När "Se Bergman" (1993) kom ut fick Leif Zern, teaterkritiker, författare och Uppsalabo, ett oerhört vänligt brev från bokens huvudperson.
– Han skrev att han i vanliga fall tyckte att det var plågsamt att läsa om sig själv, men inte den här gången, säger Leif Zern.
Brevet från Bergman var inte bara adressat till en som hade skrivit en bok om hans filmkonst, utan också till en som i ett kvarts sekel hade skrivit om nästan alla hans Dramatenuppsättningar.
– Den första var "Woyzeck" 1968 med Tommy Berggren i huvudrollen. Jag hade sett Bergmans filmer och tyckte att många av dem var mycket bra. Men för mig var hans värld egentligen väldigt främmande. Och det var den även för många andra på den tiden.
Som ung teaterkritiker, berättar Leif Zern, fick han ofta höra bra saker från olika håll om han hade skrivit en kritisk recension av en Bergmanuppsättning.
– Man retade sig på Bergman i största allmänhet. Bo Widerberg skrev att han var "vår andes dalahäst i världen". Man tyckte inte att hans filmer hörde hemma i en modern värld, de var alldeles för teatrala och man tyckte att han var världsfrånvänd.
Några år senare sa Bergman efter en skattesmäll upp bekantskapen med Sverige. Under en repetition på Dramaten greps han 1976 av polisen misstänkt för skattebrott. Det var droppen. Bergman drog till Tyskland och kom inte tillbaka på många år.
– När han väl återvände till Sverige gjorde han "Fanny & Alexander", sin sista film, och med den filmen förlät svenska folket Bergman och han i sin tur förlät svenska folket.
Därefter uppstod något som Leif Zern beskriver som en "högaktningsfull tystnad" kring Bergman. Och det var nu, i tystnaden, som Leif Zern i ett ögonblick av lust började skriva "Se Bergman".
Nu har det gått 25 år sedan boken kom ut, och i år skulle Bergman, som gick bort 2007, ha fyllt 100 år. Bergmanåret har börjat och nu kommer "Se Bergman" i en uppdaterad utgåva.
– Jag var först lite skeptisk till att ge ut boken på nytt. Men efter att ha gått igenom boken tror nog att det är först nu, när vi har fått lite avstånd till Bergman, som vi kan komma honom nära och verkligen förstå hans konstnärskap.
När Ingmar Bergman slutade regissera teater, och Leif Zern således slutade recensera hans uppsättningar, hände det ofta att Bergman ringde sin gamle kritiker.
– Vi hade långa och intressanta samtal. Han var väldigt nyfiken och upptagen av det som hände. Han var inte det minsta världsfrånvänd. Han hade faktiskt planer på att flytta till Uppsala.
Det gick så pass långt att Bergman skaffade sig en våning i sin barndomsstad och föreslog att Leif Zern och han skulle träffas på Ofvandahls.
– Han besökte Uppsala några gånger, och jag tror att han gick lite i barndom. Men att flytta hit permanent var en tanke som han övergav ganska snabbt.
En sak som Bergman ofta frågade om när han ringde från Fårö var varför Leif Zern inte hade tyckt om hans "Hamlet", som hade premiär på Dramaten 1986.
– Han återkom alltid till den frågan. Själv tyckte han att det var hans bästa uppsättning. Men nej, han var inget bra på att regissera Shakespeare.
Samtidigt förstår Leif Zern varför Bergman fäste sig vid vad han tyckte just om "Hamlet".
– Peter Stormare gjorde huvudrollen och var i princip utklädd till Bergman. Han hade på sig basker och skinnjacka. Det var en mycket personlig föreställning för Bergman.