Bokrecension
Merete Mazzarella
Skulle vi alla kunna samsas?
Essäer om vår framtid
Schildts & Söderströms
Under en tid har jag befunnit mig i ett långt samtal med Merete Mazzarella. Det vet hon inte om. Men essäerna i hennes samling ”Skulle vi alla kunna samsas?” är skrivna på det till synes enkla och öppna sätt, som kan ge läsaren den inspirerande känslan av att verkligen delta i ett samtal.
Mazzarella tar sig an ett övergripande ämne, som i stort sett är omöjligt: samtiden i Finland, Sverige och världen.
Det finns förstås flera samtider: din, min och alla andras. Och någon sorts gemensam, som kanske lättast kan betraktas av dem som kommer efter oss.
Det är svårt att veta hur det egentligen ser ut där man är. ”Man ser inte skogen för bara trän”.
Men Mazzarella tar sig an en hel hoper av ”träden”, bland annat flyktingkrisens bedrövligheter, aborter och tidiga födslar, hur vi blottar oss på sociala medier och är som fastvuxna vid mobilerna, övervakningssamhället, polarisering och andra hot mot demokratin, det eventuella livet med robotar, planeten-miljön-klimatet, kärleken på ålderns höst. Elva essäer med tio kursiverade kommentarer - mellanspel - till essäernas ämnen och författarens liv och erfarenheter.
Jag viker hörn på viktiga sidor i recensionsböcker. När den här boken är genomläst, är de vikta hörnen nog lika många som de ovikta. Transportsträckorna mellan insikter, åsikter och slutsatser är korta och allt rör sig oemotståndligt framåt. Precis som samtiden.
I en krönika i SvD har nyligen Uppsalafödda författaren Lotta Lundberg funderat kring det viktiga och riktiga samtalet. Vem som alls vågar samtala utan att kolla om det man säger är tillräckligt politiskt korrekt för att få gillanden i sociala medier.
Merete Mazzarellas essäsamling borde läsas av många och leda till just detta öppna, engagerande samtalande vänner emellan.
Helsingforsbaserade litteraturprofessorn och diplomatdottern Merete Mazzarella (uppväxt i Schweiz, Kina, Turkiet, England och Finland), hedersdoktor vid Uppsala universitet, allt emellanåt kritiker/krönikör i UNT, besitter inte bara stor lärdom och analytisk förmåga - hon har också humor och talang för anekdoter. Det gör läsningen av essäsamlingen "Skulle vi alla kunna samsas?" lika nöjsam som engagerande. Särskilt som hon är en briljant stilist!
P.S. Bokens titel är ett citat från den svarte kriminelle kaliforniern Rodney King, som efter en biljakt misshandlades av en grupp vita poliser.