â Hej, fĂ„r jag komma in i köket och ta en intervju, jag behöver ladda?
Stina Wollters mobil har för lite batteri sÄ hon gÄr resolut in pÄ Akademibokhandeln med UNT:s reporter i luren.
â Jag ska ju hit och signera min nya bok i november, sĂ€ger hon lite bedjande och glada skratt hörs frĂ„n personalen.
Den nya boken hon ska signera heter "Godnattsagor för vakna vuxna". En novellsamling med 18 olika berÀttelser, "Miraklet i Flogsta", "SÀlen", "Pilgrimen" och "Doften" för att bara nÀmna nÄgra.
â Mitt mĂ„l med varje berĂ€ttelse Ă€r att hur konstigt eller sorgligt det Ă€n mĂ„ vara ska det ordna sig pĂ„ slutet. För faktum Ă€r att livet oftast ordnar sig och det Ă€r ocksĂ„ vad sagor handlar om, sĂ€ger Stina Wollter och nĂ€mner att det kommer att bli tvĂ„ sagoböcker till med samma omslag men i olika fĂ€rger.
Idén med boken Àr inte en utan mÄnga. Stina Wollter svÀvar lite pÄ mÄlet, letar efter orden, uttrycken och kommer fram till att hon ville göra en bok för sÄna som likt henne sjÀlv har svÄrt att sova.
â Livet har förĂ€ndrats sĂ„ mycket de senaste tio Ă„ren. Man Ă€r sĂ„ otroligt uppkopplad och invaderad pĂ„ nĂ„got sĂ€tt ... men varför jag skrev den? ... Det Ă€r en cocktail av olika saker, sĂ€ger hon.
Anledning nummer ett: Sista kapitlet i författaren Herman Hesses bok "Knulp". Stina Wollter ÄtervÀnder till det nÀr hon kÀnner sig ledsen och vilsen. Texten gör henne lugn och pÄminner om nÀr hon som barn ville höra sagorna om och om igen. Nummer tvÄ: Folk berÀttar för henne att de brukar lyssna till hennes röst för att kunna somna, det gör henne glad. Tre: Hon har lÀst en studie om att diktsamlingar och sagor Àr de böcker som tas ut ur en bokhylla flest gÄnger. Fyra: Barbro Hörbergs "Vaggvisa för vakna", en av de finaste sÄnger Stina Wollter vet.
â Alla de hĂ€r sakerna tillsammans och att jag ville skriva nĂ„got skönlitterĂ€rt som varken hade med min kropp eller min konst att göra gjorde att boken blev till. Jag Ă€r ju knökfull av liv och mĂ€nniskomöten, mĂ„nga av de hĂ€r sagorna Ă€r kombinationer av tvĂ„ eller tre mĂ€nniskor blandade med mig sjĂ€lv, sĂ€ger hon.
Hon har haft roligt, vÀldigt roligt nÀr hon skrivit novellerna, sÀger hon och det mÀrks Àven i intervjun med henne. Hon verkar svÀmma över av sagor tagna frÄn det verkliga livet. Mitt i intervjun börjar hon energiskt att berÀtta en historia om en mamma men slutar tvÀrt.
â Det hĂ€r fĂ„r du inte skriva för det ska bli en saga i nĂ€sta bok! Du förstĂ„r, de finns ju överallt, berĂ€ttelserna stĂ„r och hoppar i hallen under tiden jag pratar med dig. Men de mĂ„ste fĂ„ ett format ocksĂ„, innan ligger de ju bara och simmar runt som i ett stort hav.
SÄ var det det hÀr med helvetesnÀtter, gryningspanik och huvudet fullt av snurrande tankar i vargtimmen.
â Min öppenhet Ă€r min vĂ€lsignelse och min förbannelse, jag har svĂ„rt att stĂ€nga av, jag Ă€r en baddare pĂ„ helvetesnĂ€tter och gryningspanik. Att lĂ€sa Ă€r det bĂ€sta för mig, men jag löser Ă€ven korsord i sĂ€ngen, gör avslappningsövningar och ..., ja herregud. Men det gĂ„r i vĂ„gor, sĂ€ger hon.
Vem lÀste sagor för dig nÀr du var liten?
â NĂ€r jag hĂ€lsade pĂ„ farsan lĂ€ste han en som hette "Poas sagobok", det glömmer jag inte och vissa lov var jag hos farmor, hon lĂ€ste och sjöng för mig. Annars var jag ganska ensam eftersom min syster blev sjuk, sĂ„ sagorna lĂ€stes av Allan Edwall och Beppe Wolgers pĂ„ skiva. Jag satt i en fĂ„tölj vid skivspelaren mitt i stöket omkring mig. De dĂ€r plattorna var livsavgörande för mig, sĂ€ger Stina Wollter.