Johanna Wallin, författare från Uppsala, har skrivit en bok om sitt letande efter sin försvunna pappa.
Johanna Wallins pappa försvann första gången när hon var tre månader och kom tillbaka drygt två år senare. När hon är fem lämnar han en lapp på köksbordet där han förklarar att han egentligen är en annan än den han utgett sig för att vara och att han lämnar dem. Sedan dess är han borta. I 40 år har hon idealiserat och mystifierat sin pappa och fortsatt att tänka på honom på samma sätt som när hon var barn. I dagarna kommer hon ut med boken "Ingen vanlig pappa som man bara har".
– För mig har pappa alltid stått över alla andra. Jag har alltid tänkt att han hade något viktigt uppdrag eller något han flydde ifrån. Att det för honom fanns något större och viktigare än oss. Jag reflekterade inte över vad det säger om pappa att han faktiskt övergav oss. Det finns saker som talar för och som talar emot att han var inblandad i något. Men jag var ändå väldigt stolt över honom, säger hon och för en sekund strålar hennes ögon.
Det är tidig förmiddag. Vi träffas i ett folktomt kafé. Johanna Wallin har kört in till Uppsala från Huddungeby där hon bor med sina tre barn. Efter intervjun ska hon vidare med tåget till jobbet i Stockholm, som kommunikatör på Palestinagrupperna.
Hon har lagt ner åtskilliga timmar, dagar, veckor på att söka sin pappa. Hon vill ha svar på frågor som hur han var inuti och om han höll sig borta av omsorg eller feghet, eller båda.
Hon tror att hennes pappa antingen kan ha haft någon typ av uppdrag för en underrättelsetjänst, högst troligt för Israel, där han bott, eller varit inblandad i något brottsligt. En tredje möjlighet, säger hon, kan vara att han var rädd för att någon i hans förflutna skulle "komma ikapp" honom. Det har visat sig att han lämnat flera kvinnor och barn. Han ljög om sin ålder, sitt ursprung, sitt namn, sina familjer, allt. Det har satt sina spår. Hon har hittat halvsyskon, en faster och kusiner.
– Det här har präglat mig mer än något annat i livet. Som barn är nog otydlighet det mest skrämmande du kan uppleva. Jag har levt i limbo under decennier. Varför försvann han? Skulle han komma tillbaka? Vem var han? Jag bestämde mig tidigt för att jag måste hitta honom, säger Johanna Wallin.
Johanna Wallin har letat sin pappa, Peter Reginald Tongue, sen hon var i tonåren. Nu är han död, men hon vill fortfarande veta mer om honom.
Redan som tonåring reste hon till England för att arbeta och söka efter sin pappa. Senare arbetade hon i Palestina, samtidigt letade hon efter honom på gatorna i Tel Aviv.
En dag dyker hans namn upp i en Flashbacktråd under kategorin "Olösta försvinnanden". Hon gör ett inlägg och får snabbt ett par hundra svar. Hon kommer i kontakt med sina släktingar på sin fars sida, bland andra en faster.
I januari 2022 fick hon veta att pappan dog i mars 2021. Hans syster hade fått askan hemskickad tillsammans med hans sista önskan. Han ville att den skulle spridas för vinden i havet utanför Portugals kust, där han kände sig hemma under en period av sitt liv, till tonerna av "Comfortably numb" med Pink Floyd.
Hon reste land och rike runt för att söka sin pappa som lämnade familjen när Johanna Wallin var fem år.
Hela tiden skriver Johanna Wallin, men känner sig ändå osäker på att ge ut texterna i bokform.
– Många säger att de känner igen sig i förlusten av en frånvarande förälder. Jag har skämts över att bli lämnad, lurad. Jag kände att det var dags att sluta med det, det var han som gjorde det här. Jag behöver inte skämmas.
Hon vill verkligen förstå vad som hände.
– Jag vill veta om han har tänkt på mig, om jag har varit viktig för honom, om han ångrat sig. Men jag har fått en faster som jag kan känna igen mig i, det har gett mig mycket. Vi älskade samma person, säger Johanna Wallin.