Hon sitter hemma och skriver, maken Urban Åhgren är en trogen korrekturläsare. De träffades på en skrivarkurs där hon var hans lärare för snart över 25 år sedan.
"Jag hann fly, tack vare stor tur och en plan i mitt framsynta huvud, fyllt av krass realism. Jag lever i mitt huvud, som inte längre kan skilja på mardröm och verklighet, medan mitt hjärta blev kvar. Vem är jag nu, när huvudet förlorat kontakten med resten av kroppen? "
Texten ovan är ett utdrag ur boken "Kafé Kyiv". Den har samma titel som namnet på kaféet där författaren Linda Åhgren träffade ukrainare på flykt från kriget. Romanen, som kommer ut i dagarna, är baserad på möten med och berättelser från dessa människor.
– I alla åtta kapitel har jag en huvudperson men karaktären är en sammanslagning av flera personers berättelser för att inte hänga ut någon. Boken är en skönlitterär fantasi som bygger på verkliga människors berättelser. Jag jobbade intensivt med texterna i somras, då hade jag redan allt stoff, säger hon.
Linda Åhgren är lärare i svenska och historia på Celsiusskolan. När kriget i Ukraina startade 24 februari förra året blev hon starkt påverkad.
– Jag blev extremt illa berörd av allt jag såg på tv. Alla strömmar av kvinnor och barn på flykt som vällde ut från tåg och färjor. Det var så nära, det gick inte att distansera sig, säger Linda Åhgren.
Hon började leta efter ett sätt att hjälpa till och få kontakt men det var inte helt enkelt.
– Det svåraste var att hitta dem här i Uppsala, de syntes på tv men var osynliga här. Jag träffade en före detta kollega som kommer från Ryssland men som bott i Ukraina. Hon tipsade mig om stödföreningen för Ukraina och kaféet där de träffades varannan tisdag, Kafé Kyiv.
Linda Åhgren arbetar till vardags som lärare, men håller i skrivarkurser och är författare på fritiden.
Linda Åhgren beskriver i sin roman hur ukrainare och svenskar sågs för att öva svenska. Att de bjöds på fika var inget som lockade, de tunga erfarenheterna från invasionen lämnade människorna med en kollektiv aptitlöshet.
Hon drog igång med barnaktiviteter och skrivarkurs för unga. Redan tidigt fick hon idén om att skriva en bok. Den innehåller flera berättelser både om ukrainare, svenska volontärer och ett kapitel handlar om en rysk soldat.
– Jag vill ge en inblick från andra sidan. Jag utgick från min tro att det främst är fattiga och lågutbildade som tar värvning, att de utnyttjas. I Dagens Nyheter läste jag om en rysk soldat från en liten by långt ute på landet. Jag tog reda på mer om byn som ligger i Kirgizistan och mina aningar stämde. I byn bor extremt fattiga människor, där finns också stora klasskillnader, och parallella världar där den ena är tekniskt avancerad och modern, medan den andra världen i byn utövar shamanism, säger hon.
Hennes almanacka är full av post-itlappar, skrivarblocket likaså, det är så hon håller ordning och reda på scenerna.
Linda Åhgren vill synliggöra situationen för de som flytt Ukraina och kommit till Uppsala, hur de mår i dag, hur deras situation ser ut ett år efter Rysslands invasion. Kan hon dra in pengar på försäljning av boken, hon ger ut den på eget förlag, kommer hon att skänka dem till förmån för Ukraina. Hon har redan en uppföljare i åtanke.
– Jag vill skriva om Ukraina efter kriget och följa en person under återuppbyggnaden.
Fler röster ur boken:
"Jag har förlorat alla mina dikter. De handlade om regn och blixtar och sommarängar och skogar med förtrollade träd och tårar och skratt och vänner och kärlek. Jag skrev i skrivböcker, som jag förvarade i en skokartong – flera! – under min säng. Det blev inte tid att dra fram dem. Mamma sa att det var krig och att vi måste skynda oss. Det var den 24 februari 2022. Den dagen förändrades allt."