Den före detta UNT-medarbetaren Maria Ripenberg har skrivit en roman om en ung kvinnas utveckling i 1980-talets Uppsala.
Första boken handlade om rasismens rötter i Sverige. Den här gången har Maria Ripenberg skrivit skönlitteratur om en ung kvinnas utveckling och mognad i studentlivet i 1980-talets Uppsala.
– Det är ingen självbiografi eller autofiktion. Som de flesta författare har jag bland mycket annat även inflikat en del egna upplevelser och klätt om dem till ett annat land, en annan person eller kastat om det på något annat sätt, säger Maria Ripenberg.
Hon har varit medarbetare på UNT i många år men har i dag sin anställning på Statens medieråd. På fritiden sjunger hon jazz, odlar i sin och makens trädgård och skriver, både faktabaserat som i den första boken "Historiens vita fläckar" och korta pjäser och poesi som publicerats i olika antologier. Hon känner sig hemma även i skönlitteraturen.
–Jag har skrivit skönlitteratur i hela mitt liv. Första gången jag fick dikter publicerade var 1980 i tidskriften "Hjärnstorm". I samma nummer publicerades Wisława Szymborska, det känns speciellt när jag ser det i dag. Jag skrev mycket poesi då, sedan födde jag tre barn och började jobba som journalist på UNT. Man hinner inte med allt, säger Maria Ripenberg.
Handlingen i nya romanen "Brandnäva" som släpps den 14 juli är förlagd till Uppsala där författaren själv studerade åren 1976–1980.
– Jag vet inte om det är så stor skillnad jämfört med i dag. Jag pluggade internationell ekonomi med språk, vi var en grupp som följdes åt och vi i har fortfarande kontakt.
Författaren Maria Ripenberg har skrivit en roman där hon förlagt handlingen till studentlivet i Uppsala. Ripenberg studerade själv där mellan åren 1976 och 1980.
Pandemivåren 2021, då allt åter stängdes ner, började Maria Ripenberg skriva på den nya boken. Uppsalas miljöer kan hon på sina fem fingrar, och hon har tillbringat mycket tid i Frankrike där boken till viss del utspelar sig. Hon hade som ung släktingar där och har studerat franska. Berättelsen handlar mycket om gråzonen i metoo-rörelsen säger hon.
– De där upplevelserna som kvinna, då man känner sig osäker, skuldbelägger sig själv och tänker att man kanske inte borde följt med honom. Huvudpersonen i romanen hamnar snett, vet inte vad hon vill eller vem hon är, beroende på sorg och trauman som hon har i bagaget. Men det är ändå ett ljust slut, säger Maria Ripenberg.
Huvudpersonen i Maria Ripenbergs nya roman – en ung kvinna – har trauman av sorg och övergrepp. Romanen ges ut på Visto förlag och kommer ut 14 juli.
Hon arbetar hela tiden parallellt med olika texter, både fakta och skönlitterära projekt. Några fler böcker om slaveriet och Sverige tror hon inte att det blir.
– Jag har andra idéer om svensk historia, främst kvinnohistoria och om Sveriges väg mot demokrati, säger Maria Ripenberg.