Klas Östergren: Hundra procent Ă€r sant

I tvĂ„ och ett halvt Ă„r har Klas Östergren tigit om varför han valde att lĂ€mna Svenska Akademien. Nu bryter han tystnaden – samtidigt som han tar adjö av sin gamle romanhjĂ€lte Henry Morgan.

"Renegater" Ă€r den tredje och sista delen i den romantrilogi som inleddes med genombrottsromanen "Gentlemen" (1980) och som följdes av "Gangsters" (2005). "NĂ€r jag har skrivit de hĂ€r tre böckerna har jag varje gĂ„ng tyckt att jag har sammanfattat min utsaga om vĂ€rlden, och att leva i den. De har alla kommit till snabbt, Ă„tminstone som idĂ©er. FĂ„r man en sĂ„dan stark ingivelse mĂ„ste man följa den." sĂ€ger Klas Östergren.

"Renegater" Ă€r den tredje och sista delen i den romantrilogi som inleddes med genombrottsromanen "Gentlemen" (1980) och som följdes av "Gangsters" (2005). "NĂ€r jag har skrivit de hĂ€r tre böckerna har jag varje gĂ„ng tyckt att jag har sammanfattat min utsaga om vĂ€rlden, och att leva i den. De har alla kommit till snabbt, Ă„tminstone som idĂ©er. FĂ„r man en sĂ„dan stark ingivelse mĂ„ste man följa den." sĂ€ger Klas Östergren.

Foto: Johan Nilsson/TT

Litteratur2020-08-24 07:10

I "Renegater", den tredje och egentligen aldrig planerade delen i trilogin som inleddes med "Gentlemen" 1980, redovisar författaren Klas Östergren för första gĂ„ngen sina skĂ€l till varför han lĂ€mnade Svenska Akademien.

Orsakerna klargörs i en avdelning med rubriken "Rapport" – i vilken alla personer har försetts med kodnamn relaterade till olika grĂ€sarter.

– Hundra procent Ă€r sant, det Ă€r dĂ€rför jag kallar den delen rapport. Det var tanken frĂ„n första början, att det som sker och sĂ€gs i den ska ha Ă€gt rum. Ingen ska kunna bestrida detta. Sedan finns det förstĂ„s tolkningar och spekulationer i syfte att försöka förstĂ„, men lĂ€saren kan inte undgĂ„ var de tar vid, sĂ€ger Klas Östergren pĂ„ ett hotell i Malmö.

I "Rapport" Äterges ord för ord det yttrande som han gjorde vid Akademiens stormiga sammankomst den 5 april 2018, den sista vid vilken han nÀrvarade. I talet anklagas ledamöterna för "stor okÀnslighet", "politisk okunnighet" och för att svika "ambitionen att ge exempel pÄ snille och smak". I affÀren kring den sÄ kallade kulturprofilen uppges de före detta kollegorna dessutom sakna förmÄga "att skilja pÄ Svenska Akademiens affÀrer och sitt eget privatliv".

Reaktionerna pÄ yttrandet blev droppen som fick honom att lÀmna sin stol.

– För mig Ă€r det inte större Ă€n att jag nu har det bakom mig. De som har hĂ€llt i sig allt om krisen har nog redan nosat upp det mesta som jag berĂ€ttar, men det finns nĂ„gra aspekter som tidigare inte har framkommit.

Blev uppvaktad av prostituerad

I yttrandet meddelar han ocksÄ Akademien om att han, som relativt fÀrsk ledamot, blev "ivrigt uppvaktad, via sms, av en kvinna som av allt att döma var prostituerad". En kvinna som efter att han totalt ignorerat henne meddelar att den som har försett henne med numret Àr kulturprofilen, i romanen kallad "klubbvÀrden".

Huruvida andra i Akademien har fĂ„tt liknande erbjudande, och kanske gĂ„tt i det som i boken benĂ€mns som en "honey trap", har Klas Östergren inte spekulerat i.

– Att det skulle vara systematiskt? Nej, jag tror inte det. Det Ă€r sĂ„ outstanding, sĂ„ unikt.

I "Rapport"-delen kan man ocksĂ„ lĂ€sa om en "smocka som blir hĂ€ngande i luften" efter att Klas Östergrens fru har blivit sexuellt trakasserad, eller "grabbed by the pussy, som det heter i Vita Huset" av just kulturprofilen. Detaljerna kring hĂ€ndelsen vill han inte gĂ„ in pĂ„ i intervjun, den som vill veta fĂ„r ringa och frĂ„ga hans fru, sĂ€ger han.

Klas Östergren vill samtidigt understryka att delen om Akademien bara utgör en liten del av romanen – och att den inte Ă€r apart, utan inlemmad i det fiktiva sammanhanget.

– Att kasta sig över den avdelningen tycker jag Ă€r helt fel. Men jag kan inte fördöma dem som gör det, dĂ„ skulle jag fördöma mĂ„nga nĂ€ra bekanta.

ÄndĂ„ Ă€r ett varningens finger pĂ„ sin plats; den som gĂ„r direkt pĂ„ "Rapport" fĂ„r sig en nĂ€sknĂ€pp, eftersom delen i romanen fĂ„r sin "rĂ€ttmĂ€tiga rang i förhĂ„llande till andra företeelser".

En motvillig rapportör

"Renegater" sĂ€tter punkt för den trilogi som inleddes med "Gentlemen" och som 25 Ă„r senare följdes av "Gangsters". Det övergripande temat menar Klas Östergen Ă€r den tragiska sjĂ€lvdestruktivitet som gestalterna Ă€gnar sig Ă„t.

– Jag har inga förklaringar till vad som skapar den, annat Ă€n att den Ă€r vanlig, inte bara hos dem som det gĂ„r dĂ„ligt för, utan ocksĂ„ hos dem som borde se sig omkring och tĂ€nka att de Ă€r lyckligt lottade.

Men att plocka upp trÄden en tredje gÄng var inget som han planerat.

– Hela upprinnelsen Ă€r precis sĂ„ som det stĂ„r i boken. Min gamla hjĂ€lte kommer gĂ„ende. Det Ă€r givetvis en inre syn, men dock, det var sĂ„ det började.

I romanen stĂ„r Henry Morgan plötsligt vid berĂ€ttarens grind. Han kommer med ett uppdrag frĂ„n högre ort, frĂ„n den mystiske EnvoyĂ©n. Man vill att Klas Östergren, eller rĂ€ttare sagt hans fiktiva stĂ€llföretrĂ€dare, ska skriva en rapport om vad som hĂ€nde nĂ€r Akademien brakade samman.

BerĂ€ttaren Ă€r motvillig – han Ă€r upptagen med ett större romanarbete, om snö och SydafrikaaffĂ€ren – men mĂ„ste kapitulera. Han plockar fram sin gamla skrivmaskin (datorn Ă€r en sĂ€kerhetsrisk, nĂ„gon kan hacka den) och börjar det vemodiga och aningen tjurskalliga arbetet med rapporten.

Cheerio, Henry Morgan

Henry Morgan gör comeback, Ă€ldre men Ă€ndĂ„ sig lik, bara för att sedan försvinna in i skuggorna för gott. LikasĂ„ Ă€r "Renegater" ett avsked till Klas Östergrens fiktiva stand in.

– Jag kĂ€nner mig fĂ€rdig med den hĂ€r fiktionen, med den vĂ€rlden, och har ingen tanke pĂ„ att Ă„terkomma. Saker kan förvisso Ă€ndras, men det tror jag inte.

Fakta: Klas Östergren om...

... hur Akademiens ledamöter kommer att reagera:

Jag tror inte att alla kommer att jubla. Men nĂ„gon kanske tycker att det Ă€r helt okej. Fast jag Ă€r inte ens bombsĂ€ker pĂ„ att alla kommer att lĂ€sa den. Jag har sporadisk kontakt med en ledamot, och med resten ingen alls. Och det kan jag förstĂ„. Är man ute sĂ„ Ă€r man ute.
Jag har inte nÄgra vÄldsamma aversioner mot nÄgon, det Àr inte min lÀggning. Som författare mÄste man Àlta saker, för att kunna se olika perspektiv, men jag Àltar inga gamla oförÀtter. Jag vill understryka att boken inte Àr nÄgon gallsprÀngd hÀmndakt. Snarare tycker jag att jag har fÄtt smÄ indikationer pÄ att jag hade kunnat vara mycket hÄrdare hÀr och dÀr, men det hade inte varit jag.

... ett eventuellt sekretessbrott:

Det hÀr inget man som författare publicerar utan att tÀnka sig för. Reglerna kring Akademiens sekretess har jag lÄtit experter undersöka, och det finns ingen lag i Sverige som förbjuder mig frÄn att berÀtta de hÀr sakerna. En ledamot som har uttrÀtt berörs inte av sekretessen. Sedan Àr det ju speciellt eftersom det aldrig skett förut, dÄ man tidigare inte har haft möjlighet att uttrÀda.
Att jag skulle förstöra för Akademien med vad jag berÀttar? Nej, det tror jag inte. Kvarvarande ledamöter har redan offentliggjort mycket av det jag berÀttar, dÄ, i stridens hetta, vilket i mina ögon nÀr det begav sig var anslÄende, onödigt och sjÀlvsvÄldigt. MÄnga sade mycket som inte borde ha sagts. Det var djupt besvÀrande, vackert uttryckt. Jag har inget som helst samvete för detta.

... Akademiens framtid:

Jag Àr ingen stalker av Akademien och har heller aldrig varit det. Jag vet vÀldigt lite om hur det ser ut dÀr nu. Men jag hörde Peter Englund pÄ radion hÀromdagen. Han sade att det Àr god stÀmning och gott samarbete. Jag utgÄr frÄn att det stÀmmer. Men det Àr vÀl som den gamle italienske Àdlingen (Giuseppe Tomasi di Lampedusa) konstaterade; att man har vidtagit de förÀndringar som krÀvs för att det ska förbli vid det gamla.

... att skriva om existerande mÀnniskor:

Jag har varit med om en del snaskiga saker i mitt liv som innefattar andra mÀnniskor, och Àven om det Àr jag som har gjort bort mig sÄ finns det en önskan hos dem om att inte förekomma. Det har jag respekterat, vilket har gjort att jag har fÄtt lÀmna rÀtt sÄ mÄnga hÀndelser i mitt liv dÀrhÀn. Att skriva om levande mÀnniskor som kan ta illa upp Àr inget man gör lÀttvindigt, det mÄste finnas moraliska och konstnÀrliga nödvÀndigheter för att man ska kunna motivera den saken. Men hur man Àn gör fÄr man en smak i munnen som inte Àr helt och hÄllet angenÀm.

... Henry Morgan:

Han Ă€r urtypen för ambivalens och dubbeltydighet, en stark personlighet i sig samtidigt som han blir en projektionsyta för förestĂ€llningar och fantasier hos berĂ€ttaren – och uppenbarligen ocksĂ„ hos lĂ€saren. Han triggar fantasin, man fĂ„r för sig en massa saker. Jag plockade isĂ€r honom rent konkret i "Gangsters", nu har han egentligen bara blivit gammal. Men kanske Ă€r Ă„lderdomen en sorts dekonstruktion. Men för mig Ă€r faktiskt EnvoyĂ©n en mer intressant figur.


Fakta: Klas Östergren

Född 1955 i Stockholm.

Bor sedan lÀnge pÄ en gÄrd utanför Kivik i SkÄne tillsammans med sin fru, alla barn Àr utflugna.

Debuterade som 20-Ă„ring med romanen "Attila" (1975) och fick sitt genombrott med "Gentlemen" (1980), första delen i en trilogi som med "Renegater" nĂ„r sitt slut. Har skrivit nĂ€rmare 20 romaner, men ocksĂ„ noveller, film- och tv-manus med mera. Är Ă€ven verksam som översĂ€ttare.

För nĂ„gra Ă„r sedan blev "Gentlemen" och "Gangsters" film och tv-serie, med manus av Klas Östergren.

Valdes 2014 till ledamot av Svenska Akademien, dÀr han eftertrÀdde författaren och konstprofessorn Ulf Linde pÄ stol nr 11. Hoppade av Akademien i samband med krisen vÄren 2018, som föranleddes av att 18 kvinnor hösten 2017 i Dagens Nyheter vittnat om hur de utsatts för sexuella trakasserier och övergrepp av den sÄ kallade kulturprofilen, med nÀra band till Akademien. Beviljades senare samma Är officiellt uttrÀde. Han eftertrÀddes av litteraturvetaren Mats Malm, nu Akademiens stÀndige sekreterare.

Aktuell med romanen "Renegater" som ges ut den 10 september.

SĂ„ jobbar vi med nyheter  LĂ€s mer hĂ€r!