Ann Steiner är professor i litteratursociologi på Uppsala universitet. Hon är särskilt intresserad av bokmarknaden och är tydlig med vad hybridförlagen innebär: "De är en slags egenutgivning där författaren kan köpa olika utgivningstjänster. Det är föfrattaren som är kunden, inte läsaren."
Hybridförlag är förlag som erbjuder bokutgivning mot att författaren betalar, till skillnad från den traditionella modellen där förlaget investerar pengarna och författaren sin tid. Av den anledningen kallar Författarförbundet dem inte ens förlag utan bokutgivningsföretag.
Efter Lukas Adamssons (Aftonbladet 28/7) kritiska text om fenomenet har debatten rasat på kultursidorna. Majoriteten är kritiska – bara Max Hjelm (DN 9/8) har försvarat företagen utan att själv ha en koppling till dem.
Ann Steiner, professor i litteratursociologi på Uppsala universitet, är tydlig med hybridförlagens status på marknaden.
– Den är låg. Böcker från hybridförlag sorteras bort av recensenter, bibliotek och bokhandlar. Om drömmen är att bli utgiven så är hybridförlagen jättebra, men om drömmen är att bli läst så är det helt fel.
Till viss del beror bortsorteringen på kvalitetsfrågan.
– En bok som ett förlag väljer att satsa pengar på har rimligtvis högre kvalitet än en som inget förlag har valt att satsa på.
Trots varningarna väljer många att söka sig till hybridförlag.
– Mest handlar det nog om författardrömmen. En del vet säkert vad utgivningen innebär, men för andra handlar det kanske om okunskap – man förstår inte hur stor skillnaden är mellan traditionella förlag och hybrid. På hybridförlag är författaren kunden, inte läsaren.
Cecilia Bergwall, född 1966, har gett ut två böcker på Visto förlag med hybridavtal. I skrivande stund har hon sålt tillräckligt med böcker för att gå jämnt ut på sin ekonomiska investering, och hoppas kunna sälja ännu mer.
En av de som ändå väljer hybridförlag är Uppsalabon Cecilia Bergwall.
– Jag skickade in första delen av en serie till en massa olika förlag. Inget traditionellt förlag tackade ja till boken, men Visto förlag erbjöd hybridavtal. Jag avvaktade lite, man vill ju hellre slippa betala.
Utgivningsavtalet innebär att Cecilia betalar för olika tjänster, som lektörsläsning och layout. Hon övervägde sitt beslut noga innan hon tackade ja.
– Jag ville gärna få ut min bok och det här var vägen att få ut den.
Kritiken som riktas mot hybridförlagen är dels att förlagen skulle lura folk med författardrömmar och dels att de har dålig kvalitetsgranskning. Cecilia håller inte med om något av det.
– Att man skulle bli lurad känner jag inte alls igen. Jag fick ställa tusen frågor innan jag bestämde mig. Det handlar om vad man föreställer sig att man ska få, säger hon och fortsätter:
– Utgivningen på svenska traditionella förlag är liten och det är inte givet att alla vi som inte blir utgivna där blir refuserade för att det är dålig litteratur.
Ida Berner, född 1972, är född och uppvuxen i Uppsala men bor nu i Dalarna. Ida är skolkurator till vardags och har gett ut sex böcker på Idus förlag. Hennes senaste bok, "Våfflor och kaffe med Twist", gavs ut på Lava förlag.
Förutom hybridavtal på hybridförlag, kan man också ha ett traditionellt avtal på ett hybridförlag. Så gick det till när Ida Berner, uppvuxen i Uppsala, gav ut romaner på Idus och senast Lava förlag.
Trots sitt traditionella avtal märker hon av hybridförlagens låga status.
– Lava har varit bra, men det är tråkigt att de har så dåligt rykte. Det är inte så många som vet att de ger ut traditionellt också.
Danny Wattin, född 1973, är en av de få som lyckats omvandla en alternativ utgivningsmetod till ett traditionellt bokkontrakt. Men vägen dit var inte enkel – Danny Wattin fick kämpa länge utan vinst innan Piratförlaget plockade upp honom. "Jag fick många fina recensioner, men jag lyckades ändå inte sälja något. Om jag hade vetat det om bokmarknaden som jag vet nu hade jag aldrig gett ut boken själv", säger han.
De flesta som ger ut böcker själva eller genom hybridförlag lyckas inte nå ut till så många läsare – drömmen om att bli en stor författare förblir för de flesta just en dröm.
Men plötsligt händer det – Danny Wattin från Uppsala började med egenutgivning och lyckades därifrån komma in på Piratförlaget och numera Polaris, men det krävde månader av hårt marknadsföringsarbete.
– Det är såklart bättre att bli utgiven på ett traditionellt förlag, eftersom förlagen bekostar utgivningen och att författaren lägger sin tid. Men så länge man inser vad man ger sig in på är det okej.