– Förr riktade sig lättlästa böcker nästan bara till personer med lässvårigheter, men sedan några år tillbaka är nyanlända en stor målgrupp, säger Christina Wahldén, författare och journalist hemmahörande i Uppsala. Svenskan är ett litet språk, det är sant, men det är språket som är nyckeln.
Det var Annelie Drewsen som kom med förslaget, berättar Christina Wahldén, som först var lite skeptiskt till att skriva en bok tillsammans med en annan författare. Båda författarna är rutinerade. De har många titlar bakom sig, varav flera är lättlästa.
Snart hade man bestämt sig för en historia, den om en son och hans mamma, och så fort arbetet kom igång var Christina Wahldéns tvivel som bortblåsta.
Författarna berättar historien om Navid och hans mamma Donya. Navid har lyckats ta sig till Sverige från Afghanistan, men hans mamma och hans småsyskon befinner sig i ett flyktingläger i Iran. Navid vet inte var hans familj befinner sig. Han vet inte ens om de fortfarande är vid liv. Lika lite vet Navids familj om hans öde. Saknad och oro genomsyrar texten. Men här finns också ett hopp som aldrig dör. Perspektiven skiftar. Vartannat kapitel är det Navid som talar och vartannat kapitel är det Donya.
– Jag har jobbat med nyanlända ungdomar, så jag har träffat flera personer med liknande erfarenhet som Navid, säger Annelie Drewsen. Men att också ge mamman en röst, hon som har skiljts från sin son, var en självklarhet för oss.
År 2015 kom över 35 000 barn ensamma till Sverige, de flesta var pojkar från Afghanistan. Den uppgiften, och flera andra, kan man ta del av i bokens faktadel, som följer på den fiktiva berättelsen. Faktadelen fungerar som ett slags pedagogiskt efterord.
– Den delen placerar berättelsen i ett större sammanhang, säger Annelie Drewsen. Det politiska klimatet i Sverige är hårt just nu.
Sedan regeringen i somras införde en lag om tillfälliga uppehållstillstånd präglas ensamkommande barns tillvaro i Sverige i högre grad av oro och ovisshet, menar författarna, och det är den situationen som de har försökt skildra i boken.
– Formen för en lättläst bok måste vara enkel, och det innebär så klart vissa begränsningar, men det betyder inte att man behöver skriva om enkla ämnen, säger Christina Wahldén. Men det är en svårt konst att skriva lätt. Som tur var finns det duktiga redaktörer.
Saken är ytterst aktuell. Den senaste tiden har det rapporterats om ett ökat antal självmordsförsök och om självskadebeteende bland asylsökande, främst bland ensamkommande just från Afghanistan, och detta till följd av besked om utvisning.
– Samtidigt har vi en migrationsminister som kallar utvisningarna av afghanska ungdomar för en framgång, säger Annelie Drewsen.
Förhoppningsvis, säger författarna, ska boken nå ungdomar som har samma erfarenheter som Navid, men man hoppas också att den ska nå svenska ungdomar, som i vanliga fall inte har kontakt med ensamkommande ungdomar, och ge dem en ökad förståelse för ensamkommandes situation. Lättläst litteratur är till för alla, menar de.
– Om tio, tjugo år kommer vi att få läsa autentiska berättelser, skrivna av de som har verklig erfarenhet av den här situationen, säger Christina Wahldén. De böckerna vill jag läsa. Den här boken är egentligen bara en bok i väntan på deras egna berättelser.