Johanna Nilsson använder nyckeln för att trycka upp hissen till sin nyproducerade vindsvåning i centrala Uppsala, där raka linjer och avskalad design möter orientaliska mönster och dova naturfärger. Hon går in i det öppna köket där en gullranka ringlar ner från taket. Längre in i rummet, på en pall, står en skrivmaskin från märket Brother.
– Den heter Harriet. Jag skriver inte på den men den känns bra att ha eftersom jag är så rädd för covid-19 och att samhället ska krascha, säger hon med ett förläget skratt.
Än har pandemin inte påverkat hennes arbete men däremot hennes förhållande. Hennes man är kvar i Marocko där de gifte sig i vintras. Själv hann hon resa hem innan landet införde utreseförbud i mars.
– Vi har inte setts på fem månader. Det är såklart jättetufft, säger Johanna Nilsson.
Just nu är hon aktuell med “Änkornas begravningsbyrå” som släpps som ljudbok och e-bok på Storytel. I boken träffar tre änkor varandra i en sorgegrupp och bestämmer sig för att starta en begravningsbyrå. Där erbjuder de skräddarsydda lösningar, allt från begravningar i hängmatta till marängsviss till fikat.
– Änkorna behöver en nystart. De tycker själva att begravningar är oärliga och är trötta på att man måste sörja enligt en mall. De tycker att man har rätt att vara en individ i döden liksom i livet, säger Johanna Nilsson.
Hon beskriver boken som ett samtal om döden och om sorgeprocesser som tar sig olika uttryck.
– Det finns många tabun kring döden. Om man är lättad över att någon som lidit går bort förväntas man hålla tyst om det. Ingen vill prata om döden, men det är jätteviktigt att göra det också för de efterlevande. Jag tycker att alla har ett ansvar att skriva ett testamente och inte bara stoppa huvudet i sanden, säger Johanna Nilsson.
Hon tror att hon skriver om döden för att själv bearbeta sin rädsla för den.
– Vi vet att det kommer att hända, men vi kan inte fatta det. Döden är så skum. Jag brukar tänka att konstigt nog fanns det en tid då jag inte fanns och att det kommer bli så igen, säger hon.
Johanna Nilsson slog igenom med den självbiografiska debutromanen “Hon går genom tavlan, ut ur bilden” 1996, om Hanna som blir mobbad och hamnar på mentalsjukhus. Psykisk ohälsa, mobbning och ensamhet har alltid varit viktiga teman i hennes författarskap.
Samtidigt menar hon att det finns mycket svart humor i hennes böcker. Till exempel i "Änkornas begravningsbyrå" som beskrivs som en feelgood-roman, det svåra ämnet till trots. Boken huvudkaraktären Betty går i terapi för sin dödsångest men jobbar absurt nog i en köttdisk.
– Humor är det bästa sättet att nå ut på men ändå berätta något viktigt, säger Johanna Nilsson.
En del i att skriva ljudböcker handlar om att utmana sig i sitt författarskap.
– Ingen tror att jag är rolig, men det finns mycket humor i mina berättelser, som i min tredje roman, men det var media inte intresserade av. Alla såg mig som den unga debutanten som är deprimerad. Alla tror att jag är lugn men jag har massa tankar som snurrar i huvudet hela tiden. Det är frustrerande att jag fick en stämpel, men med ljudboken får jag visa upp andra sidor av mitt författarskap, säger Johanna Nilsson.
Och hon ser faktiskt lugn ut där i soffan samtidigt som rör armarna i sävliga rörelser med små knyck. Men det är väl så, särskilt i media, att vi alltid bara ser glimtar av människan.