Uppsalabon Lina Nordquist är, åtminstone fram till nu, mest känd som politiker. Sedan 2018 är hon riksdagsledamot för Liberalerna och partiets talesperson i sjukvårdspolitiska frågor.
Att hon de senaste åtta-nio åren har jobbat med ett bokmanus parallellt med en forskartjänst på BMC och senare de politiska uppdragen i Region Uppsala och riksdagen, har bara varit känt för en liten krets.
– Det är egentligen först den senaste tiden, när det stått klart att boken ska ges ut på ett förlag, som jag berättat vad som är på gång, säger Lina Nordquist.
Romanbygget inleddes när hon var föräldraledig med yngste sonen som nu är nio år.
– Han sov väldigt mycket och det gav mig tid att börja skriva. Sedan dess har jag fortsatt att skriva på lediga stunder och efter hand fogat ihop berättelsen. Det har tagit sin tid, ler Lina Nordquist.
Romanen kan beskrivas som en mörk släktkrönika som sträcker sig från det förra sekelskiftet och fram till 1970-talet. Det norska paret Armod och Unni samt Unnis lille son Roar lämnar Norge för att söka sig en bättre framtid i Sverige. Vandringen tar dem till skogarna i Hälsingland där de försöker bygga upp en tillvaro.
Men för det tidiga 1900-talets landsbygdsproletärer krävdes mirakel om de skulle få det någorlunda drägligt. Och några under inträffar inte. Snarare hamnar den växande familjen i en nedåtgående spiral med fattigdom, svält och fruktansvärda övergrepp. Den som läst Torgny Lindgrens "Ormens väg på hälleberget" eller Elsie Johanssons "Nancytrilogi" kommer att känna igen svärtan.
Samtidigt är boken en berättelse om stark kärlek i svåra tider, mellan makar och mellan föräldrar och barn. Det gör att strimmor av ljus tillåts tränga in genom sprickorna i det annars kompakta mörkret.
Lina Nordquist har själv rötterna i Hälsingland, men någon verklighetsbakgrund till händelserna i "Dit du går, följer jag" finns inte.
– Däremot har jag snappat upp historier och berättelser som jag fått höra. Jag har varit som en skata och stulit lite här och lite där. Min mormor var en fantastisk berättare precis som min fröken på lågstadiet.
Debutanten Lina Nordquist berättar sin historia på ett förbluffande drivet språk, en poetisk prosa som har tagit tid att mejsla fram och krävt en hel del redigering och omarbetningar.
– Jag har försökt att skriva en bok som jag själv skulle tycka om. Då vill jag att språket ska vara vackert, gärna med poetiska formuleringar som man vill bläddra tillbaka till och uppleva igen. Samtidigt ska det finns en intrig och en dramatik som gör att man vill läsa vidare och få veta hur det går.
Perspektivet är kvinnornas. Där finns Unni, svärdottern Bricken och Brickens svärdotter Kåra. Det är genom deras ögon läsaren får ta del av allt som händer i och kring den enkla stugan i Hälsingeskogen.
– Att dessa tre kvinnoöden skulle stå i fokus kändes viktigt. Hur eländigt och svårt det var för fattiga och utsatta människor på landsbygden innan välfärdsstaten växte fram, så tror jag att det var allra värst för kvinnor och barn, säger Lina Nordquist.
Hon har två påbörjade manus i byrålådan, men om det blir någon ny roman är oklart. Det är väldigt svårt att hitta tiden som krävs för att skriva.
Som opinionsläget ser ut för Liberalerna kanske du får gott om tid för att skriva efter valet 2022?
– Ja, men samtidigt vill jag kunna sätta mat på bordet, ler Lina Nordquist.