I de svenska översvämningsskildringarna har litteraturvetaren Malin Löf Nyqvist bland annat hittat många anspelningar på myten om syndafloden.
Översvämningarna i Heby i somras var jobbig verklighet. De vattenkatastrofer litteraturvetaren Malin Löf Nyqvist granskar i sin doktorsavhandling är minst lika omvälvande, fast i romanform. I "Hundraårsflöden – översvämningsskildringar i svensk samtidsprosa" analyseras tre romaner och en ungdomstrilogi där översvämningar har en huvudroll. Motivet har på senare tid blivit centralt i filmer, tv-serier och böcker, där vattenkatastrofer i olika former gör klimatkrisen påtaglig och konkret.
Nils Håkansons "Ödmården" är en av romanerna som granskas i avhandlingen. Den utspelar i en framtid då södra Sverige till följd av klimatförändringarna lagts under vatten. En grupp människor bor i gamla gruvhål i Upplandstrakten, där de försöker hålla sig undan kolonisatörer och ett allt hårdare klimat. Allt beskrivs i fragmentiserad form på ett slags hybridspråk.
På grund av hybridspråket är det inte helt lätt att säga var romanen utspelar sig, men ”Ödmården” är ett gammalt platsnamn på ett gränsskogsområde i norra Uppland. Namnet används sällan i officiella sammanhang.
– Det finns även ganska tydliga anspelningar på området kring Uppsala, säger Malin Löf Nyqvist, som bott i staden som student.
Något av det mest spännande med boken tycker hon är kopplingen mellan den fysiska översvämningen och den språkliga upplösningen.
– På sätt och vis tematiserar den vad som kan hända med språket och det skrivna ordet i en möjlig framtid där havsnivåer höjts och klimatet förändrats.
Författare Nils Håkanson är uppvuxen i Sunnersta, Uppsala. År 2021 vann han Augustpriset för bästa fackbock med "Dolda gudar". Hans roman "Ödmården" från 2017 granskas i en ny doktorsavhandling.
Även i de andra romanerna hon granskat är översvämningar något som i första hand slår hårt i karaktärernas närmiljö. Att det konkret lokala betonas mer än det abstrakt globala är en trend som även finns i internationell litteratur.
– Platser och relationer mellan människor är väldigt viktiga för hur katastroferna gestaltas.
I romanerna har Malin Löf Nyqvist hittat många anspelningar på syndafloden. Myten finns beskriven i flera kulturer genom historien och varianten om Noa och hans ark i Gamla testamentet känner de flesta till. När Gud sett människornas ondska ångrar han skapelsen och vill utplåna livet på jorden. Men Noa är okej och ska undantas.
– Det är spännande att se vilken potential för att förstå, bearbeta och tänka kring de här frågorna som syndaflodsberättelsen har haft och fortsätter att ha. Att en väldigt gammal myt i många kulturer fortfarande är så aktuell att den dyker upp mellan raderna i de här berättelserna, det tycker jag är jätteintressant.
I slutet av Ödmården ger sig de överlevande iväg i en båt som de själva snickrat ihop. Där går det att läsa in anspelningar på Noa-myten.
Nils Håkansons "Ödmården" utspelar i en dystopisk framtid då södra Sverige till följd av klimatförändringarna lagts under vatten.
Översvämningen i Heby i somras märkte Malin Löf Nyqvist, som numera bor i Västerås, mest av när tågtrafiken genom Sala påverkades.
– De hade väldigt stora problem där.
Liknande krislägen lär återkomma. Hur framtiden kan se ut i en klimatförändrad värld i Sverige är ett tydligt tema litteraturvetaren hittat i böckerna. En annan iakttagelse är att vattnet i berättelserna ofta framställs som något med en egen vilja.
– Det finns en växelverkan mellan att det framställs som en destruktiv, monstruös kraft – och att det ur vattnets perspektiv blir en fråga om befrielse från människans konstruktioner och makt. Ofta ges vattnet mänskliga eller djuriska drag. Det gör något slags uppror mot människan, säger Malin Löf Nyqvist.