad du kan göra för SĂĄpmi, sĂ€ger han och lĂ€gger till:
ââJag kan inte jojka, slöjda eller slakta en ren men jag kan berĂ€tta.