Henrik Berggren, journalist, författare, född i Uppsala.
Historikern och författaren Henrik Berggren kommer till kafé Ofvandahls tjugo minuter för sent. Det är inte hans fel, utan tågtrafiken som inte hållit vad den lovat.
− Man brukar ju ange det som en förklaring till varför italienarna var nöjda med Mussolini. Han fick tågen att gå i tid, säger han skämtsamt.
Referensen är inte tagen ur luften. Vi ses för att tala om hans trilogi om Sverige under andra världskriget som gått i mål nu under hösten. Den senaste delen ”Landet utanför: Sverige och kriget 1943–45”, har vunnit Stora fackbokspriset och nominerades till Augustpriset.
Henrik Berggren växte upp här i Uppsala. Som tioåring flyttade han till New York med sina föräldrar och kom tillbaka fem år senare när han skulle börja i gymnasiet, på Katedralskolan.
− Det var det mest miserabla året i mitt liv. Jag hade bott utomlands och kände mig som ett ufo här, jag var inte alls insatt i den lokala ungdomskulturen. Efter det där året flyttade jag till Stockholm och hade väl inte så jättevarma känslor för Uppsala.
I dag har kylan avtagit något. Han har barn och barnbarn i Luthagen som han ska passa på att träffa efter vår intervju.
Tidigare har Henrik Berggren bland annat publicerat uppmärksammade böcker om Olof Palme och Dag Hammarskjöld. Varför ville han skriva 1 500 sidor om ett så omskrivet ämne som andra världskriget?
− Ja, det är ju lite som att bestiga Mount Everest. Om du googlar Sverige och andra världskriget så får du 3 500 träffar.
Men Henrik Berggren tyckte att det saknades en sammanhängande berättelse om Sverige under åren 1939 till 1945. Det var finska vinterkriget här, samlingsregeringen där, Förintelsen, Zara Leander, Torgny Segerstedt.
− Men hur hängde allt det där ihop? Hur var det för människorna som levde i detta? Jag har velat skildra det diffusa ”svenska folket” ner på vardagslivsnivå, samtidigt som de storpolitiska skeendena och svara på frågan: vilken var den dominerande stämningen?
Henrik Berggren drevs av en önskan att förstå hur Sverige och svenskarna agerade och resonerade under andra världskriget. Nu är han aktuell med boken "Landet utanför: Sverige och kriget 1943–1945."
För att skapa en bred, kronologisk bild har han, som han säger, ”badat i tiden”. Läst sekundärlitteratur, sett filmer och plöjt romaner från den tiden. Den viktigaste källan har varit dagstidningar där han läst såväl rubriker som annonser, i princip varje dag under krigsåren.
Men även om tilltalet är brett så finns en röd tråd i boken: att försöka förstå varför Sverige agerade som vi gjorde. Det brukar heta att Sverige var neutralt men landet bedrev en eftergiftspolitik gentemot Tyskland. En svängning kom under de senare krigsåren, när det började bli uppenbart att Tyskland inte var de stora segrarna. Men – upptäckte Henrik Berggren – den skedde långsammare och mindre kraftigt än han trott. Han citerar historikern Alf W Johanssons beskrivning av skeendet som ”ögonblicket när historien borde vänt, men inte gjorde det”.
− Vad var det som gjorde att vi som varit opportunister de första åren inte blev det när kriget vände och vi faktiskt hade kunnat bidra till att fälla en regim som alla var eniga om inte förtjänade att få finnas kvar?
Henrik Berggren passar på att kolla skyltfönstret till en bokhandel i Uppsala. Jodå hans bok "Landet utanför: Sverige och kriget 1943–45" står där, på första parkett.
Han ställer frågan men har också ett förslag på förklaring.
− Förstås fanns fortfarande en rädsla för den tyska krigsmakten. Men jag kan inte komma fram till annat än att det finns en psykologisk aspekt. Att det är väldigt svårt att byta fot. Vi ville inte riktigt erkänna att vi hade tummat på våra egna principer.
Har ditt arbete gett dig förståelse för Sveriges handlande?
− Förståelse har varit målsättningen. Sedan tycker jag inte att förståelse alltid innebär moraliskt friskrivande. Historien är en domstol och vi måste lära av historien. Men jag tycker att man måste ha väldigt mycket kunskap innan man fördömer.
Av den anledningen har det kronologiska berättandet varit essentiellt för Berggren. Om man i tanken kan följa med steg för steg i skeendet kan man också förstå vad som ledde fram till vad vi i dag kan se som felaktiga resultat.
Som exempel nämner han juli 1940 när Sverige fattade beslutet att låta tyska soldater färdas genom Sverige. Ett fegt beslut kan vi tycka i dag. Men samtidigt hade Frankrike just fallit, Ryssland hade ockuperat Baltstaterna och regeringen hade fått felaktig information om att Storbritannien slutit separatfred med Tyskland.
− Komplexiteten ger oss inga enkla svar. Men vi kan få något slags stöd när vi orienterar oss i komplexa saker i dag i stället för att leva i en fantasi om att allt var så enkelt då.