Rosita Cederqvist, författare till "Hållnäs en tidsresa" befinner sig i Hälsingland när jag ringer henne.
– Men det är nästan samma typ av natur som i Hållnäs, säger hon och skrattar.
Boken handlar om den lilla orten med drygt 1 200 invånare i Tierps kommun. Läsaren får bland annat veta mer om den särskilda Hållnäsdialekten och ortens historia, Lövsta bruk, Gudinge fiskehamn, samlingspunkten i Vavd och Kolerakyrkogården i Malen. Allt ackompanjerat av Rositas egna fotografier och personliga anekdoter.
– Det finns en risk att historier försvinner om man inte berättar dem, och det är viktigt för framtiden att kunna visa "så här var det", säger Rosita, som till vardags jobbar som jurist och är bosatt i Västerås.
Som barn tillbringade hon somrar och lov i Hållnäs eftersom hennes mamma härstammade därifrån. Än i dag har hon släkt och vänner med sommarställen där, men familjens hus är sålt sedan länge.
– Det finns planer på att ordna en egen sommarstuga också men de har inte gått i lås ännu, säger hon.
När hon började skriva boken var det främst för att sprida information om Hållnäs för familj, släkt och vänner. Hon ville också skildra sin egen koppling till Hållnäs, vilket hon gör genom att beskriva särskilda minnen.
– Nästa gång jag fyller år blir jag 58 och jag börjar tänka mer på vad jag har varit igenom och vilka historier jag har inom mig.
Idén till boken har funnits inom henne under flera år, men det var under en ledig höstdag i Hållnäs som hon slog slag i saken och började samla material.
– Det var någonting alldeles särskilt med den höga himlen och ljuset den dagen, bilderna tog sig själva, säger hon.
Processen att skriva och sammanställa boken gick snabbt.
– Texten och bilderna kom till mig samtidigt kan man säga, men bilderna innehåller något särskilt som jag vill förmedla så de var ändå ett slags startpunkt, säger hon.
Rosita har inte anordnat någon releasefest och tanken var heller aldrig att hon skulle tjäna pengar på boken, utan hon ville inspirera fler att utforska och fastna för Hållnäs.
Nu finns boken som referensexemplar på Stadsbiblioteket, vilket Rosita tycker är hedrande, och hembygdsföreningen har köpt in ett antal exemplar som de har sålt. Den första upplagan börjar ta slut.
– Frågan är om jag ska trycka upp en ny upplaga, säger hon.