Max Byström Beydogan, född 1982, har skrivit skräckboken "Dödsramsan" (Natur & Kultur) för 9-12 år. Att boken skulle utspela sig i Uppsala var uppenbart för Max som både vuxit upp och studerat här. "Det finns något magiskt med Uppsala", säger han.
Max Byström Beydogan sitter, passande nog, på Gamla kyrkogården i Uppsala när UNT ringer upp. Hans debutbok "Dödsramsan" (Natur & Kultur) är en skräckbok för unga i mellanstadieålder och handlar om tolvåriga Doris som har förlorat sin pappa.
– Boken föddes i tanken på någon som förlorar en anhörig och blir så desperat att de försöker få kontakt med personen på andra sidan.
Efter en ritual som går snett börjar Doris se spöken. Det är en handling som påminner om filmen "Det sjätte sinnet" – en film som Max berättar att han har haft i bakhuvudet under skrivprocessen. Men skräckinspiratörerna är flera.
– Mycket Stephen King. Men jag var också inspirerad av filmen "Beetlejuice" och tv-serien "Buffy the Vampire Slayer".
Att det blev just skräck är inget konstigt – han var själv väldigt intresserad av genren i mellanstadiet.
– För mig var det en ålder när den genren är otroligt stark, för den tar upp allvarliga ämnen som död och det okända.
Max har inte hållit tillbaka när det kommer till läskigheterna. Men boken handlar också om annat än spöken, som Doris vänskap med bästa vännen Tindra.
– Jag tycker att det viktiga är att det finns hopp, värme, fina relationer och humor som väger upp det mörka.
Efter att ha vuxit upp och pluggat i Uppsala flyttade Max till Stockholm, där han nu har bott i tio år. Att boken skulle utspela sig i hans hemstad var självklart.
– Det finns något magiskt med Uppsala. Det är en miljö som passar väldigt bra för den här historien.
Flustret blir i "Dödsramsan" ett kråkslott med namnet Bacchi Buller, en blandning av Uppsalas nationsvärld och det klassiska nöjespalatset. "Det finns många historier från universitetsvärlden om hemliga sällskap. Som barn hade jag en känsla av att det hände en massa saker som inte syntes", säger Max om anledningen till att nationerna får en plats i boken.
Som barn upplevde Max staden som en bra skräckstad, bland annat på grund av universitetsvärldens hemliga sällskap och spökhistorier. Lösningen för att få in universitetet i en bok för mellanstadieålder blev "Bacchi Buller".
– Bacchi Buller är ett kråkslotts-Flustret, en blandning av hela Uppsalas nationsvärld och de gamla nöjespalatsen. Det blir ett centrum för det övernaturliga i boken.
Flustret är dock den enda platsen som har fått ett nytt namn i boken. Doris bor på Granitvägen i Eriksberg och bästisen Tindra bor i Kåbo, och de drar runt i hela staden: Flogsta, Drottninggatan, Svartbäcksgatan, Gamla Kyrkogården, Studentvägen och Studenternas IP är några platser som nämns.
– Jag går tillbaka till de platser som var viktiga för mig när jag var i Doris ålder.