– Nu får du se att jag inte är alldeles deprimerad!
Dorthe Nors skrattar, och syftar på det mörker som finns i hennes på svenska nyligen utgivna novellsamling ”Kantslag” . Jag träffar den danska succéförfattaren på Sigtuna litteraturfestival och vi drar oss undan från gatuvimlet till Turistbyråns gröna trädgård, med utsikt över vattnet. Jag har precis läst de 15 korta berättelser där hon gestaltar vardagslivets mörker på ett sakligt och brutalt men samtidigt poetiskt vackert sätt. De skrevs också under en rörig och osäker period i hennes liv.
– Jag kunde inte leva på mitt författarskap och för att spara pengar flyttade jag runt och bodde på olika författarresidens: ett år här, några månader där. När du lever så träffar du så många människor och upplever så mycket. Jag var väldigt fullmatad när jag tillslut fick en lägenhet i Köpenhamn och behövde få allting ur mig. Novellen var ett perfekt format.
Resultatet har gett henne ett stort internationellt genombrott och hon har blivit den första dansk någonsin att publiceras i amerikanska tidskriften The New Yorker. Men trots att hon efter framgångarna kunnat köpa en permanent bostad, är kärleken till kortformatet kvar.
– Jag älskar novellen, den är som att sjunga. Jag känner mig väldigt närvarande och levande i den. När du jobbar men en roman i tre år förlorar du ibland kontakten med läsaren. Men med novellen sitter man mitt emot läsaren och släpper inte taget förrän historien är berättad.
Hon jämför den på ett målande sätt med filmen ”Himmel över Berlin”, där en sorts änglavarelser vakar över den av kommunistregimen förtryckta staden och dess folk. Först när änglarna rör vid människorna får vi ta del av deras inre liv; deras längtan, passioner, trauman.
– Och det är vad en novell gör. Det kommer ner som en kreativ närvaro som för en kort stund tillåter människors inre monologer, tankar, känslor att få finnas där på pappret. Och när den här varelsen flyttar sin hand igen, är historien slut.
När hon skrev ”Kantslag” hoppades Dorthe Nors som bäst på att få bli översatt till svenska. Att bli publicerad i en lång rad av amerikanska stora magasin fanns inte ens med i föreställningsvärlden. Ändå känns det lite stort att ha blivit översatt till det språk som tillhör flera av hennes största förebilder.
– När jag läste Ninni Holmqvists översättning av min bok så grät jag. Som tonåring drömde jag om att bli översatt till svenska och nu har den drömmen slagit in. Även om det blivit ännu bättre än jag någonsin kunnat tro.